TDL55 DLSRKAFCTENOLT SAMS UnRJDA- ma
KERNA DERTILL. (a
Seånare tiders händelser hafva vändt allmän a
a uppmärksamheten åt deita ämne, sedan det ja
nära tjuge år varit temligen tyst. Då tilldrog! iäc
ig åtskilligt, som väckte allmän skandal, och ire;
om just derigenom varnade och gaf anledning ! pli
ill de värsta missbrukens afstadnande för ögon- u ag
olicket. Dessa varningar tyckas imedlertid ou-!n,
mera falla i glömska. -
En hop korttärkta menniskor fianas, som på ! ce
rent allvar inbilla sig, att polis är någonting o- bo
förenligt med lugn rättvisa, eller att det är en!g
Bgen sorts rättvisa, som icke kan stå tillsam-iac
mans med laga former, sarat ait en polismästa-al
re icke kan vederbörligen utöfva sitt embete,ire
om han icke brukar litet våld emelianåt. La- lol
gen, tycka de, får väl något makas åt gidan,k
om man skall kunna styra mängden, särdeles iljwv
en hufvudstad, och nägot litet godtyckligt be-:a
gagnande af fysiska tvångsmedel, sådana som bh
prygel och dylikt, synes dem icke böra så no- ig!
ga observeras för det stora ändarmmålets skull. !n
Denna inbillning är allmännare än man tror, a
och, besynnerligt nog, kanhända mindre host
embetsmännen, de civila nemligen, än hos med-
lemmar af sjelfva borgerskapet, bland hvilka-
man ofta får höra der märkliga jargongen, ati
den eller den personen är en förträfflig och:
skarpsinnig domare, en förtrafflig häradshöfding,
men passar icke till polismästare, o. s. v. Hvar-
ifrån denna oförnufiiga tro har kommit, kan
man ej så noga utreda. Vanan har förmodligen
gjort det mesta, kortsyntheten det öfriga. Man i
bar ännu i förvar anekdoter, huru en Lilje-!!
sparre, en Uliholm ete. med klippska, olagliga
åtgärder lyekades att göra en och annan oväntad !
upptäckt; och straxt hafva några inbillat sig, att
dylika åtgärder icke blott äro den bästa, utan ,
äfven den enda vägen, hverpå en polis kan gå!
till sitt mål och göra nytta. Det fordras en !
viss portion sann bildning (icke blott den att bära !
fint kläde i stället för vadmal, att dricka vin i
stället för bränvin, att bo i elegant våning i;
stället för ett hybble), för att kunna höja sig!
till ett ädlare begrepp om menskligheten osh.
genomskåda dess böjelser, eller, medlen till:
dessas leåande, och framför allt att fatta den !
filantropi, hvars valspråk: allom rätt! icke täl
några undantsg.
Vill man fråga dem, som föra denna jargon,:
hvarföre de anse en polis böra äga en större
latitud än en domstol, så äro de vanligen icke
i stånd att göra reda derför; men man kan än
då lätt finna, att deras tro utgår från den of-
varnämnda dunkla föreställningen derom, att en:
polismästares befattning är ett slags utgrening af
styrelsen; en fördom, som ligger qvar ifrån en-!
våldstiden, då embetenas attributioner voro me-
ra sammanblandade, och somtill en del underhål-
les deraf, att denne embetsman änna her ett
slags absolut makt öfver vissa personer ciler yr-
ken, t. ex. krogar och resiautationer. Samtli-
ge hålla de sig också egentligen vid vilmänna
deklamationer om pagkets, vildhet osh obän-
dighet, som endast skall kunna hållas i tygeln
genom irukian för en makt att handla snab-
bare och uten band af lagar och formaiitsier,
eom icke behöfver så noga se efter fullständig
bevisnizg, utan fyller med tortyr, hvad i bevis-
ningen kan fela; som ådömer straff, dem lagen
ej känner; som (oeh det säga de med en tri-
umferande ton, likasom hade de hittat det rätta
drahbande) utöfvar ett fadersvälde öfver den
amyndiga och okynniga shopen,, Häremot kan
dock med skäl invändas: att olagliga åtgärder
alltid äro wåld; att våldet hvilar på ingenting
annat, är ingenting annat, än den fysiska styr-
kans öfvervigt; att den fysiska styrkan deremot
ligger just hos hopenn, och ett denna, om man
dagligen visar henne den fysiska styrkan säsom
ultima 4ratio, såsom styrelseprincip,; kan slu-
ta med: att uppkalla dess innehafvsre till dess
användande. Då blifver vildt öfvermod, hvad
som förut varit blind wundergtfvenhet. Den,
som blifvit van att behandias med laglöst vild,
handlar sjolf med laglöst våld, så snart han kan
Het, d. v. s. så snart han blir medvetande af
sin styrka. Gifvet är alltid, stt laglösheteraa
blott förvilda hopen, då samhällets ändamål der-
emot är att bilda den; och i bildningenrs, rätts-
känslans spridande neråt lifger den enda vwork-
liga borgen för samhällets lugn. Oekså lärer
historien, att, så ofta hopen tagit makten i sin
To JF han Lan a mfanit mad LI Ah wil dhar