förklarade då att, om Eckerman hade någoi att anmärka emot vitnet Petterssons frejd, ägde Eckerman sådant styrka innan sakens slut. Vitnenma fingo derefter obehindradt aflägga vitoeseden, och innehållet af deras berättelser var bufvudsakligen följande : Skomakare-Eakar Askerberg hade tydligen sett, att Bagaregosällen Pettersson varit i bars skjortan, och att han af Eckerman fått 2 å 3 rapp af en rotting eller käpp, som Eckerman tedermera nedkastat på golfvet. Skomakaren Wikström hade ej blifvit varse, om Eekerman slagit Bagaregesällen Pettersson, och ej heller hört Pettersson jämra sig, mer väl seu att Pettersson satt i bara skjortan och ret. ; Bagaredrängen Pettersson hade stått i dörren till vaktrummet och sett att Bagareg-sällen Petiersson fått myeket stryk af Eckerman, som tilldelt Petterszon väl 10 rapp, om icke mera, Patterssoa hade då bedt att han måtte slippa, men Eckerman hade svarat: Nej, du skall ha stryk din raekare;, men om Pettersson dervid vait afklädd, kunde vitaet ieke med full säkerhet taga på sin ed. Vinet hade äfven sett att Fångknekten Holmberg slagit Pettersson, och tillade att Pettersson, under det han blef slagen, hade setat på en kista i vestra hörnet af rummet, nedhukad och fått rappin öfver axlarne och ryggen. Kämnärsrätten utsatte derefter fullföljden af målet till nästkom.oande Tisdag, då aktor borde vara beredd att afgifva sitt slutpåstående.