på oantastlighet, med hvilka äfven ett kollegium nu börjar göra sina försök att blifva omgärdadt; men det är på visst sätt en psychologisk märkvärdighet, som förtjente att utredas, huru det är möjligt, att personer, i det enskilda lifvet så humana som Herrar Westerstrand, af Tuneld, af Silla, Tauvon och Nyström, när de sätta sig ned på stolarna i sitt embetsverk, der de i egenskap af offentliga personer just äro mest skyldige att underkasta sig allmänna omdömet, kunna blifva intagna af dylika med vårt bestående statsskick oförenliga begrepp ora helighet, hvilka, 26 år efter tryckfrihetslagens införande, hos allmänketen ieke kunna medföra rvågon annan verkan, än ett omätligt löje. Mean tänke sig blott, hvilken triumf för embetsmannaväldet oeh den kollegiala högheten det skulle blifva, om det lyckades att jå allt klander öfver ett förvaltande verks åtgärder ansedt såsom obehörigt och följaktligen naturligtvis straffbart, så länge ieke samma åtgärder äro vid högre instans upphäfda eiler af domstol ogillade, osh de underlydande embetsmännen sålunda med ens skulle vara skyddade för omdömen från allmänhetens sida, dem tryckfrihetslagen uttryckligen tillåter i afseende på sjelfva regeringens åtgärder. Beklagligen lärer dock Kongl. Statskontoret få tåla, att när det vidtager eti beslut, som är så bokstafligen stridande mot iryekfribetslagens ordagranna och positiva yttrande, som beslutet öfver Hr Dalmans begäran, en sådan olika mening, om denna grundlag, inför hvar och en som förstår svenska språket kommer ait anses för ett åsidosättande, eti trots, ett förakt, eller hvad man vill kalla det; och att de, som yrka på iakttagandet af ordalydelsen, hafva full rättighet till ett sådant omdöme, intilldess det lyekas Statskontoret att bevisa, det dess tolkning af grundlagen måste gå framför denna ordalydelse. — Olyekligtvis har Kongl. Statskontoret äfven i detta fall emot sig den ökade beredvillighet, hvarmed de flesta öfriga embetsverk på sednare tider gått publieitetens önskningar till mötes, genom den obehindrade tillgång man nästan hvar som helst erhålder till. publika handlingar och arkiver, när det låter sig göra utan mehn eller hinder för tjenstemännen på stället; och svagheten i Statskontorets sak ligger så mycket mera för en d:g, som det ieke förmått uppgifva ett enda skäl, annat än den der förmenta mmeningenx, till stöd för sin vägran, hvilken således svårligen kan anses utgå från annat än bemödandet att förhemliga Regeringens dispositioner af allmänna medel,