på oantastlighet, med hvilka äfven ett kollegi-
um nu börjar göra sina försök att blifva om-
gärdadt; men det är på visst sätt en psycholo-
gisk märkvärdighet, som förtjente att utredas,
huru det är möjligt, att personer, i det enskil-
da lifvet så humana som Herrar Westerstrand,
af Tuneld, af Silla, Tauvon och Nyström, när
de sätta sig ned på stolarna i sitt embetsverk,
der de i egenskap af offentliga personer just
äro mest skyldige att underkasta sig allmänna
omdömet, kunna blifva intagna af dylika med
vårt bestående statsskick oförenliga begrepp ora
helighet, hvilka, 26 år efter tryckfrihetslagens in-
förande, hos allmänketen ieke kunna medföra
rvågon annan verkan, än ett omätligt löje.
Mean tänke sig blott, hvilken triumf för em-
betsmannaväldet oeh den kollegiala högheten
det skulle blifva, om det lyckades att jå allt
klander öfver ett förvaltande verks åtgärder
ansedt såsom obehörigt och följaktligen natur-
ligtvis straffbart, så länge ieke samma åtgärder
äro vid högre instans upphäfda eiler af dom-
stol ogillade, osh de underlydande embetsmän-
nen sålunda med ens skulle vara skyddade för
omdömen från allmänhetens sida, dem tryckfri-
hetslagen uttryckligen tillåter i afseende på sjelf-
va regeringens åtgärder. Beklagligen lärer dock
Kongl. Statskontoret få tåla, att när det vidta-
ger eti beslut, som är så bokstafligen stridande
mot iryekfribetslagens ordagranna och positiva yt-
trande, som beslutet öfver Hr Dalmans begäran, en
sådan olika mening, om denna grundlag, inför
hvar och en som förstår svenska språket kom-
mer ait anses för ett åsidosättande, eti trots,
ett förakt, eller hvad man vill kalla det; och
att de, som yrka på iakttagandet af ordalydelsen,
hafva full rättighet till ett sådant omdöme, in-
tilldess det lyekas Statskontoret att bevisa, det
dess tolkning af grundlagen måste gå framför
denna ordalydelse. — Olyekligtvis har Kongl.
Statskontoret äfven i detta fall emot sig den
ökade beredvillighet, hvarmed de flesta öfriga
embetsverk på sednare tider gått publieitetens
önskningar till mötes, genom den obehindra-
de tillgång man nästan hvar som helst erhål-
der till. publika handlingar och arkiver, när det
låter sig göra utan mehn eller hinder för tjen-
stemännen på stället; och svagheten i Stats-
kontorets sak ligger så mycket mera för en
d:g, som det ieke förmått uppgifva ett enda
skäl, annat än den der förmenta mmeningenx, till
stöd för sin vägran, hvilken således svårligen
kan anses utgå från annat än bemödandet att
förhemliga Regeringens dispositioner af allmän-
na medel,