ökad anledning till den sorgliga erfarenheten, natt det icke alltid är de ansvarige embetsmännen, som man kan förebrå de laglösheter och mobetänksamheter, som förmärkas i de allmänna ingelägenheternas förvaltning. , Ja så! bar då Stockholmsbladet Aittills verkligen varit af den meningen, att allt det som sker bos oss i styrelseväg och specielt i frågan om pressen, helt oeh hållet förskrifvit sig från embeismännex? Månne häri cj ligger en liten brist på uppriktighet, eller månne upprigtigheten ej skulle utvisa en större grad af menlöshet än Stockholmsbladets Red. kan förmodas äga? För öfrigt, om Hofkanslern enskildt kommurnieerar en tilltänkt embetsåtgärd på högre ort, blir sådant hans ensak, och en sådan enskild kommunikation verkar hvarken till eller ifrån i afseende på hans befogenhet eller ansvarighet såsom embetsman, Statsrådshandling kunde deremot frågan om ett åtal, icke, såsom Stockholmsbladet förmodar, komma att blifva, arnat än på grund af en hemställan från domstolen enligt 1777 års bref. Deremot bekänna vi, att om det är grundadt, att den person, vid hvilken landet måste fästa sitt hopp för framtiden, vid detta tillfälle genom sin enskilda mellankomst (om maktspråk är här ju ej fråga) afstyrt en ensidig och emot tryckpressen fanatisk Hofkanslers extravaganser så anse vi bonom härutinnan ej hafva gjort någon otjenst hvarken åt styrelsen, som i första rummet måste svida för de skandaler, dess ledamöter ådraga henne, och som tvifvelsutan finner sig något mer än belåten med det bryderi, Herr v. H:s jagning efter tryckfrihetsproeesser redan medfört, ej heller åt landet, som, om det icke hoppas mycket af Herr von Hartmansdorffs aflägsnande — oeh vi pläga just icke vara de, som göra oss illusioner — likväl kan tåla vid en lisa för det närvarande, och är erkänsamt för allt som der!ill bidrager. Nya Argus (ersättningsblad för den indragna Nya: Freja) betraktar Hr von Hartmansdo:ffs förfiyttning till Kalmar såsom en favör, i anseende till de ökade löneinkomsterna, och anser ansvarighetslagen derigenom illuderad. I det förra har Freja utan tvifvel rätt; men huru vill man väl tänka sig, att en konseljledamot i våra dagar skulle bli rent af afskedad på grått papp:r? Hvad det sednare åter angår, så, i fall. ansvarighetslagarna hos oss betyda någonting, och hopp vore att de skulle kunna tillämpas med mera: påföljd hädanefter än hittills, så inse vizalldeles icke, hvarföre det ej lika väl kan gå an att genom dom skilja en Rådgifvare ifrån en Landshöfdingesom en Statssekreterarebefattning, om han förtjent det sednare. Med den semmansättning Riksrätt och vanliga Konstitutiopsutskott hos oss äga, synes man dock kunna vara ganska trankil i båda fallen: an ang ILS AS LS Fo MaA