anda OCh NYA 900
menlösaste och seförargligaste uppsyn sagt tilljto
mig: m,thou art Very sick, my young friend !isk
Härefter kommer i ordningen bland originaler-ler
ne, jag vet icke egentligen hvilken, antingen ut
denna Evgländare med den långlifvade frisroc- til
ken, i hvars fickor man nästan skulle tro hans ipl
händer vara fastvuxne, samt med den rundalnu
sammetsmössan utan skärm, neddragen bak ilvr
nacken och lemnande pannan alldeles öppen jfr
och bar för reguskurarne! eller denna herrelgu
med mustacher, sommathatt af hvit felb, kal- de
muekfodrad tulubb och — sporrar! I sanningjst
en bra lämplig kostym för en sjöresa. Det fe-lse
Jas endast ridspöet! Eller Monsieur Robert afim
Spetsbergsexpeditionen, klädd till bal i spändalst
pantalonger och en elegant blå frack med pre- ihv
tiösa knappar och det gröna vasabandet, kokett
bundet som en rosett i knapphålet! Man kanien
ieke neka, att ban med detta, likasom M:r i fö
Marmier med sitt svarta band, ser ut som enive
notabilitet; men när han börjar orda om sina I bo
nobservalions assez ceurieuses min gud, minim
gud! — — Bland öfriga konnäsanser jag härlda
gjort, vill jag endast med några ord omnämna jlig
en liten fartyget tillhörig Spansk hynda, en yr- kr
hätta, som är både besättningens och passage-lgi
rarnes lust och glädje, brunögd som en Casti-
lionska, liflig och mjuk i sina rörelser som en
Mejav i boleron, och med öron lika tvenne på
ömse sidor om det lilla hufvudet benade tofsar
af silkeslena, kastaniebruna lockar; vidare ett
par husdulvor, hvilka med nickande halsar hop-
på omkring på fartyget, med en hemmastaddhet,
som kanske är någonting medfödt ända från
Noaks ark, flaxa bland tågverket, sätta sig i
machinerna på axlar och pistonger och hacka
med sina små näbbar; samt slutligen en-liten
kanariefogel, som sitter i en gungande bur
uppe i ena skylighten i salongen, och hvarje
morgon med en beundransvärd färdighet och
vitesse sjungit för mig åtskilliga bravour arier il
Rossinis manr.
— — Den Svenska vallen stiger alltmer och
mer tillbaka i det blånande fjerran ; ångmachi-
nen frossar af det i Ystad nyintagna kolförrå-
det, och höljorna klyfva sig skummande för
den rastlöst framilade köln. Farväl då-än en
gång mitt förtröffliga fådernesland ! Din tårögdal,
son skyndar till Läbeck, till medvurstarnes lq
och skinkornas frejdade stad.
IL.
Liibeck.
Jag är i Liäbeck. Jag vet icke riktigt hurg
jag kommit hit. Klockan var 8 i går afton, 4
då vi efter en besvärlig resa ankrade, jag troric
visst, en god ml utanför Travemände. Vi ka-li
stade oss, en sex, sju af passagerarne, genast il:
lotsbåten, en frisk kultje fyllde dess tvenne se-l;
gel, och med ledning af fyrbåkens i det kru-.
siga vattoei reflekterade, högröda sken, krys-1
gade vår Palinurus snart genom den stjernklara I
natten upp till Travemiiade. Hvad skall jag
säga er om denna stad, ett slags förstad eller
yttre hamn till Libseck? Jag vet ej mer derom,
är att vi på ett värdshus, dit vi i mörkret
tyckligt hittade fram, fingo en varm supd och
kalla bäddar, och redan klockan 4 om mor-
genen blefvo uppväckta af ett bultande på
porten, som skulle kommit en stendötf att yr-
gaken kasta benen ur sängen, då vi genast,
lika obekanta med staden, som när vi an-
lände och i samma mörker som då, rullade
af en karavan utaf trenne ekipager, på chaus-
sån åt Läbeck. Den af ett kallt töcken om-
höljde morgonsolen hade redan några timmar
stått öfrer bokskogarna, då vi mellan de i nä-
stan oafbruten sträcka längs vägens båda sidor
belägna villorna, dessa små, merändels orappade
Xkorsverksbus, som med sin netta arkitektur, sin
Zilla sltan och sin af murgrön omslingrade ko-
lonnad utanför porten, äga någonting på sam-
ma gång fashionabelt och idylliskt, körde in i
Aen gamla hansestaden. En stad, som mera
är minnets, än det närvarandes, men såsom
sådan också för en Svensk verkligen äger ett
visst intresse! Jag har som hastigast genomlu-
pit dessa gamla, trånga gator, så dystert fanta-
stiska med deras antika, i groteska former ut-
skurne gaflar, deras smårutiga fönster, sam-
meanhängande som i orangerier, det ena tät
vid det andra, deras ett stycke fram öfve
2 moon umhkuseda dtaser. Kknande en upp: