anda OCh NYA 900 menlösaste och seförargligaste uppsyn sagt tilljto mig: m,thou art Very sick, my young friend !isk Härefter kommer i ordningen bland originaler-ler ne, jag vet icke egentligen hvilken, antingen ut denna Evgländare med den långlifvade frisroctil ken, i hvars fickor man nästan skulle tro hans ipl händer vara fastvuxne, samt med den rundalnu sammetsmössan utan skärm, neddragen bak ilvr nacken och lemnande pannan alldeles öppen jfr och bar för reguskurarne! eller denna herrelgu med mustacher, sommathatt af hvit felb, kalde muekfodrad tulubb och — sporrar! I sanningjst en bra lämplig kostym för en sjöresa. Det fe-lse Jas endast ridspöet! Eller Monsieur Robert afim Spetsbergsexpeditionen, klädd till bal i spändalst pantalonger och en elegant blå frack med preihv tiösa knappar och det gröna vasabandet, kokett bundet som en rosett i knapphålet! Man kanien ieke neka, att ban med detta, likasom M:r i fö Marmier med sitt svarta band, ser ut som enive notabilitet; men när han börjar orda om sina I bo nobservalions assez ceurieuses min gud, minim gud! — — Bland öfriga konnäsanser jag härlda gjort, vill jag endast med några ord omnämna jlig en liten fartyget tillhörig Spansk hynda, en yrkr hätta, som är både besättningens och passage-lgi rarnes lust och glädje, brunögd som en Castilionska, liflig och mjuk i sina rörelser som en Mejav i boleron, och med öron lika tvenne på ömse sidor om det lilla hufvudet benade tofsar af silkeslena, kastaniebruna lockar; vidare ett par husdulvor, hvilka med nickande halsar hoppå omkring på fartyget, med en hemmastaddhet, som kanske är någonting medfödt ända från Noaks ark, flaxa bland tågverket, sätta sig i machinerna på axlar och pistonger och hacka med sina små näbbar; samt slutligen en-liten kanariefogel, som sitter i en gungande bur uppe i ena skylighten i salongen, och hvarje morgon med en beundransvärd färdighet och vitesse sjungit för mig åtskilliga bravour arier il Rossinis manr. — — Den Svenska vallen stiger alltmer och mer tillbaka i det blånande fjerran ; ångmachinen frossar af det i Ystad nyintagna kolförrådet, och höljorna klyfva sig skummande för den rastlöst framilade köln. Farväl då-än en gång mitt förtröffliga fådernesland ! Din tårögdal, son skyndar till Läbeck, till medvurstarnes lq och skinkornas frejdade stad. IL. Liibeck. Jag är i Liäbeck. Jag vet icke riktigt hurg jag kommit hit. Klockan var 8 i går afton, 4 då vi efter en besvärlig resa ankrade, jag troric visst, en god ml utanför Travemände. Vi ka-li stade oss, en sex, sju af passagerarne, genast il: lotsbåten, en frisk kultje fyllde dess tvenne se-l; gel, och med ledning af fyrbåkens i det kru-. siga vattoei reflekterade, högröda sken, krys-1 gade vår Palinurus snart genom den stjernklara I natten upp till Travemiiade. Hvad skall jag säga er om denna stad, ett slags förstad eller yttre hamn till Libseck? Jag vet ej mer derom, är att vi på ett värdshus, dit vi i mörkret tyckligt hittade fram, fingo en varm supd och kalla bäddar, och redan klockan 4 om morgenen blefvo uppväckta af ett bultande på porten, som skulle kommit en stendötf att yrgaken kasta benen ur sängen, då vi genast, lika obekanta med staden, som när vi anlände och i samma mörker som då, rullade af en karavan utaf trenne ekipager, på chaussån åt Läbeck. Den af ett kallt töcken omhöljde morgonsolen hade redan några timmar stått öfrer bokskogarna, då vi mellan de i nästan oafbruten sträcka längs vägens båda sidor belägna villorna, dessa små, merändels orappade Xkorsverksbus, som med sin netta arkitektur, sin Zilla sltan och sin af murgrön omslingrade kolonnad utanför porten, äga någonting på samma gång fashionabelt och idylliskt, körde in i Aen gamla hansestaden. En stad, som mera är minnets, än det närvarandes, men såsom sådan också för en Svensk verkligen äger ett visst intresse! Jag har som hastigast genomlupit dessa gamla, trånga gator, så dystert fantastiska med deras antika, i groteska former utskurne gaflar, deras smårutiga fönster, sammeanhängande som i orangerier, det ena tät vid det andra, deras ett stycke fram öfve 2 moon umhkuseda dtaser. Kknande en upp: