sakningen å lagtima tinget den 18 sistl. Sept.
företet intyg fick hon zafligza ed och vidhöll
då sin förut aflagde berättelsa med följande för-
ändring oeh tillägg: Att Ålderman Wibom först
och derefter de båda öfrige i stugan inkommit;
att Eklund på V:s fråga om hans hälsotillstånd
svarat att han hade ryslig hufvudverk, feber
cch gikt i benen; att, sedan Z. dragit pelsen
af E., Vibom sett på hans ben, samt efter ytt-
rande phan är ju ej sjuk, det syns ju ej något
på horom,, uppdragit daggen, fällt den förut-
vämnda bhotelsen och derpå utdelat de två,
hufvudet träffande slagen; att dåy Thorman till-
delat E. de två örfilarne, W. tillsagt Th. att
ej slå, samt alt Thorman ingifvit E. det läke-
medel (engelskt salt) hvilket W. honom till-
skiekade.
Som Rätten ej funnit det af provineialkirur-
gen doktor Malmberg på grund af besigtningen
å E:s döda kropp, meddelade utlåtande tillräck-
ligt upplysande, remitterades det vid första un-
dersökningen till Sundhetskollegium, hvars ut-
litende, likväl ej ännu vid ransaknicgens fort-
sättning den 18 Sept. till Rätten inkommit,
hvarföre målet måste åoyo uppskjatas. Detta
utlåtande har likväl sedermera biifvit afgif-
vit, och vi meddela det här nedan med u-
testutande af den ur rättens pro:okoller hem-
tade reeiten om det å E. föröfvade våld.
Enligt protokollet vid dsu 2 Aug. förrätta! me-
dico!egal besigtning och obduktion af E—s döda kropp
är blind annat vordet avmärkt, att på bröstet öfver
ste:num (bröstbenet) cellväinaden varit blodsprängd,
sträckande sig från halsgropen till svärdsformiga ut-
lskottet, och något uppåt verstra 2tora bröstmuskeln,
en dylik blodinfittration omkring högra skuldrans ne-
dre vinkel, tvert öfver samma sidas muskler vid 2xsl-
bladet och skuldran, (muscul: cuculares rhomboi-
dej); en yttorligaro sned: öfver pannbonet, ifeån ok-
j bonot öfver ögonbrynet, ända till en tum ifrån kron-
sömmon, på bredden ifrån öfre ögonkanten till SE
ma sidas hjesshöjd; bakom venstra örat äfvenledes :
bledinfiltration at tvenne tums lärgd och i 12 turas
bredd, samt bakom det högra en något mindre; en o-
betydlig! congestion öfver båda jerrhamispherernas öf-
jre och bakre deal, luftsörets slemhinna irjicierad, u-
t.n vidare ivflam : atienstecken, i anledning hvaraf pre-
vincialchirurgen doktor Mslmborg, uti edeligt intyg af
den 4i nyssberörde månad, förklarat, itt väl tecken
till yttre våld förskommit, men hvilka ej voro af den
beskaffenhet, att de på E—s lifslängd kunnat izvor-!
ka, samt att han aflidit till följe af nn nervös fsber.n
Enär af doktor M:gs yttrasde, tingsrätter amsett sig
ej kunn2 inhemt: om och i hvad mån den E. veder-
farna misshandling må hafva haft inflytande på han:
lifslängd, såsom utöfvad under dat E. varit angripen
sf en sjukdom, hvilken, i fall den ifrån början haft!
epshenda art, enligt nyss åberopade intyg, varit af
nervös beskaffenhet,, har Tingsrätten, genom utslag
den 30 Augusti beslutit iafordrandet at Koxgl. Kol-;
logi: utiåtsinde i ryssberörde afseonde. i
Efter alltså företegon granskning och öfvervägande
af de under ransakningen och liköppnisgen förekom-
ne omständigheter, har Kongl. Kolleg. deraf dragit de
slutsatser: att E. den 24 suli insjuknat i en teber-
sjukdom, hvilken sedan don de fyra första dygnen )
smånigom tilltagit, på det femte åttöljdes afyrsol och
på det 10 slutade med dödon, utan att dock af hand
lingarne upplysas kan af hvad natur dsnna febersjuk-
dom varit, att E, på 4:e öygnet, då han befinna säng-
liggande med stark rodzad och svett i ansigtet och:
i pannan, blifvit misshandlid, törst uti sitt rum, och;
sedan han, derom tillsagd, stigit upp och kläidt på
sig, äfven utsnföre detsamma, hvilket likväl icke hin-
drade honom att sjelf kunna åtsrvända till sängon; att, ;
hvad da å den döda kroppen iskttagne flora sugill:-
tiorer utvisa, yttre våld. under E—s3 lifstid varit ut-
öfvadt å flera ställen af hans bufvud, på bröstet, a-
xelbladet och skuldran , men att tecken deortill icke
visat sig på venstra höften och sätet, samt att före-
rämrde yttre våld, 2os: icke medfört andra synbara
förstörelser än blodutgiutringar under buden, i och
j för sig sjelt betraktadt, eller tillfogadt en frisk parson,
icke varit äfventyriigt eller haft inflytande på dennes
Ji:slängd, men i hvad måa åter en sådan misshand-
ling må konna hafva monligt inverkat på en if febor-
sjukdom 2ngripen, låter sig icke med visshet hestäm-
ma, ehuru ganska sannolikt är, att meremförmälde våld
medfört rubbning i sjukdomens regelmässigs lopp, semt
således kan anses rem en indirekt orsak till utgången,
Iserdalas med afseonde tillika derpå. att den lidande
lemnats utan erorderlig läkerevård och skötsely —
I Af doktor Malmborgs här åberopade berättelser
ser man dels att, den besigtigade kroppen va-
rit i ett tillstånd, som betydligen bort försvåra
undertökninger af mindre yttre skador, dels
I oek att flera sådane förekomma, hvilka hvarken
11 angifvelserna eller vittnesmålen finnas omnämn-
de, men att hvarken doätor Malmbergs eller
I Sundhetskollegii utlåtande meddela någon be-
stämd upplysning om på hvad sätt flera af de
omförmölde blodi: filtrationerna må anses hafva
tillkommit.
oo
Omständisheterna vid det i Tisdaes efiermid-