HLTV! HUA VIBALvA Pr 05 Pre Pe CP
ligt och förderfligt, behöfver ej sägas ), men
makten kan dock ej i samhället umbäras.
Stkadligast af alla sambällstillstånd är det revo-
lutionära, som uppkommer derigenom, att sjelf-
viskhetens emot det heliga sjelft! riktade an-!
språk fräckt usurperar fribetens namn och 1in-
flytelsen. Men de stater, der positiva kraften
bar öfverband, kallas kulturstater, och de, der
den nagstivah ar det, militärstater. Små sta-
ter äro bestämda att vara kulturstater. — Ex. 1
Greker, Hebreer och i nysre tider Schweitsare,
Folländare — och äro den verkliga frihetens
egentliga och nödvändiga organers. Denna rol
innehafva Europas smistater, derigenom upp-
kommer en väsendtlig qvalitativ skiljaktighet e-j
mellan nämnde verldsdels stora och små stater,
och så länge de små staterna äro kulturens sak
trogne och icke nedsjunka till de stora stater-!
nas vanmäiktige efterapare — hvarigenom en
blott qvantitativ skiljaktighet uppkommer — så
utgöra de (småstaterna) det positiva uti det så-
kallade jemnvigtssystemet. Men kulturen kanji
numera, sedan religionen så tilsigande tagit slut,
hvarken utveekla de små staternas sanna karak-!
ter, eller beskydda deras besiånd,, och det!
skulle vara alldeles slut med deras roll i Euro-
pa om ej några bland dem, i försvaret af sin
yttre sjelfständighet, understöddes af mäktiga!
naturförhållandenn, hvilket seduare åter en-
dast kan sägas om Skandivavien, Sehweitz och
Holland. Nå väl: Skandinavien är bestämdt att!
svara en bland kulturens och frihetens kraftiga-
ste organem. — Förf. söker väl explicera sig!
öfver denna sats, men kommer ej tillrätta der-
med, utan stannsr vid följande pis aller:
nMena vi vilje tänka oss det värsta som utifrån
skulle kunna kända oss! Vi vilje föreställa 0ss
eröfringen af vårt land! Följer det då nödvän-
digt deraf, att vi sjelfve skole bli kufvade och
nedtryckas under träldomens ok? Visserligen,
om vi ej äge någen annan sjelfständighet än
den blott yttre; men om vi förvärfvat oss den
inre , hvarom ofvanföre är taladt, då kunne vi
ej eröfras; vi upprätthållas då af en kraft, som
är större än det yttre tvångets alla makter: af
troheten , som segrar öfver verlden, som för-
mår bevara friheten äfven i den fjettrades bröst,
och återskänka honom till och med den yttre
sjelfständighetens lycka, om tillfälligheter för
någon tid fråntagit honom den, så framt näm-
ligen denna förlust ej medfört äfven under-
gången af den inre.n
Nu kuvona vi ändtligen yttra oss om värdet
af Sveriges federativa förening med Norge.
(Förf. upprepar de skäl, som vanligen blifvit !
anförda till fördel för federativa ) samhällsin-
rättniogar och öfvergår sen till följande karak-
teristik af Norrmän och Svenskar.) Norges forn-
ålder är kraftig, men dess kraftutveckling var
blott individuell — hvar kämpe sökte blott sin
egen ära. Deraf Norges saknad af nationalitet
och möjligheten för Dannemark att hålla det
kufvadt. Dannemark riktade nemligen sin in-
kiäktning mot det nationella, ej mot det per-
sorliga, hvilket skulle hafva misslyckats. Nu
åter har Norges nationalitet trädt fram, den är
i ordets sanna bemärkelse en ung krafin och
det våldrande Enaropa, behöfver denna och må-
ste räkna för en lycka, att det finnes åtmin-
stone en sparad nationalitetv. Demokratien har
öfvervigten i Norge, men den är ieke något pö-
belvälde — den har dock en svår kamp att
bestå mot råheten — och ehuru Norge sist
blifvit sjelfständigt, är det dock der, man bör
söka Skandinaviska folklifvets innersta, mest
gedigna och af främmande inflytelser mest oför-
ändrade kraftv. Men om Norge är nngt och
utan erfsrenbet, har Sverige af denna fitt så
mycket mer. Den är västan för stor och ieke
af ,innerligh art. Den består ej i en fort-
gående utveckling af kulturn, utan det storar-
tade ligger just i omvexlingen sf våra ödenn,
så väl i afseende på den yttre ställningen, som
den inre, samhällsskieket som sederna och tän-
kesättet. — (Författarn erinrar här, att Sve-
rige drockit ur krigsärans bigare, men äfven
til! Jriggen tömt nederlagets, att det haft en-
väldets tyranni ech sett detta välde bragt ända
till vanmakt, samt stått under inflytelse :f mye-
ket olika personligheter, och drager af allisam-
man den slutsatsen, att Sverige ej varit be-
stämdt att utbreda civilisationen genom makt —
förmodligen militärmakt — men vidhåller dock,
EE Ska Sun Kassa da till Lälturfaölk och