luftes, uppstigit och följt sällskapet ut, samt
då af Thorman bekommit de tvenne af W.
omnämnde örfilarne, hvilka dock ej voro så
svåra, att E. deraf kullfallit, dels ock att Thor-
mar, sem först sade sig hafva varit i stuzan
på samma gång som W. men sedan ändrade
denna uppgift, och förmälde sig hafva under
tiden gått ut och in, hvarken förmärkt att W.
tilldelat E. några sleg, ej heller sjelf, på sätt
angifvet var, dragit E. ur sängen och inne i
rummet tilldelat horom flera slag. Zetterlund
åter, som äfven instämde med W. i afseende
på ändamålet med besöket hos E. och dennes
utseende vid inträdet, uppgaf, att E., på W:s
fråga hur ban befann sig, svarat att han vore
sjuk; att W. utan afseende härpå, med den
redan beskrifne daggen tilldelat E. tvenne slag,
men hvilka, såsom W. sjelf uppgifvit, träffat
öfver vensira höften och sätet, samt att W.,
på Z:s anmärkning, med slagen upphört; att
E. derpå uppstigit cch klädt sig samt följt
sällskapet ut, der han, på W:s tillfrågan, hvars
lof han ögde att hemföra de funne sex stö-
rarne, först svarat Z:s, men efter dennes ne-
kande uppgifvit att Thorman gifvit honom lof
att hemraga och begagna dem till brödspett,
samt att Thorman, förargad häröfver, tilldelat
E. tvenne örfilar, under det W., som aflägsnat
sig, stod i begrepp att uppstiga i åkdonet.
Mot dessa W:s och hans vid tillfället med-
hafde ijenstehbjons uppgifter, står flickan Sofia
Thorsellr utsago i märklig strid. Flickan Thor-
sell, som först den 29 sistl. Juli fyllde femton
år, och ehuru under vintern beredd till begå-
ende af H. H. Nattvard, likväl för bristz2nde
insigter ej blifvit admitterad, aflade nermligen,
utan ed, hufvudsakligen följande berättelse: E.
hade Lördagsafion den 21 klagat öfver sjuk-
dom och lagt sig, men likväl Söndagsförmid-
dagen gått, jemte hustrun, till Hufvudstad,
för att uttaga stat; vid återkomsten intog han
ånyo sängen, den han ej eller Jemnat, då Vi-
bom, åtföljd af Thormzn och Zetterlund, den
24 Juli inkom i stugan. Sedan Z. borttagit
en öfver E. liggande skinpels, och W. frågat
hur E. mådde, svarade, denne att ban hade huf-
vudvärk och gikt i benen, och då W. dervid
anmärkte, att sådant ej kunde synas, upprepa-
de E. ånyo, att han hade gikt, hufvudvärk och
feber, samt att han så snart han blefve frisk,
skulle gå på arbete, och imedlertid låta hu-
strun göra dagsverke eftern, som orden föllo,
nvi fått fliekan (Thorsell) hitv. Wibom hade
då ur fickan uppdragit en dagg, under yttran-
de: ser du, här har jag den som kan taga lätt-
jan ur kroppenj på dig!, samt derefter tilldelat
E. tvänne slag, hvilka bogge träffat snedt öf-
ver hufvudet och något ned på kindbenet,
så att en mindre blodroppa på kinden utkom-
mit. Derpå hade alia tre tillsagt E. att upp-
stiga, hvilket han ock efterkom, men var så
matt, att knäen darrade och att han måste stöd-
ja sig mot väggarne. Vid fråga om de afbar-
kade störarne hade E. svarat, att Thormen gif-
vit honom lof att hemtaga dem, och derpå ha-
de Thorman tilldelat E. tvänne örfilar, en på
hvardera örat, knutit handen och yttrat: om
jag gjorde rätt, skulle jag badda dig, din fä-
hund Sedan sällskapet derpå afligsnat sig
hade E. åter stigit trappan uppför till stug:n,
satt sig. på trappan och en stund verit tyst,
men slutligen ingått i stugan, der han yttrade:
nå; nå! Vi träffas väl ännu en gång! Aunu
blifver jag väl frisk. Om aftonen då E:s svär-
mor och hustru hemkommo, var E. ännu re-
dig, men dagen derpå började han yra, och
denna yrsel fortfor med få afbrott till hans Mån-
dagen derpå den 30 Juli inträffade död.
Med afseende på flickan Thorsells uppgift om
stället, der slagen träffade, ville Zetterlund, som
vidhöll, hvad han sjelf i detta hänseende upp-
gifvit, erinra sig, att blodsdroppar syntes å kin-
den efter de örfilar E, af Thorman mottagit,
och rörande W:s uppgift, att flickan Tharsel
stod i dörren och E:s barn i köket, upplyste
Thorseil, att hon vid sällskapets inträde befun
nit sig framme i rummet, derpå dragit sig mec
bargen undan till spiseln, ssmt vidare då W.
upptagit daggen, till dörren, der hon tydlig
såg huru W:s slag föllo.
Då flieksn Thorsell i brist af tillräcklig ehri-
stendomskunskap ej fått begå H. H. Nattvard,
förardnade tingsrätten. att hon horde inställa:
och på VW:s rad att klåda sig och gå ut i z
