den olyckliga frukten af bränvinsbränningsför
bud egt rum.
- Bränvinsbränningen, då den ostörd får ut
öfvas, har upphört att vara så vinstgifvandt
som fordom, och blifvit en nära nog deieste.
rad rörelse, hvarföre nu för tiden minst 1(
hrännerier nedliggas för hvarje nytt, som upp.
föres. Hvarje förståndig jordbrukare är ocksi
nu för tiden betänkt att vända sin spekulatior
från bränneriet till andra hjelpkällor för landt
mannanäringen. Mem ett bränviosförbud, elle
ryktet derom, är ett olyckligt retemedel wil
upplifvande af denna industri, som skulle, sig
sjelf lemnad, småningom utträngas af ädlarq
produktioner.n
Den som föreställer sig, att de större pos-
sessionaterne i allmächet förlora på bräavins-
förbud, känner icke, huru ået verkligen tillgår.
De fleste possessionater begagaa endast en
mindre del af den pannerymd, hvartill de egs
rättigbet, och då de hafva flere ställen i egel
bruk, hafva de sällan bränneri mer än på ett
af dem. Det är då en 14 dagars affär att iu-
rätta 2 å 3 provisionella bräcnerier för den
kortare tid, som rörelsen får utöfvas, — en
åtgärd, hvartill man vanligen lockas af det högre
pris, som bränviaet, åtminstone för en tid,
gäller, då bränningen blir förbjuden. Alla
spekulanta possessionvater med resurser till för-
lag förtjena således vanligen på ett brävvinsbrän-
ningsförbud, under det att den mindre bemed-
lade oah de mindre jordbrukarne derpå förlora
åtminstone genom en skadlig rubbning i deras
hushållsplaner.n
Sådan är insändarens åsigt, den han irott
sig böra tillkännagifva.n