MIRO OMS VV POV eve MA
allmoge erkänna, att de på flera år ej haft s
god gröda som detta år; visserligen hade råger
Ipå sina ställena varit tunn, men desto rikare
laxen, och potäterua lofvade en herrlig skörd
I Då insändaren förundrade sig, att sädespriserna
ikuade på grön höst slå så högt, svarades all-
jmäat, att skörden i norra delen af länet och
I Östergöthbland skulle vara svag. Då insändaren
j hann längre upp i länet, syntes honom grödan
I derstädes lika god sem i den södra, hvilket oek
jallmänt intygades, men mau försäkrade, att i
I Östergöthland skulle missvexten vara allmän,
och, hvad potäterna beträffade, hade en re-
Isande beräitat, att kålen skulle vara bortfrusen,
redan i Augusti månad, genom hela Wester-
görhland ända till Jönköping. Under resans
fortgång, allt ifrån Calmare läns gräns förbi
I Åtvidaberg genom Linköping till Motala, hade
insändaren dena fögnaden erfara, att både säd
loch potäter voro jemförliga med dem, han re-
Idan sett på resan; men nu möttes han åter
Imed den underrättelsen, att Westergöthland
skulle vara en, i afstende på årsvexten, miss-
gynnad provins. Besynnerligt var, att förhål-
landet i Westergöthland visade sig ungefär ena-
handa med hvad han redan, förut under resan,
erfarit, och Westgötharne tycktes erhålla vida
bättre gröda, än de skäligen bort vänta med
det miserabla åkerbruk, som visar sig der
bland allmogen. I Jönköpings län är förhål-
landet ungefär enahanda, och erkännes årsvex-
ten vara, på det hela taget, mycket bättre än
förlidet år.n
Ogynnsam har visserligen höskörden varit
i ofvannämnde provinser, men den ovanligt ym-
niga vårsädshalmen lemnar en ersättning, som
är hjelplig till qvealitet oeb rik till qvantitet.n
Alla underrättelser ifrån Skåme oeh Blekinge
instämma deri, att årets skörd är den bästa,
som der erhållits sedan 1827.
Härtill får nu läggas, att poteatesskörden,
som under sistförflutne 5 å 6 åren äfven öfver-
hufvud varit svag, i år tyekes vara en bland de
härligaste, som i mannaminne blifvit bergad, och
det synes insämdaren, att landet har mer att
befara spannmålsprisernas allt för stora ned-
tryckande, i likhet med hvad som inträffade
1827, efter det då föregående årets missvext,
än deras stegring i följe af befarad spannmåls-
brist.n
Det är visserligen sannt, att bergningsvädret
varit högst besvärligt för lamdtmannen, och att
säden på många orter blifvit mer eller mindre
skadad; men en sådan skada på säden minskar
ej dess qvantitet och gör den ingalunda obruk-
bar till det grofva brödet, som största antalet
af landets invånare förtär, serdeles då potates,
hvarpå tillgången i år är så ymnig, begagnas
till blandning vid bakningen; en konst, som
hvarje torparhustru förstår.,
nÄfven erkännes, att en del hafre, uti en
del af insändarens nyss genomresta provinser,
ännu ej: är inbergad, men mogen är den på
de flesta ställen och den fortfarande vackra
väderleken lofvar en lycklig inbergning.n
,Hvad åter verkan af bränvinsförbud beträf-
far, så tviflar insändaren, att ändamålet, som
skulle vara minskad bränvinstillverkning, vinnes,
och åberopar till styrka för denna sats erfaren-
heten från de föregående bränvinsförbuden. Då
allmänheten 1831 om hösten underrättades, att
bränvinsbränningen skulle inställas den 1:a på-
följande Januarii, ansträngdes, genom natt och
dag, alla krafter att icke blott koka allt hvad
kokas kunde, med de gamla brännerierna, utan
många nya eller nedlagda uppstode i hast,
hvaraf, också hände, att bränvinet, som under
vintern och sommaren hölls i högt pris, föll
mot hösten 1832 till hälften mot det pris,
som det förut under året gillt, då det visade
sig, att förråderne voro vida större än hvad
som för året kunde konsumeras, I slutet af
Deeember månad 1834 utkom ett rykte, att
bränvinsbränningen skuile blifva inställd den 13!
påföljande Februari, och följden var den, att:
en mängd jordbrukare, som ämnat med 1835
års ingång nedlägga denna rörelse, anmälde sig
till bränvinsbränning, den de sedan under året
nödgades drifra, snart sagdt mot sin vilja, för
att på detta sätt göra sig skadeslösa för den
stora skatten, och insändaren mins med väm-
jels2, huru det rykte under Julhelgen ur hvarje
L uvincelaretan al 1. oo an IA od 1. IJasA dd
I