ket ieke åtlydde hans befallning att gå undan,
ridit efter några personer fromåt brinken; mer
vitaet hade ej sett något mera. — Berg: mel-
lan 7 och 8 sett mycket folk utanför kommen-
dantsexpeditionen; Grefve De la Gardie af sådar
anledning ridit fram dit och tillsagt folket at
skingras, och då detta ej åtlyddes, å nyo ridi
dit, hvarvid en person fattat i tyglarna; Löjtnan-
ten derefter kommenderat 6 man at: sitta upp
och med dem ridit fram åt Trångsund, sami att,
på återridien till sqzadronen, en person hötat å
Ljjtoanten med ext paraply, men vitnet för öf-
rigt ej sett, att någon förolämpat Löjinanten.
Sedan dessa vitnen blifvit afhörda, hemställ-
de kärandens rättegångsombud: om ieke äfven
borde utredas, buruvida ej Hr Löjinanten, genom
silt eget förvållande vid vllfallet, sjelf föranledt
de förolämpningar, som vederfarits honom, och
yrkade att få styrka deita med vitnen; men
deita bestriddes af Aktor, och afslogs nu at
Rätten på det skälet, natt undersökningen, jem-
håkt KrigsHofrättens skrifvelse, endast hade till
föremål at: utreda verklig 2 förhållandet med
den af handelsbokhålliren Harling hos Krigs-
HofRä:ten gjorda angifvelse ract Löjinauten
Grefve De la Gardie, hvarfore KrigtHofRätten
ansåg sig icke tillkomma, att nu omedelbarligen
ingå i undersökning om något annat förfarande
å hans sida.
Protokolierne skulle till KrigsHofRäitten öfver-
lemnas, och käranden förbehöll sig at: dit få in-
gå med slutpåstående. TIatill dess målet blifvit
uiageradt, inställa vi de reflexioner, hvartill dena
sednare delea af viinesförhörea föranleda, och
fästa i detta afseende endast uppmärksamheten
derpå, att de scener, Lkvarom de afhörda vit-
npena af vekten yttrat sig, passcrat en ling stund
innan uppträdet med Harling, efter de tvenne
första vituenas utsago imtraffat, och att det sy-
nes märckvärdigt, att iogen af Grefvens vittnen
varseblifvit, hvad han sjelf erkänt, nemligen att
ham vid utridandet ibland folket huggit omkring
sig med flata klingan; äfveusom att han sjeifie-
ke nämat något om det slag öfver låret med ea
käpp, som ena vitae! tyckie sig hafva varsebli!-
vit. För öfrigt skulle det af käranden begärda
ytterliga e förhöret vara serdeles intressant, när
man eriarar sig, huru i kyparelärlingen Danelii
sak de vitnesmål, som aflades af de på vakt va-
rande gardisterna, förhöllo sig till andra vid till-
fället närvarande personers utsago.