ket ieke åtlydde hans befallning att gå undan, ridit efter några personer fromåt brinken; mer vitaet hade ej sett något mera. — Berg: mellan 7 och 8 sett mycket folk utanför kommendantsexpeditionen; Grefve De la Gardie af sådar anledning ridit fram dit och tillsagt folket at skingras, och då detta ej åtlyddes, å nyo ridi dit, hvarvid en person fattat i tyglarna; Löjtnanten derefter kommenderat 6 man at: sitta upp och med dem ridit fram åt Trångsund, sami att, på återridien till sqzadronen, en person hötat å Ljjtoanten med ext paraply, men vitnet för öfrigt ej sett, att någon förolämpat Löjinanten. Sedan dessa vitnen blifvit afhörda, hemställde kärandens rättegångsombud: om ieke äfven borde utredas, buruvida ej Hr Löjinanten, genom silt eget förvållande vid vllfallet, sjelf föranledt de förolämpningar, som vederfarits honom, och yrkade att få styrka deita med vitnen; men deita bestriddes af Aktor, och afslogs nu at Rätten på det skälet, natt undersökningen, jemhåkt KrigsHofrättens skrifvelse, endast hade till föremål at: utreda verklig 2 förhållandet med den af handelsbokhålliren Harling hos KrigsHofRä:ten gjorda angifvelse ract Löjinauten Grefve De la Gardie, hvarfore KrigtHofRätten ansåg sig icke tillkomma, att nu omedelbarligen ingå i undersökning om något annat förfarande å hans sida. Protokolierne skulle till KrigsHofRäitten öfverlemnas, och käranden förbehöll sig at: dit få ingå med slutpåstående. TIatill dess målet blifvit uiageradt, inställa vi de reflexioner, hvartill dena sednare delea af viinesförhörea föranleda, och fästa i detta afseende endast uppmärksamheten derpå, att de scener, Lkvarom de afhörda vitnpena af vekten yttrat sig, passcrat en ling stund innan uppträdet med Harling, efter de tvenne första vituenas utsago imtraffat, och att det synes märckvärdigt, att iogen af Grefvens vittnen varseblifvit, hvad han sjelf erkänt, nemligen att ham vid utridandet ibland folket huggit omkring sig med flata klingan; äfveusom att han sjeifieke nämat något om det slag öfver låret med ea käpp, som ena vitae! tyckie sig hafva varsebli!vit. För öfrigt skulle det af käranden begärda ytterliga e förhöret vara serdeles intressant, när man eriarar sig, huru i kyparelärlingen Danelii sak de vitnesmål, som aflades af de på vakt varande gardisterna, förhöllo sig till andra vid tillfället närvarande personers utsago.