het, att ett konstitutionelt folks lagstiftning äfven i de vigtigaste frågor utöfvas, på sätt som nu skett.n Lördagen den 1 September yttrade vi om samma författning, att det svårligen kunde dölnjas att den, dels genom tiden för sin tillkomst och kungörande, dels också genom nen mängd omständigheter i formen för afngörandet, gjort ett intryck på sinnena, som nvisarn CXc. och längre ned: mDet är långt i från, att vi skulle ogilla emaneipationsprincipen såsom grundsats, eller anse, att Judarne, i och för sina religiösa trosläror borde, mer än några andra trosförvandter, para uteslutne från den borgerliga gemenskapenm. Vi måste, i afseende på sjelfva grundsatsen, tvertom bekänna, att ingenting synes oss så förhatligt, som att förkättra andra för deras tro om det som rörer det tillkommande lifvetv, e. Likaledes antaga vi, att ingenting så mycket bidragit att isolera Judarna från det öfriga samhället, som de hinder man för dem lagt i vägen att upptagas i ordentliga handtverksembeten, samt att dessa hinderu sin mån och genom ett slags tvång föranledt dem att egna sig åt sådant slags handel och penningerörelse, hvars ruinösa tilltagande man ofta hör öfverklagas. Härefter följer Red:s egen åsigt, hurudan emancipationen borde vara beskaffad, om den skulle afhjelpa det onda, nemligen å ena sidan att den, för här bo: satte Judar, borde göras så fullständig, att deras intressen sammangötos med det öfriga folkeis, och att detta eadast kunde ske derigenom, att de i medborgerliga förtroenden och politiska rättigheter kunde få ett annat mål att siräfva efter, än blotta penniogens, och å den andra sidan, att inga Judar vidare skulle få i riket insläppas. Det var halfmesyren, formen och tiden, som klandrades. Detta anfördes såsom Red:s uitryckliga reservation vid en insändares i mera restriktif anda mot Judarna affat tade artikel. Samma åsigter tillkännagåfvos äfven vid reeensionen öfver en här utkommen brochyr, ogh flere gånger hafva vi uttalat vår ovilja öfver försöken att hämnas på Judarnas fönsterrutor. Det är således till fullo bevist, att våra sednare yttranden, långt ifrån att motsäga, tvertom bekräfta de åsigter vi alltid hyst, ech att Statstidningen och Samlarex handlat emot öppna fakta om ej bältre vetande, då de beskyilt Aftonbladets redaktion för inkonseqvens i dess tankar öfver detta ämne. Detta kan förtjena tagas ad notam, ehuru icke någon ny upptäckt i afseende på den svaga och på verkliga ressurser blottade taktiken hos våra politiska motsiåndare; och om vi uti en punkt, nemligen rörande utflyttningen till småstäderna, nu yttrat några betäokligheter grundade på den uppenbara moatviljan i opinionen hos dessa städer, ait mottaga den tillämnade utplanteringen i sitt sköte — hvilket är det enda, hvari den förra mer2, tillfälligtvis uttryckta åsigten kan anses något modifterad; hvad omdöme skall Statstidningen, i fall detta klandras, fälla om regeringen sjelf, som återkallat denna punkt genom den sednaste kungörelsen; eller hvilketdera skall den nu företaga sig att loforda, tillåtelsen eller återkallelsen? ty båda kunna, då de äro af motsatt innehåll, svårligen citeras bredvid hvarandra såsom prof på styrelseas vishet och förutseende. TEESE NANNA TSE TED RANE STR DOSER