het, att ett konstitutionelt folks lagstiftning äf-
ven i de vigtigaste frågor utöfvas, på sätt som
nu skett.n
Lördagen den 1 September yttrade vi om
samma författning, att det svårligen kunde döl-
njas att den, dels genom tiden för sin till-
komst och kungörande, dels också genom
nen mängd omständigheter i formen för af-
ngörandet, gjort ett intryck på sinnena, som
nvisarn CXc. och längre ned: mDet är långt i
från, att vi skulle ogilla emaneipationsprinci-
pen såsom grundsats, eller anse, att Judar-
ne, i och för sina religiösa trosläror bor-
de, mer än några andra trosförvandter,
para uteslutne från den borgerliga gemen-
skapenm. Vi måste, i afseende på sjelfva
grundsatsen, tvertom bekänna, att ingenting
synes oss så förhatligt, som att förkättra an-
dra för deras tro om det som rörer det till-
kommande lifvetv, e. Likaledes antaga vi,
att ingenting så mycket bidragit att isolera
Judarna från det öfriga samhället, som de
hinder man för dem lagt i vägen att uppta-
gas i ordentliga handtverksembeten, samt att
dessa hinderu sin mån och genom ett slags tvång
föranledt dem att egna sig åt sådant slags han-
del och penningerörelse, hvars ruinösa tilltagan-
de man ofta hör öfverklagas. Härefter följer
Red:s egen åsigt, hurudan emancipationen borde
vara beskaffad, om den skulle afhjelpa det onda,
nemligen å ena sidan att den, för här bo:
satte Judar, borde göras så fullständig, att
deras intressen sammangötos med det öfriga
folkeis, och att detta eadast kunde ske derige-
nom, att de i medborgerliga förtroenden och
politiska rättigheter kunde få ett annat mål att
siräfva efter, än blotta penniogens, och å den
andra sidan, att inga Judar vidare skulle få i
riket insläppas. Det var halfmesyren, formen
och tiden, som klandrades. Detta anfördes så-
som Red:s uitryckliga reservation vid en insän-
dares i mera restriktif anda mot Judarna affat
tade artikel. Samma åsigter tillkännagåfvos äf-
ven vid reeensionen öfver en här utkommen
brochyr, ogh flere gånger hafva vi uttalat vår
ovilja öfver försöken att hämnas på Judarnas
fönsterrutor.
Det är således till fullo bevist, att våra sed-
nare yttranden, långt ifrån att motsäga, tvertom
bekräfta de åsigter vi alltid hyst, ech att Stats-
tidningen och Samlarex handlat emot öppna fak-
ta om ej bältre vetande, då de beskyilt Afton-
bladets redaktion för inkonseqvens i dess tan-
kar öfver detta ämne. Detta kan förtjena ta-
gas ad notam, ehuru icke någon ny upptäckt i
afseende på den svaga och på verkliga re-
ssurser blottade taktiken hos våra politiska
motsiåndare; och om vi uti en punkt, nemligen
rörande utflyttningen till småstäderna, nu yttrat
några betäokligheter grundade på den uppenba-
ra moatviljan i opinionen hos dessa städer, ait
mottaga den tillämnade utplanteringen i sitt skö-
te — hvilket är det enda, hvari den förra me-
r2, tillfälligtvis uttryckta åsigten kan anses nå-
got modifterad; hvad omdöme skall Statstid-
ningen, i fall detta klandras, fälla om regerin-
gen sjelf, som återkallat denna punkt genom
den sednaste kungörelsen; eller hvilketdera skall
den nu företaga sig att loforda, tillåtelsen eller
återkallelsen? ty båda kunna, då de äro af
motsatt innehåll, svårligen citeras bredvid hvar-
andra såsom prof på styrelseas vishet och för-
utseende.
TEESE NANNA TSE TED RANE STR DOSER