Au Ruvsv27y NN ND VN npå sådana författningar, i hvilka K. M. förbepkåller sig rätt att meddela serskilda licenser.n — Slutligen erinras derom, att saken i hög grad hade allmänhetens preventioner emot sig, och allt hvad vi till en början önskade var, att om Tidningarna nödvändigt debinteras för det missnöje, ofvan intagne för?fattning möjligen kunde väcka, detta missPnöje rättvisligen måtte föras på StatstidPningens, och icke på oppositionstidningar?nas räkning. Måndagen den 13 Augusti yttrade vi, att det förhåller sig med denna författning, såsom med de flesta Hr Skogman utfärdat, att den är p,utgången från en grundsats afliberalitet, men tilliska behäftad med så många ofudlständigheter, och för öfiigt utgifven med en så fullkomlig slikgiliighet för den varsamhet, som man eljest avid alia tillfällen hör åberopas såsom en hufnvudregel, samt leder genast in i så många svårigheter oeh. kollisioner med äldre lagar och författningar, att vi mycket skulle bedrsga oss, om det ej kommer att gå dermed, som med alla de vigtigare förf., Hr Stats-Sekr. för Finansärenderna tillföreze utfärdat, nemligen att den första och enda möjligheten, att tillämpa densamma, blir att genast deröfver utfärda någon serskild förklaring. Nåväl Läsare! hvad säger Du om detta, hafve vi varit sannspådde eller icke? Svaret ligger i den förklaring och återkallelse af en bland de vigtigaste punkterna, som utfärdades fem wveckor derefter, innan ännu fråga veterligen upstått om någon tillämpring. Eller finnes något i det ofvanstående, som strider emot hvad vi år 1835 yttrade? Nej, ty anmärkningaraoa vid den nya författvingen fästade sig hufvudsakligen vid sättet och formen och ofullständighetea och grundlagsvidrigheten, att kungamakten ezsamt skulle besluta äfven om förhållanden, som röra civillagen, jemte det för den stora mängden af nationen stötande, som låg deri, att styrelsen icke emot ett isoleradt beviljande af en förmån åt Judarna fann något hinder uti samma auktoriteters afstyrkanden, hvilka Styrelsens officiella organ hade åberopat såsom ett skäl emot reglerandet af den allmänna näringstrihetsfrågan. Men ännu racra: Uti samma nummer af den 13 Avgusti förekommer strax efteråt följande: ,Det är icke mer än billigt, att de Judar, som i äro bosatta i landet, icke vidare må stängas! nifrin att försörja sig med sina händers arbets, zåsom handtverkare i de städer, hvarest de fianas, emedan den inskränkning, som varit dem ålagd i omförmälde afseezade, hittills åtminstone kunnat af dem sjeliva förebäras såsom ett plausibelt skäl, hvarföre de, med få undantag, negnat sig åt penningehandel sarat schackreriaoch procentareyrket., — — — Nästa gång derefter, som Red. yitrade sig öfver detta ämne, var den 29 Augusti. Denna artikel innehöll en revy öfver resultatet af de förberedande åtgärder, som hade blifvit vidtagna medelst vederbörandes hörande, och uplyste, att de inhemtade rösterna, ehuru blott 4 siäder blifvit rådfrågade, snart sagdt unanimt i grunden förklarat sig emot emancipationen i allmänhet, emedan de antingen uttryckligen opinerat emot främmarde Judars inflyttning, eller ock tydligen tillkännagifvit, att de utvidgade medborgerliga rättigheterna måtte tillkomma blott de redan i landet bosatte Judar. Derjemte påmintes om den åtgärden, attvalla öfriga orters invånare blifvit vid hörandet förbigångoa, ehuru de voro i saken mest intresserade, emedan det vär till dem Judarne skola vända sig, då de öfnvergiva sina förutvarande boningsorter, och nvisades att, förutsatt, detregsringen ämnade fästa något afseend: på de afgifna rösterna, en enda person, neml. Frih. Nauckhoff i Carlskrona, afgifvit votum decisivum för kela folket, enär nämnde Friherre är den ende, som utsträcker emancipationen till hela Judiska natiouen, och icke, såsom de öfrige få tllstyrkarne, ptill blott Judiska nationen i Sverge.n Uti samma arikel yttras i omedelbar fortsättning härmed: ,Utsn allt hänseende till åsigterna i sjelfva saken, dem vi här alls icke ämna förkättra, ahelst vi sjelfve äre långt ifrån att vara fiendilige mot sjelfva principen för emaneipaiionen , nom den icke på ett så förvändt sätt blifvit nomvänd. måste det dock väcka uppmäörksam