Au Ruvsv27y NN ND VN
npå sådana författningar, i hvilka K. M. förbe-
pkåller sig rätt att meddela serskilda licenser.n
— Slutligen erinras derom, att saken i hög
grad hade allmänhetens preventioner emot
sig, och allt hvad vi till en början önskade
var, att om Tidningarna nödvändigt debi-
nteras för det missnöje, ofvan intagne för-
?fattning möjligen kunde väcka, detta miss-
Pnöje rättvisligen måtte föras på Statstid-
Pningens, och icke på oppositionstidningar-
?nas räkning.
Måndagen den 13 Augusti yttrade vi, att det
förhåller sig med denna författning, såsom med
de flesta Hr Skogman utfärdat, att den är p,ut-
gången från en grundsats afliberalitet, men tilli-
ska behäftad med så många ofudlständigheter,
och för öfiigt utgifven med en så fullkomlig
slikgiliighet för den varsamhet, som man eljest
avid alia tillfällen hör åberopas såsom en huf-
nvudregel, samt leder genast in i så många svå-
righeter oeh. kollisioner med äldre lagar och
författningar, att vi mycket skulle bedrsga oss,
om det ej kommer att gå dermed, som med
alla de vigtigare förf., Hr Stats-Sekr. för Fi-
nansärenderna tillföreze utfärdat, nemligen att
den första och enda möjligheten, att tillämpa
densamma, blir att genast deröfver utfärda nå-
gon serskild förklaring.
Nåväl Läsare! hvad säger Du om detta, haf-
ve vi varit sannspådde eller icke? Svaret ligger i
den förklaring och återkallelse af en bland de
vigtigaste punkterna, som utfärdades fem wvec-
kor derefter, innan ännu fråga veterligen up-
stått om någon tillämpring.
Eller finnes något i det ofvanstående, som
strider emot hvad vi år 1835 yttrade? Nej, ty
anmärkningaraoa vid den nya författvingen fä-
stade sig hufvudsakligen vid sättet och formen
och ofullständighetea och grundlagsvidrigheten,
att kungamakten ezsamt skulle besluta äfven
om förhållanden, som röra civillagen, jemte
det för den stora mängden af nationen stö-
tande, som låg deri, att styrelsen icke e-
mot ett isoleradt beviljande af en förmån åt
Judarna fann något hinder uti samma auktori-
teters afstyrkanden, hvilka Styrelsens officiella
organ hade åberopat såsom ett skäl emot re-
glerandet af den allmänna näringstrihetsfrågan.
Men ännu racra: Uti samma nummer af den
13 Avgusti förekommer strax efteråt följande:
,Det är icke mer än billigt, att de Judar, som i
äro bosatta i landet, icke vidare må stängas!
nifrin att försörja sig med sina händers arbets,
zåsom handtverkare i de städer, hvarest de fia-
nas, emedan den inskränkning, som varit dem
ålagd i omförmälde afseezade, hittills åtminstone
kunnat af dem sjeliva förebäras såsom ett
plausibelt skäl, hvarföre de, med få undantag,
negnat sig åt penningehandel sarat schackreri-
aoch procentareyrket., — — —
Nästa gång derefter, som Red. yitrade sig öf-
ver detta ämne, var den 29 Augusti. Denna
artikel innehöll en revy öfver resultatet af de
förberedande åtgärder, som hade blifvit vidtag-
na medelst vederbörandes hörande, och uplyste,
att de inhemtade rösterna, ehuru blott 4 siä-
der blifvit rådfrågade, snart sagdt unanimt i grun-
den förklarat sig emot emancipationen i allmän-
het, emedan de antingen uttryckligen opinerat
emot främmarde Judars inflyttning, eller ock
tydligen tillkännagifvit, att de utvidgade med-
borgerliga rättigheterna måtte tillkomma blott
de redan i landet bosatte Judar. Derjemte
påmintes om den åtgärden, attvalla öfriga orters in-
vånare blifvit vid hörandet förbigångoa, ehuru
de voro i saken mest intresserade, emedan det
vär till dem Judarne skola vända sig, då de öf-
nvergiva sina förutvarande boningsorter, och
nvisades att, förutsatt, detregsringen ämnade fä-
sta något afseend: på de afgifna rösterna, en
enda person, neml. Frih. Nauckhoff i Carls-
krona, afgifvit votum decisivum för kela folket,
enär nämnde Friherre är den ende, som ut-
sträcker emancipationen till hela Judiska natio-
uen, och icke, såsom de öfrige få tllstyrkarne,
ptill blott Judiska nationen i Sverge.n Uti sam-
ma arikel yttras i omedelbar fortsättning här-
med: ,Utsn allt hänseende till åsigterna i sjelf-
va saken, dem vi här alls icke ämna förkättra,
ahelst vi sjelfve äre långt ifrån att vara fiendi-
lige mot sjelfva principen för emaneipaiionen ,
nom den icke på ett så förvändt sätt blifvit
nomvänd. måste det dock väcka uppmäörksam-