i NORGE. Angående dem celebra Bodösakens ställning i England, kvarest dess bevakande efter uppdrag skolat besörjas af kapitenen Mariboe, meddelar denne i Norrska Morgenbladet följande: Bet torde väckt förundran i Norge att, eaktadt mitt tillkännagifvanden i April; att Bodösaken kort tid derefter skulle förekomma i Parlamentet, detta, utan att sådant skett, nu är prorogeradt. Hvad som i April gaf mig hopp om, att se den föredragem straxt efter Påskferierne, vore för vidlyftigt att här meddela. Vägledd af kunnige män, som med värma deltaga i allt, hvad Norge angås, har jag efter bästa förmåga användt allt, som -står i. min makt. Men saken kunde naturligtvisicke påtvingas Parlamentet. När man med uppmärksamhet följer detta Parlaments förhandlingar, och fattar dess herrskande anda, finner man lätt, hvarföre Bedösakem icke förekommit. Jeg blott fäster uppmärksamheten derpå, att de tre vigtiga föremålen, nemligen Irländska fattigväsendet, municipaloch tiondeväsendet, på hvilka throntalet i synnerhet vände Parlamentets uppmärksamhet, först umder sednare tid företogos till behandling, samt att blott billen om fattigväsendet kom till stånd. Tiondebillen blef endast få dagar före prorogationen tvingad genom båda husen, nSaken är imedlertid tillbörligen förberedd. Den af mig utgifna skrifteh:Appel till Parlamentet etc.; är tillställd. män åf mycken inflytelse och verksamhet, samt exemplar deraf lemnade till Athenzum: och de betydligaste klubbarne, af hvilka flera räkna öfver 5000 -medlerhmar, så att detta är ett verksamt-medel att få alla partiers uppmärksamhet vänd på, saken. Herr Warburten var så god, då han famn mitt vidare uppehåll i Londen onödigt; . att i sinom tid låta till Parlamentsledamöterne utdela de öfriga exemplaren åf skriften, jemte ett sednare af nig föranstaltadt utdrag af densamma. ; Med fullkomlig trygghet lemnade jag derföre -London, öfvertygad att: då Herr Warburton ej trodde sig kunnw och böra föredragar saker ander dönna session, det säkert sker under nästkommande. Att dem ej kan vara i bättre händer än bans, derom finnes blott en röst. Köpenbamn i Augusti 1838. op Ludvig Marisboen: