var nemligen så Dbittida på aitonen, att alls
portar - ännu stodo öppna -— och det tor-
de icke kunna fördömas, om harmen och
sjelfförsvarat satte en sten i någon hand, el-
ler om en och annan modig man försökte
det enda medlet som återstod för den vapen-
löse, eller att söka kasta våldsverkaren ur så-
deln. Eller fordrar man kanhända, att folket
skulle, af lutter vördnad för dragonerna, kasta
sig rjelfmant under hästfötterna, likasom In-
dianerne under hjulen af afguder Juggernauths
vagn. Likaså förfor den andra -pätrullen; som
vid sin nedkomst till Jerntorget torde hafva
erfarit verkningarne af sin befälhafvares manö-
vrer i en ökad förbittring hos folket. Han er-
känner nemligen, att vid de chocker han verk-
ställde minga blefvo öfverridna och flera sa-
belhugg utdelade,. Dessa äro de skador, som
militärbefåltafvarne medgifvaj att de sökt till-
foga folket. De hafva således äfven medgifvit,
att det vore dey icie folket, som denna afton
började våldet; och att de behandlade folket
icke som landsmän, utan som fiender; ty äfven
mot dessa synes man svårligen kunna göra rå-
got värre, än rida omkull och nedhugga dem.
Ått sådant ieke helt och hållet lyckades, lärer
åtminstone icke vara de befalhafvandes förtjenst.
Hvad gjorde deremot folket militären för ska-
dor? Jo, några uppklättrade, för att rädda sig,
på taken öfver klädstånden vid Österlånggatan,
varifrån de skulle hafva nedkastat vedträn och
-orenlighet efter en förbiridande patrull. Huru
stör skada häraf uppstod, upplysa rapporterne
sjelfva, hvari det heter, att den hastiga farten
gjorde, : att. dessa kroppar nedföllo dels på si-
dan om patrullen, dels: sedan den passerat.
En hvar, som i behagar taga lokalen i ögonsigte,
skall lhkväl inse, att den, som står på dessa
tak, nästan icke kan undgå att träffa en der
under ridande, denne må vara i huru stark
fart som helst, om han eljest vill det. Rap-:
porterna omnämna för öfrigt blott en enda;
swerkligt skadad och fyra, som blifvit slagne
af stenar. Det är ej nämndt, att någon af
desse af sin skada tvungits att gå ur ledet el-
ler intaga sjukhuset, och hvari den nverkligaj
skadan, består, är ej uppgifvet. Helt annor-;
lunda är förhållandet med folket, hvaraf de
flests blifvit illa sårade: En soldat af Uplands!
regemente skall hafva blifvit träffad vid ögat af
en sten; men detta torde få skrifvas på räknin-
gen af den genom Er v. Printzencreutzs mar
növer nyss förut vållade förbittringem.
Det var således, enligt hvad rapporterna sjelf-!
va erkänna, icke folket, som ofredade och utan!
någon yttre anledning började våldföra sig på
militären, utan, här som vid desföregående till-
fälleva, denna, hvilken opåkallad och utan allt
nidtvång, följaktligen utan all ursäkt, kastade :
sig på folkhopen och derigenom nödgade den-!
na till ett sjelfförsvar, hvarpå hon ej var be-!
redd, samt måbända — hvad man ej kan kon-
trollera — sedermera hänförde någon förbittrad
eller okynnig individ, att, utan behof, kasta en
sten efter någon patrull eller enskildj soldat.
Det var kanhända af sådan orsak som Hr v..
Troils ordonans träffades af en sten, hvartill
hans kamraters framfart varit vållande. Hvad
åter den hofsamhet angår, som Hr v. T. för-
säkiar att dess sqvadron iakttagit, så hafva Stoek-
holms - innevånare -- derpå haft åtskilliga be-
vis, t.ex. då ett detachement af. samma corps
Lördagen efter Hr Crusenstolpes afföran-
d:, på Regeringsgatan inför Hr Öfverståthål-
larens ögon och då han nyss varit sysselsatt
att tala till folket, som höll på att åtskiljas,
högg in på detsamma, eller då manskap af
nämnde sqvadron förföljde enskilde personer:
och till och med försökte rida in i en port, dit
en sårad tagit sin tillflykt. Vi böra kär förkla-!
ra, att vi verkligen mindre lägga manskapet så-
dant till last; en gång satt i rörelse genom be-
få hafvarnes hetta och oklokhet, följer soldaten
en ofta blind drift, tror sig förfördelad, emedan
män sagt honöm att han blifvit det, och gör, i
sin hänförelse, om icke hvad man direkte an-
befallt honom, likväl hvad man stillatigande å-
sett och gillat. Det behöfves i detta hänseen-
de ieke mer, än att hafva vapen i hand, och
få nyttja det, för att lätt kämna sig frestad der-
till.Detv är också tätt bevisligt, ieke blott hu-
ru kavalleristerna angrepe fredliga Personetgrad 5
ej anade något öndt, utan äfven med Hvilken
bofsamhet i tilltal de uppmanat 2 å 3, samgå-
- RK od TÅ mn . 2 1 NM
kk I