satt titeln på ett par förut publicerade skiif ter främst, och tagit dessa till en utgångs punkt för en sjelfständig och af dessa skrifte alldeles oberoende afhandling, som genemgår he la numret. Denna afhandling är också af nä stan större intresse äa alla de föregående, on man ser på ämnet, som är ingenting mindre äl dagens ech samhällenas vigtigaste fråga, nemligei om den bästa yttre formen för ett lagbunde regeriogssätt, för att befordra det helas välfärd och i hvad mån det kungliga prerogativet, elle Regentens makt att nallena styran bör modifieras af rådgifvares hörande, af folkrepresentationens inflytelse och af pressens frihet, hvilken sistnämnda han oinskränkt erkänner. Vi hafva således nu Hr Geijer helt och hållet inze på den stora politiska striasbanan, och önske honom der ett Bjertligt välkommen, så mycket mer som han ieke är någon vanlig kämpe, och vi skole väl söka, att der få behålla honom. Åltt han synes stå på en egen punkt, icke slutande sig bestimdt till någom af de förut uppträdande politiska färgerna, är hvad man i hans position bör vänta, och att har jemväl har åtskilligt att säga emet den nuvarande pressen, faller oss ej in att misstycka, då hans åsigter i ala fall innehålla mycket af stort värde för den lagbundna frihetens vänner. Att göra läsaren närmare bekant med denna intressanta afhandling och ingå i en närmare analys af dess serskilda delar, skall derföre blifva oss ett verkligt nöje; måhända skall allmänheten deraf erfara, att Hr Geijer med de gyllene grundsatser han framställer såsom de allmänna vilkoren för hvarje regering, som skall uppfylla samhällets ändamål ), nödvändigt, när han mera positift utvecklar sin politiska tro, kommer vida närmare intill oss, än han för ögonblieket egentligen synes vilja medgifva. Det ifrågavarande numret säljes äfven serskildt, och skall utan tvifvel finna talrika afimare.