sTERVE CILUL LT CCCP CAB PERTLELIE Pe MM VESBERIBEN
eller vid Stutö hamn.
Då det är, eller tyckes vara, syftemålet fö
hvarj nations omtanka att förekomma och
om möjligt, förminska sina mäktigaste och far
ligaste grannars tilltagande välmåga och krigt-
styrka, för att icke uppslukas och förstöras uta
dem, så torde det vara betänkligt, att tillåts
en Nederlags- eller Portofranco-frihet på Gott-
land, och det aldraminst vid Slitö hamn, såsorn
den till Ryssland och Preussen närmast liggan-
de, och för krigsskepps anlöpande, enda nå-
gorlunda begagneliga hamn på ön. Denna Ne-
derlagsfrihet torde således, uti flera afseenden,
icke vara eller blifva nyttig, hvarken för rike
i allmänhet, eller för )Gottland enskildt. Icke
för riket uti politiskt afseende — emedan
Ryssland, såsom dess mäktigaste och mest fruk-
tade granne, med sine södra Östersjokuster är
närmaat angränsande till Gottland, hvilket, vid
ett infallande krig, följaktligen blir mera exgo-
neradt, än någon ansan af Sveriges provinser,
för en landstigning, helst erfarenheten visat så-
dant redan år 1808. Azadamilet med en Por-
tofranco- eller Nederlagsfrihet vid Slitö lärer
egentligen vara, att kunma förmå Ryssland dit-
föra sina produkter med lättgtende och mindre
kostsamma farkoster, för att bålla dessa varor i
beredskap. till de södra nationernas afbemt-
ning, tidigare om våren, och sent på hösten.
Ryssland skuile således först låta bygga lätta,
för ändamålet tjenliga fartyg af sina produkters
råämnen eller rudimaterier, och följaktligen
sålunda dertill förädla en del af dess för när-
varande eljest utskeppade trädvaror, jern, hampa,
segelduk, beck, tjära, m. m., och dymedelst
erhålla den vinst, som andra nationer nu draga
deraf, och det blefve då Sverige, som derige-
nom förmerade sin grannes välmåga, och väckte
dess håg till en större öfvermakt och styrka.
Men hvad som dessutom tyckes kunna blifva
det mest farliga vore likväl: att Ryssland, som
hittills alltid haft brist på duglig bemanning till
sin örlogsflotia, derigenom, i anseende till den
koria vägen, de mindre fartygen, hvilka icke
behöfva så stor manövrering — samt de vid
egen kust tättliggande hamnar och vikar, hvilka,
vid uppkommen storra, lätt kunde, utan syn-
nerlig kosnad oeh risk, anlöpas, och hvarige-
nom assurans undvikes, med mycket mer till
dess förmån, som dervid kunde anmärkas —
snart fioge hufvudsakligen goda sjömän, som
vid infalland2 krig kunde användas på dess ör-
logsflatta, till och med mot Sverige, som såle-
des gynnade, och vore upphofvet till sin egen!;
skada. Dessutom komme dessa sjömän att ståt
uti en större beröring och ett Jättare umgänge!
med andra, mera kunnige nationer, och lärde;
sig derigenom sådant, som de icke kunna er-l,
fsra uti sitt hemland; vech de finge de:jemte ett!c
tillfälle att ytterligare bespeja, undersöka, ochj
göra sig bekante med icke allenast kusterna, !
uan ock det inre af detta Östersjöns öga, tilll,
hvilket dess herrskarebegär väl för närvarande c
tyckes vara hvilande, men icke derföre dödadt,
hvilket den, som skrifver detta, erfor redan år f
1808 vid sin under Ryska invasionen iråkade i
fångenskap och dagliga samtal med Ryska Ami-,
ralen Bodisco, som ibland acnat yttrade: patt!:
Gottland vore en diamant, som fattades uti!
Sjelfherrskarens diadem,, och till hvars inne- :
fattande troligtvis ingen ligenhet försummas. — lt
Uti ekonomiskt afseeade åter vore följande is
utt befara: In
1:o Gotiland är ett, jemnförelsevis med sin d
vidd och sitt sydliga läge, folkfattligt land, dit ;
sällan arbetsfolk ifrån Sveriges fasta land öfver-!o
lytta, förnämligast derföre, att de, kanske ogrun-s
dadt, beskylla Gottlinningen att vara ogim och!
frog emot främlingar, som en längre tid qvar- i
tadna på deras ö; men vid en Nederlagsplats2
yehöfves alltid mycket arbetsfolk, till varornas!e
ossring, magasinering, vård och åter utlastning,?
varigenom arbetslönerna komma att stegras öf- fö
ver höfvan, ja ända derhän, att 1; tunna råg 5
kan erhållas för ett enda dagsverke, och så an-!h
dra födoämnen i proportion, såsom händelsen 1
varit vid andra portofrancoinrättnicgar, och när-
maste följden blir den, att allmogen hastar tilllx
erhållande af en så lättköpt brödföda, hvilket! d
räl i och för sig sjelft ej vore något ondt, omlr
ej jordbruket derigenom försummades, vanmvår- 1
dades, komme i lägervall, oeh slutligen alldeles!4
blofva xIAlagdt VV