(Insändt.)
Om Skuldsedlar på tryckta blanketter.
Då allt, hvad som kan förkoria och under-
lätta transaktioner man och mean emellan, för-
tjenar att sättas i stället för det, som är vid-
lyftigt, besvärligt och mindre redigt, så har det
länge varit en allmän önskan, det måtte vara
tillåtet att, liksom vexlar utan vittnen få skrif-
vas på tryckta blanketter, jemväl få skrifva
skuldsedlar på tryckta blanketter, med iaktta-
gande af hvad Kongl. Förordningen af den 28
Juni 1798 i öfrigt stadgar, nemligen: att se-
deln må anses laglig, om gäldenären egenhän-
digt utfyllt betalningstiden, summan, datum och
sitt namn, eller, ifall han ej kan eller vill skrif-
va, ett af de närvarande tvenne viltnen utfyl-
ler omnämnda fyra väsendtligheter. Väl hafva
på många ställen hittills skuldsedlar på tryckta
blanketter, med :akttagande af hvad här nämndt
blifvit, nyttjats, och vissa exekutorer och do-
mare hafva ansett lagens anda dermed vara
uppfylld, men andra hafva strikt hållit sig till
Förordningens ordalydelse: natt Skuidebref, om
de för gällande skola antagas, böra antingen e-
genhändigt skrifvas och undertecknas eller ock
bestyrkas af tvenne vittnen, hvilka på en gång
varit tillstädes, och af hvilka den ene skall haf-
va skuldebrefvet eller löftesskriften skrifvit och
vid afvikelse derifrån ansett skuldebrefvet för
icke lagligt. På marknader och vid andra till-
fällen, der göromålen äro många och tiden
knapp, och der en mängd reverser skola skrif-
vas, utan att alltid träffa skrif-vana personer,
men lättare sådana, som kunna skrifva sitt namn,
skulle tillåtelsen att få begagna tryckta blanket-
ter åstadkomma en ganska stor lättnad, och då
Förordningen om inrikes vexlar — hvilka ju
äfven af allmoge få utställas — icke förmenar
att skrifva dem på tryckta blanketter, till och
med utan vittne, skulle det nu ifrågasatta med-
gifvandet uppfylla ett verkligt behof till rörel-
sens stora beqvämlighet, utan att medföra rin-
gaste våda.