Article Image
rihetsFörordningen, som i sin 1 S, ,med upp- ia
näfvande af alla förut gällande förbud emot 43
atgifvande af böcker, skrifter och kandlingar,;
stadgar, att dessa ej kunna åtalas annorlunda, i
in denna lag bjuder, Såvida denna oiullstän-!re
liga uppfattaicg, af hvad 1 f 1 mom. innehål-.
er, skuile åsyfta stt, hvad tryckfrihets-mål be-j.
räffar, förklara 1777 års förordnande undan- ;
röjdt, bör dervid erinras, att en sådan åsyftning
saknar all grund, helst det allmänna upphäf-i.
vande af Lagar, som i åberopade momentet -
omtalas endast afser alla dittills avgående Tryck-:
friheten gällande författningar, och serskildt:
utfärdade förbud mot skrifters utgifvande, Sc
hvarom här icke är fråga. Och när man för
öfrigt, å ena sidan, finner, huru HofRättens
pluralitd med det redan anförda förbundit dess:
bestämda förklarande, att TryckfrihetsFörord-
ningen icke skulie gifva anledning derntill, att
i så beskaffidt mål, som detta, underdånig an-
mälan bos E. K. M. borde göras, huruvida
saken må fullföljas eller ej, måste man å andra
sidan bemärka, att HofRättens minoritg, utanj
att förbise något stadgande i Förordningen, tyd-j
ligen anvisat, att icke blott en anledning utan
en bestämd föreskrift i berörde afseende
igenfinnes uti Förordningens 5 6 mom., som
förmår, att i tryckfrihets-mål tilltalade personer
skola åtvjuta deras rättegångsförmåner, euligt
allmän Lag och serskilda Författningar uti allt,
hvad genom denna Förordning icke uttryckli-:
gen annorlunda stadgadt är; hvilken föreskrift
i saknad af ett sådant uttryckligt stadgande,
angående detta ämne, HofRättens minorit jem-;
väl ställt sig till efterrättelse. ;
I siöd af denna tydliga och bestämda före-
skrift uti en af Rikets Grundlagar, hvilka, en-;
ligt Regeringsformens 83 f, skola, efter deras
ordaydelse, i hvarje serskildt fall tillämpas; och
då frågan, huruvida mål af beskaffenhet, som
detia, bör, enligt 1777 års Kongl. Bref hos E.
K. M. i underd. anmälas, hvilket ostridigt in-
nefaitar en ibland de största rättegångsförmåner
tilltalad person kan åtnjuta, sålunda är att hän-
föra till rättegångs-ordningen i allmänhet, hvars:
behöriga iakttagande i brottmål Domaren sjelf-
manad åligger att tillse; då dessutom det ser-
skilda förhållande med denna fråga äger rum,
att densamma skall, på sätt som skett, före-
komma, innan den filltalade i saken sig för-
klarat, således oberoende af hans anspråk å el-
ler. eftergift afen sådan rättegångsförmån; och!
då slniligen hrarken stadgandet i 1777 års Kgl.
Bref blifvit i någon måtto ändradt, eller undan-
röjdt gecomE. K. M:s enligt dess och R. St:s
beslut den 30 Maj 1835 utfärdade Nådiga För-
ordnivg, angående ändring i 5 Kap. 1 S Miss-
gerningsBalken eiler i öfrigt någon anledning,
än mindre laga orsak gifves till tvifvel derom,
att ju ieke högstberörde Nådiga Bref bör i
tryckfrihetsmål efterlefvas; antager jag för min
del, såsom med lagliga och klara skäl ådagalagdt,
att, så snart hos Domstolen angifvelse eiler åtal för
tryckfrihetsbrott af Senna art anmälas, Domaren
är pligtig ait, utan minsta tidsutdrögt, enligt of-
ta åberopade Korgl. Bref, till E. K. M. inbe-
rätta målet och omständigheterna dervid, innan
någon annan åtgärd äger rum; hvarföre åsido-
sättande af en sådan pligt äfven måtte synas
lika otilibörligt förnärma en E. K. M. Sjelf förbe-
hållen pröfningsrätt som det, i samma mån, in-
skränker hvad till skyddande af tryckfriheten är
stadgadt.
På dessa grunder och emedan sålunda Hof-
Rättens ofvanberörde beslut, hvarigenom före-
varande mål blifvit E. K. M:s Nådiga skärskå-
dan undandraget, uppenbarligen finnes emot
Lag stridande; föranlåtes jag bärmed å embetets
vägnar inför E. K. M. i Dess Högste Domstol
i underdånighet anställa åtal emot HofRättens
President, viee President och Ledamöter, hvil-
ka om samma beslut sig förenat; anhållande
jag underdånigst, att vederbörandes förklaring
öfver hvad i detta ämne nu är anmärkt, måtte
varda infordrad; hvarefter nådig tillåtelse torde
mig lemnas att min talan härutinnan vidare ut-
föra.
Beträffande åter sjelfva saken, hvilken, efter
hvad jag redan haft Nåden erinra, lagligen kan
utgöra föremål för anmärkning endast i afseen-
de å Domstolens tillämpning af de Lagens rum,
enligt hvilka åtalade skriften genom Juryns el-
ler Nämndens utlåtande ansetts brottslig; så in-
nehåller HaÄfPRsstenc celntlga den 19 nästlidne
Thumbnail