att kusna komma till målet: det yttre lugnets å-
terställande, först och främst vara, att medlugr
uadersöka, buruvida vederbörande auktoritete.
för deta mål vidtsgit de åtgärder, de bord
och halt att tillgå inom den borgerliga lagen:
mojenger, eller å den andra huruvida de
deras ställe vidtagit andra som varit öfverflödiga
skadliga, äfventyrliga eller retande.
Frmst häribland, både till tiden, och i arse-
ande till följderma erbjuder sig uppträdet vic
Stadshu:et den 19 Juli på aftonen, och vi föl
ja dervid de officiella rapporter, vederbörande
derom afgifvit.
Vi börja med Hr t. f. Polismästaren Hult-
bergs och hänvisa lösaren, för dess innehåll, li-
kasom de öfriga rapporternas, till sista lördags-
bladet.
Hr t. f. Polismästaren börjar genast med dei
viziga erkännandet att han om Thorsdagsmor-
gonen, i följd af en i Daghet Allehanda fram-
ställd förmodan om Assessor Crusenstolpes affö-
rande omtricg middagen, anat att en större folk-
samling och möjligen oväsende skulle inträffs
vid stadshushäktet. Detta bör noga anmärkas
för att dermed sammanhålla de åtgärder som seder-
m ra vidtogos. Kl. 12, vid samma tid då eldsvådan
inträffade, fasn Herr Hultberg också omkring
Stadshuset en större folksamling, utan att han
likväl då förmärkte något försök till störan-
de af den allmänna ordningen och säkerhe-
ten. Vid hans återkomst från eldsvådan hade
t. f. Öfverståthållaren Kuylenstjerna och Hr
Kommeuadanten under tiden inträffat vid Stads-
huset 4Han underrättades då, att desse sökt
skinsra det försimlade folket, utan att sådant
lyckats, och Hr Huliberg sjelf försökte jemväl,
säger han, fastän förgäfves, genom serskilda
psamtal med flera af de närvarande, förmå dem
patt lemna stället.n Detta var den första,af de
öfverflödiga åtgärderna. Det har vid mångfal-
diga tillfsllen förut inträffat; att lika talrika folk-
samlingar, som denna, synts omkring Sadshusst,
och sådant har alltid varit händelsen t. ex. vid alla
förestående exekutioner; mer aldrig hafva suk-
toriteterna vid dessa föregåeade tillfällen ansett
si; påkallade, eller ens berättigade, -att.skingra
folksamlingen eller förbjuda någon vistas hvar
ban behagade, så vida ingenting för allmänna
ordningen menligt företogs. Det fanns således
icke heller någon rimlig anledning hvarföre fol-
ket skulle ars2 denma rättighet nu mera än fört
tillioter gjord; och så mycket mera måste det
åstadkomma ett i högsta grad elaktwintryck
hos alla närvarande utan undantag, när befälhaf-
varen för vakten, (hvartill man for devna dagen
satt en af de aldra yngsta Uaderlöjtnanterna)
förmodligen efter specielt erhållna ordres, be-
f.llde manskapet att ladda skarpt ute på gatan,
i mäcgdens åsyn. Detta var en annan åtgärd
å vederbörandes sida, som nödvändigt må-
ste motverka det sökta ändamålet, emedan det
å ena sidan ådagalade något, som auktoriteter-
na aldrig borde visa, nemligen fruktan, och å
den andra, då mängden hade förhållit sig helt
sulla, nödvändigt måste ingifva misstanka hos
massan, att polisen hade sig ofelbart hekant, att
något våldsamt uppträde af den allra svåraste
natur skulle inträff., emedan detta var dena en-
da möjligea förklarliga eller förlåtliga anlednin-
gen att vidiaga en åtgärd, hvilken innebar en
lika direkt hotelse, zom om den hade blifvit
ljudeligen förkumnad.
Sådana voro nu preliminärerna. På ef-
termiddagen aftog imesalertid folksamlingen, så
att kuspt 100 personer funnos på gatan. Ha-
de någon samverkan mellan auktoriteterna ägt
rum, så hade väl klokheten bjudit att begagna
denna tid af dagen, då nästan alla hade återgått
till sina arbeten, samt då afföra Er Crusanstol-
pe, i hvilken händelse all vidare anledning varit
undanröjd för den oroliga nyfikenheten, att ånyo
draga till Stadsbuset. I det stället funnos nu
kanhända icke 50 personer ihela hufvudstaden,
som ej gissade, att en stor mängd menniskor ef-
ter dagens slutade arbeten, åter skulle begifva sig
till granskapet af stadshuset, somlige af pyfikenhet
att se om Hr Crusenstolpe skulle afresa under
natten och andra likaledes af nyfikenhet att se
huruvida der skulle blifva några märkvärdiga
uppträden. Hos de fleste, som då dit anlön-
de, väckte det i samning den yttersta grad af
förundran, att sedan man hela tiden hortåt sett
starka militärvakter i Ålandsgränd, till skyddan-
da af UV. Taetitialansleren Nermans logis och se-