Men alven della oaxlaat ar: vi Civeriyga de, att alli ovisenhade kunnat förekommas, ora blott ett ulläekligt antal polis varit tilistädes och passat på att arrestera de förste, som började kastoioagen. Poilisbetjeningens antal uppgår till omkring 605; fler: h de alldeles icke behöfts på ett ställe, för ait, om det skett genast, gripa dem, som förhöllo sig våldsamt och osylrigt, och detta hade ärvnu mer lättats, om de janmodat andra kände och för lugnet nitälskande personer, att biträda dem med -att hålla noga I a i 1 nd uppmärksamhet på den delen, som kunde förimodas oroligast. Men huru hafva väl vederbörande ställt till åt sig i deta afseende? Hvar och en, som befunne sig ute äfven i en så Iloflig afsigt, som ait medverka till och biträda SS styrelsen uti lugneis upprätthållande, rmråvne ban icke exponerade sig för chikaner blow för sit visianle vr och ganska latt kuude äfvenityra dea personliga fribeten blott för denna om standighet? Således tyckes det, som om paniagem hade öfvergifvit ej mindre Hr t. f. PolisI mästaren, utan åfven Hr t. f. Ofverstårhållaren, samt Kommendant och Öfseokommendant, emedan inga förutseende anstalter funnos på stället. Maa kan ock i sanniovg ej beskylla He Huliberg I för någon brådska, då han, eburu redan på ; eftermiddsgen averterad om, att något vore Ål I färde, ändock ieke hamn till stället, förr än cenj timma efter, sedan uppträdet börjat och dej flesta salfvorna redan voro losasade. Det visar sig således häraf nogsamt, huru mycket, som sjelfva verket blifvit vidgjordt, af hvad som kunnat ogh bordt göras, att förekomma uppträdet. Det är likväl icke Hr Hulibergs handliogssätt, vi egentligen klandra genom dessa anmärlkningar, fåstän föranledda f baus rapport. Det bristande låg egentligen i urakilåtoa anordningar, som hade tillhört Ofverståthållaren , och mihtärceheferna, men icke Het f. Polismästaren. I Låtom oss nu i stället kasta en blick på de Imesyrer, som vidtagas, för att stilla oväsendet. Angående Herr löjtnanten Sandels måste det medgifvas, att han var i en ytierst kritisk belägezhet, då han, oaktadt flere afsända bud, fick vänta på förstärkning så länge, som nu var händelsen, och man hade ej kuvnat handla an-! norluada, om man verkligen velat Blottställa borom. Det som förnämligast kan mot honom! anmärkas var oförsigtigheten att rycka ut ur vakten endast med 17 man, enär det likvil lätt! Ibordt kunna föruises, hvad som ock inträffade, Inemligen att han med en så ringa styrka! ) måste draga sig tillbaka; och då hade likväl allt menniskoblod varit sparadt. Att för öfrigt den, som träffas af stenar, lätt förledes att begagna I det medel, han för tillfället bar i sia hand, tillj försvar, kan ej billigt väcka någons förundranv, och det kan icke vara militären mer än någon Tannan förbjudet att nyttja våld emot våld, antingen det sker för eget nödvärn, eller för att Iskydda andra, som äro blottställda. Vi vilja således ej för mycket uppehålla oss wid detta moment. af scenen. Men blod ander freden är alltid en förfärlig sak; och i alla fall finnes ännu ingenting upplyst, med hvad lrätt de påföljande salfvorna, efter förstärkningens ankomst, afskötos och hvarigerom fleIre oskyldige och mera aflägse äskådare föllo. TDet finnes icke ens uppgifvst, än mindre styrkt, latt någon soldat då blifvit skadad af stenkastningen, eller att skjutningen behöfde begagnas till deras cget försvar emot nåpot vildt och mera allmänt pöbelraseri, och icke den ringaste anledning förekommer, alt hela oväsendet lutgjorde annat än ea tillfällig yra hos några I enskilda okynniga eller förbittrade personer. Hvilka förfärliga olyckor hade icke imedlertid Tlätt kunnat tilldraga sig och äcnu mer öka den sorg, som nu drabbade några få familjer? Hade! balla skoiten riktats med afsigt att träffa, så haIde de dödes och sårades antal säkerligen varit mångdubbelt större, och det är således endast soldaternas egen fredliga sinnesstämniog och I synbara motvilja att skjuta på egaa landsmin , I som man har att tacka för att resultatet icke blef än au långt värre. Detsa vitsordas deraf, latt de mesta kulorna hade tagit högt upp på. I väggarna till de kringliggande busen. Vi fäsea T uppmärksamheten på devna omständighet, cmeI dansdet bör i sin mån bidraga att lugna sin I nerna och miuska bitterheten mellan: folket och militären , då det. förra inser , att soldaten gjort Eg. 12 . så mycket, som han kunnat förena med sin ro dr dT ka frön ar Ar sr TI 12 0 AA ÅN