Men alven della oaxlaat ar: vi Civeriyga
de, att alli ovisenhade kunnat förekommas,
ora blott ett ulläekligt antal polis varit tilistä-
des och passat på att arrestera de förste, som
började kastoioagen. Poilisbetjeningens antal upp-
går till omkring 605; fler: h de alldeles icke be-
höfts på ett ställe, för ait, om det skett genast,
gripa dem, som förhöllo sig våldsamt och osy-
lrigt, och detta hade ärvnu mer lättats, om de
janmodat andra kände och för lugnet nitälskande
personer, att biträda dem med -att hålla noga
I
a
i
1
nd
uppmärksamhet på den delen, som kunde för-
imodas oroligast. Men huru hafva väl vederbö-
rande ställt till åt sig i deta afseende? Hvar
och en, som befunne sig ute äfven i en så
Iloflig afsigt, som ait medverka till och biträda
SS
styrelsen uti lugneis upprätthållande, rmråvne
ban icke exponerade sig för chikaner blow för
sit visianle vr och ganska latt kuude äfven-
ityra dea personliga fribeten blott för denna om-
standighet? Således tyckes det, som om pania-
gem hade öfvergifvit ej mindre Hr t. f. Polis-
I mästaren, utan åfven Hr t. f. Ofverstårhållaren,
samt Kommendant och Öfseokommendant, eme-
dan inga förutseende anstalter funnos på stället.
Maa kan ock i sanniovg ej beskylla He Huliberg
I för någon brådska, då han, eburu redan på
; eftermiddsgen averterad om, att något vore Ål
I färde, ändock ieke hamn till stället, förr än cenj
timma efter, sedan uppträdet börjat och dej
flesta salfvorna redan voro losasade. Det visar
sig således häraf nogsamt, huru mycket, som
sjelfva verket blifvit vidgjordt, af hvad som kun-
nat ogh bordt göras, att förekomma uppträdet.
Det är likväl icke Hr Hulibergs handliogssätt,
vi egentligen klandra genom dessa anmärlknin-
gar, fåstän föranledda f baus rapport. Det
bristande låg egentligen i urakilåtoa anordnin-
gar, som hade tillhört Ofverståthållaren , och
mihtärceheferna, men icke Het f. Polismästaren.
I Låtom oss nu i stället kasta en blick på de
Imesyrer, som vidtagas, för att stilla oväsendet.
Angående Herr löjtnanten Sandels måste
det medgifvas, att han var i en ytierst kritisk
belägezhet, då han, oaktadt flere afsända bud,
fick vänta på förstärkning så länge, som nu var
händelsen, och man hade ej kuvnat handla an-!
norluada, om man verkligen velat Blottställa
borom. Det som förnämligast kan mot honom!
anmärkas var oförsigtigheten att rycka ut ur vak-
ten endast med 17 man, enär det likvil lätt!
Ibordt kunna föruises, hvad som ock inträffade,
Inemligen att han med en så ringa styrka!
) måste draga sig tillbaka; och då hade likväl allt
menniskoblod varit sparadt. Att för öfrigt den,
som träffas af stenar, lätt förledes att begagna
I det medel, han för tillfället bar i sia hand, tillj
försvar, kan ej billigt väcka någons förundranv,
och det kan icke vara militären mer än någon
Tannan förbjudet att nyttja våld emot våld, an-
tingen det sker för eget nödvärn, eller för att
Iskydda andra, som äro blottställda. Vi vil-
ja således ej för mycket uppehålla oss wid
detta moment. af scenen. Men blod an-
der freden är alltid en förfärlig sak; och i alla
fall finnes ännu ingenting upplyst, med hvad
lrätt de påföljande salfvorna, efter förstärk-
ningens ankomst, afskötos och hvarigerom fle-
Ire oskyldige och mera aflägse äskådare föllo.
TDet finnes icke ens uppgifvst, än mindre styrkt,
latt någon soldat då blifvit skadad af stenkast-
ningen, eller att skjutningen behöfde begagnas
till deras cget försvar emot nåpot vildt och
mera allmänt pöbelraseri, och icke den ringa-
ste anledning förekommer, alt hela oväsendet
lutgjorde annat än ea tillfällig yra hos några
I enskilda okynniga eller förbittrade personer.
Hvilka förfärliga olyckor hade icke imedlertid
Tlätt kunnat tilldraga sig och äcnu mer öka den
sorg, som nu drabbade några få familjer? Hade!
balla skoiten riktats med afsigt att träffa, så ha-
Ide de dödes och sårades antal säkerligen varit
mångdubbelt större, och det är således endast
soldaternas egen fredliga sinnesstämniog och
I synbara motvilja att skjuta på egaa landsmin ,
I som man har att tacka för att resultatet icke
blef än au långt värre. Detsa vitsordas deraf,
latt de mesta kulorna hade tagit högt upp på.
I väggarna till de kringliggande busen. Vi fäsea
T uppmärksamheten på devna omständighet, cme-
I dansdet bör i sin mån bidraga att lugna sin I
nerna och miuska bitterheten mellan: folket och
militären , då det. förra inser , att soldaten gjort
Eg. 12 - .
så mycket, som han kunnat förena med sin
ro dr dT ka frön ar Ar sr TI 12 0 AA ÅN