mare förening emellan den Ryska, Österrikiska och Preussiska politiken, i afseende på de Spanska, Belgiska och Orienialiska avgelägenheterna, åsyftas. I dej sednare afseendet tror man, at Ryske kejsaren särdeles skall söka att närmare förbinda sig med det Österrikiska kabinettet, hvilket för oss skulle hafva icke obetydliga töljder af många slag, hvilka man med försigtighe måste vaka öfver. Från Paris uttryckas äfven farhågor för Kej: sar Nicolai resor, ech det hopp, att marskalk Soults vistande och underhandlingar i Londor skola tillvägabrioga en närmare förening emel lan England och Frankrike, till motverkande a Rysslands pianer. På följande sätt yttrar sig derom, under den 9 dennes, en kor:esponden i Paris till en tysk tidning: Väl underrättade personer vilja veta, att Konung Leopold af Belgien icke kommer att antaga de 24 artiklarne. Drottning Victorias kabinett skall i detta afseende hafva träffat öfverenskommelse med Ludvig Filips ministrar. Marskalk Soult kommer att förlänga sitt vistande i Engand. Hans hufrudsskliga uppdrag skall bestå deri, att stifta en nära förening emellan England och Frankrike. Gemensamma åtgärder och likformigt handlingssätt i afseende på Asien, Amerika och de Belgiska azgzelägenheterna åsyftas genom hans hemedling. Å Fransyska sidan tviflar man alldeles icke på att lyckas häri. De båda hofven skola anse denna nära förbindelse för nödvändig, för att hålla jemnvigten emot de Nordiska hofvens förbund. Kejsaren; af Ryssland improviserade resor, furstekongresserne, isymnerhet kejsarens besök i Stockholm, synas Fransmännen vara händelser af bög vigt. Man kan ieke i Frankrike afbåilla sig ifrån att i kejsarens förfarande se stora faror för den demokratiska principen. Långt ifrin att det Petersburgska kabinettets vänskapsförsäkringar minska Frankrikes misstroende, ser man fastmera i dem en list, genom hvilken sjelfberskaren vill dölja sina planer.