RRD 0 0-0 si Något efter klockan nio kommo efter hvar-jde ndra åtskilliga bud hem till boktryckaren L.jlsk J. Hjertas hus och nämnde, att det fråm ett! fa och annat näringsställe i stad n hade om-im jalats, ait trakteringar der egt rum, ochi; au dervid det rykte spridt sg, att någonip attuck på natien vore tillsmnad mot ruiorna i nämada hus, hvarföre de, som skickat buden, af välvilja avse sig bör: om deita rykte avertera honom, på det han måtte kunna vara på sin vakt, i händelse något mera allvarseamt dervid vore åsyfiadt. Hr Hjerta var då för ögonbiicket icke tilstädes, och som husfolket ej! ville genast omnämna saken ior hans fru, erhölls ingen närmsre reda på sättet, huru bud-ji förarne erfarit ryktet. — Imediertid hade, dåj? Bjerta hemkom, kl. 10, ett par af hans vänner iovfunnit sig, för att vara tillstädes, i händeise något atventyrligt skulie passera. Allt var likväl så lugmt, att knappt en menniska syntes. på gatan, och vi började redan tro, att hela ryktet varit en dikt, a: någon, som der-il med velat roa sig, då vid pais kl. Y, 42 E m (l ve 8 c en liten tropp och illa väpnad, S 12 a 14 personer kommo marscherande från Riddarhustorget nästan i takt först fram tilll Kåkbrinken, der: de gjorde halt ett ögonblick och : derefter tillbaka till Munkbrony der de i stadnade några sekunder, samt derpå åter fram-! för Hjertesshus. I samm: ögonblick de hun-! nit dit, inkastades på en gång, likasom på ett gifvet tecken, några sienar dels i rez-de chau-) sgen, dels i fö sta våningez. hvarefier hela sällskapet på ec gång lade till fötter, så mycket de orkade. j Icke ett enda ljud eller läte hördes för öfrigt. För oss, som natu:ligtvis efter de erhållna var-! ningarna förmodade, att saken skulle :flöpa i just ungefär som skedde, kunde denna manöver icke annatän väcka ett hjertligt löje. Lyckligt-: vis fanns ock hvarken polis elier vakt i grann-! skapet, i hvilken händelse man ej kunnat så nog: veta, om, ej mera folk samlat sig, samt ett forifarande builer åtminstone för ett par timraar hindrat de aktuingsvärda grannarnes pattro. Dn. ssvåraste cch nästan oecsätiliga förlusten som upp-: stod, var, , alt en af sienarna, som kommo indärgande i Aftonbladsbyrån, :åkade träffa redaktioncens stora och dyrbara bläckhorn, detsamma som i fjol stod in trösnitt afbildadt i det sista Aftonbladet; Detta bläckhorn, åt hvilket, såsoin ansturligtvis.sjeifva hufvadkällan, hvarifrån allt ondt flödar: out genom oppositionspressens kanal, envfullet troligen: förnörligast, var måttadt, kunde. tyvärr icke ens rådd23 deröf, att det var spinfullw med säkerhetsbläck; hviiketouolyckligtvis flödade öfver en redan iärdigskiifvex ar-tikel, innehållande betraktelser öfver vederbörardes ställningar och förhållanden före, under och efter uppträdet vid Statshuset sistl. Thorsdsgs afton; hvarföre vi också ödmjukast nödgas bedja våra respektive läsare om ursäkt, att de för den periodiska pressen all:d välgö:ande bet:lta annonserna i dag litet mer än vanligt måste tillitas att fylla ut:ymmet. Antalet af de kasserade rutorna utgör, ei ter noggrenn räkning, tumma åtta, och de äro redan öfveflödigt be:sida genom den välvilja och deltagande, en mängd personer med anledzing deraf visat oss. Vi hoppas såleces, att denna; blla händelse hvarken må behöfva föranleda något rylt regementes inkallande i hufvudstaden, eller någön tätere patrullering än vanligt på Lilla Nygatan, hvirs öfrige invårare derigenom khunde blifva mindäre belåme; emedan allt buller på denna gaia höres serdeles starkt upp i husen, sem äro byggåa på pålar, och darra vid allt ridande och körande. Hvad de inkastade stevarnve beiraffar, så h tive vi väl förvarat dem; men som vi ickt ega någon näsmare käsnedom i mineralogisni kunne vi nu ej närmare beskriiya dem, än st några tyckas vara af en art blandad qvarts och fältspat, sem vanligeb kallas gråsten, och andra bestå af en. artificiel blandning af kisel och lera, , som under namn af tegel begagnas vid stenbyggnade:s uppior.nde. Om de mejligen såsom ett minne för framtiden a! njagens häncelser, ägde något värce för Kongl. Vit ternets-, Hisiorieoch Antiqvitets Akaaerrien, hvilket vi jelfve. ej våga bedöma, så skulle i med största beredvillighet afstå dem ull deuoa en I rs a om ngar