nn nn prevolutionen,, d. v. s. det lagbundna statsskicket. — Denna chicane, tillfogad Sve-ge i en ministeriell tiduing, i en artikel, som äfven blifvit meddelad i detta blad sistl. gårdag, har ansetts så grof, att en reklamation deremot iycks vara mera påkallad än de reklamationer, som blifvit gjorda mot ie Camarade de liv eller Gustave 1II.n Huru den okunrighet, som ligger till grund för utländningarnes begrepp om Sverges politiska ställnirg och statsskick, skulie kuona vara hätven, inse vi icke. Ena hop resande har visserligen hesökt Sverge och utgifvit beskrifningar om sina observationer. Men hvad är det då, soc figurerar i dessa? Jo, långa, romantiska berättelser om Gustaf I, om Gustaf Adolf, om den nu regerande hjeltekonungen; målningar af naturscener, af Trollhättan, af Carlskrona dockor, af Götha kanal, af Fabla och Dannemora grafvor; upprepande af gamla sagor om folkiynne och en guldålder af oskuld och sedesrenhet; beröm öfver vår skjutsinrättnipg ec. ce. Men uii alla dessa resebeskrifningar, åtminstonve i dem, som det lyckats oss att få se, förekommer alltför litet om våra institutioner och lagar. Vissa spridda faeta derur bar en och annan fått tag uti och deraf gjort vidunderligheter, t. ex. en Engelsk parlamerts-ledamot, som sistl. år höll ett entusiastiskt loftal öfver Sverges lycka, att äga ett öfverhus, som ieke har mera än fjerdedelen i representationens beslutanderätt; men något annat tyckes den ledamoien icke hafva vetat om Sverge och dess statsförfaitning. Huru mycket de främmande diplomater, som pryda Stockholms promenader, slädpartier och baler, egentligen veta om vårt land, kärna vi icke, och ännu mindre buru de derom inberätta till sina vederbörande hof. De kretsar, hvari desse män röra sig, äga ty värr nära nog samma grad af kunskaper derom, åtminstone föga kärlek och värma för den koastitutionalitet, som en märgd personer, dem dessa kretsar i allmänhet hedrat med namn af vindskammarspekulavter och revolutionärer, vilja finna i de besvurna grundiagarna. Regeringens organer i publicistväg ligga ju dagligen i härnad emot dessa försök att deducera ett statsskick, som skulle likna, hvad i andra länder heter kovstitutionell frihet. Och vilja Herrar Diplomater ur dagens händelser bilda sig något omdöme om beskaffenheten af Sverges styrelsesätt, så stöta de ju på det ena exemplet efier det andra, att le ministere public rubricerar och domaremakten dömer såsom majestätsbrott sådana handlingar, som det i andra konstitutionella länder skulle anses för komplett vanveit att vilja så anse, Nog få främlingarne — om de förstå Sv.nska, och äfven annars tidtals på Franska — höra talas om Sveriges nurgamla frihet; denna har blifvit en siående dekoration, officiel och halfofficiel. Men de skola förvillas i sina begrepp, då de sammanhålla dessa fraser med hvad ae för ögonen se: med detta oaflåtliga äflande för allenan och mot den verkliga ansvarighet, som utgör en conditio sine gua non för en konstitutionel statsförfattning; med dessa ultraistiska föreläsningar från umniversiteterna ; med dessa tidningsindragningar och tryekfrihetsrättegångar, som icke förråda ens det aflägsnaste slägttycke med den yttrandefrihet, utan hvilken konstitutionel frihet är otänkbar; med dessa finapciella åtgärder, som icke blott icke äro ef representationen tillåtna, ut:n stundom uttryckligen förbjudna; slutligen med dessa konstitutionsutskottets mystiska, men lätt förstådda, af protokollsläsningen föranledda svar på anmärkningar mot dylika öfverträdelser, att anledning till åtal icke mot någon rådgifvare förefinnes. Hvad skola nu främlingarne döma af allt detta? Kunna de möjligen falla på den tanken, att Sverige hörer till de stater, dem man vant sig att kalla konstitutionella , d. v. s. der lagarne äro mäktigare än någon, och der nationens vilja, nationens antipathier eller sympathier ovilkorligt inverka på styrelsens gång? Kunna de det, i synnerhet om de studerat Svenska nationens tänkesätt och tillika sett Svenska regeringens politik? Den urgamla Svenska frihetenn skall då förefalla dem aniingen som en fullkomlig tom fras, eller på sin höjd som någonting jemnförligt med den Baskiska