tornen ad. X1 Juni arresterade persozer. Jen
utvecklar, något närmare än de föregående, den
juridiska siden af seken och innehåller för öf-
rigt så välgrundade och på saken framställda
reflexioner, att de säkert skola läsas med stör
sta intresse. Den lyder som följer :
Till Rikets Ständers Justitie-Ombudsman!
Med de flesta andra Svenska inbyggare har
jag hittills delat den öfvertygelse, att det skydd,
vår personliga frihet fordom åtvjutit uti lagarna,
ägvu vore (j bloit en tom skuggbild, utan en
verklighet. Jog har icke föreställt mig röjlig-
heten, att någon del ef ivenska krigsmakten
skulle användas till det föga ärorika uppdraget
ait, utan avledning af öppet våld, eller annan
i lagarna bestämd orssk, anställa parforcejagt
på värnplösa medborgare, hvilka ej begått annan
oförsigtighet, än att händelsevis komma i grann-
skapet af Kongl. Slottet under en tid, Gå man,
af skäl som äro mig okända, hade omgifvit det
med alla de hotande medel till förödelse, som
den mest förbittrade fiende kan uppställa mot
ett folk.
Jag har i fyra år varit borgersman i Stock-
holm. Allz, som känna mig, kunva intyga, att
min vandel aldrig afvikit från hvad ordning och
skiek fordra, och att saktmod och foglighet äro
grundade i sjelfva mitt lynne. Mig berättades
väl, Thorsdagen den 21 sistlidne Juni, att nå-
gra fönsterrutor i ett enskildt hus blifvit, us-
der natten, inslagna, och att derefter åtskilliga
försigtigbhetsmått, till afbejande af vidare okynne,
blifvit af höga vederbörande anbefallde ; men
öfvertygad, att den offentliga makten, likesom
den enskilda menniskan, visar sig lugn och böjd
öfver förifrande i samma mån hon är kraftfull,
trodde jag, att anstalterna för lugnets upprätt-
hållande skulle förnuftigtvis lämpas någorlusda
efter graden af de oordringar, som yppat sig.
Jag trodde icke, att en hel stads befolknirg,
blott. för några söndriga fönsterrutor, skulle
blottstäl!as för kavalleri- chequer och för suspen-
derandet af personlig frihet, — kraftmesurer
som, förr här i landet, icke plägat användas,
utan vid öppet upprar. —
Jag vågade derföre, då hela 21 Juni förflu-
tit i största lugo, begifva mig ut i staden mot
afionen, för besörjande af angelägenheter, se-
dan tillsynen öfver min borgerliga rörelse hela
dagen hållit mig hemma. Omkring kloekan 11
på aftonen skulle jag, från Norrmalm, begifva
mig öfver Norrbro åter till mitt, inom broarna
belägna, hemvist. Jag var alldeles ensam, och
bar i handen blott ett paraply. Men oförmo-
dadt anfölls jag, midt på Norrbro, der allt var
lugnt och stilla, af tveune infanterisoldater (till-
hörande Södermanlsnds eller Westmanlands re-
gemente), hvilka, under utropet: dler ha vi
en fähund,, fattade mig i kragen, hvarefter,
under en officers anförende, och uader skuff-
nipgar och ryckningar, jag fördes i triumf upp
till det Kongl. slottet, som, denna afton, under
det fönstren glimrade af en lysende hoffåte, an-
vändes till häkte för oförvunne medborgare.
Jag släpades uppför Lejonbacken, öfver Kongl.
Borggårder, genom vestra hvalfvet, inuti den
Kong!. högvakten. Här frågade jag vördsam-
mast, bvarföre jag blifvit arresterad — och er-
höll till svar: att det här i Stockholm icke
var lofgifvet att vistas ute längre än till
klockan Tio om aftonen.
Jag inspärrades, jemte fyra andra, uti ett
mindre arrestrum en trappa upp, der vi, längre
fram på patten, besöktes af Hr GeaeralMajoren
Friherre Sixten Sparre, hvarefter vi åtminsto-
ue bugrades med något till lifsuppebälle, nem-
igen ett ämbar vatten.
Genom klagoskrifter af andra personer, som
med mig delat enahanda öde, har Hr Justitie
Ombudsmannen sig redan bekant, huru vi, från
Kongl. hbögvskten, fördes till en anran arrest
under Rådhuset, inspärrades bland en många
missdådare, och derefter, förhörda af Kongl.
Poliskammaren, återfördes till häktet, emedan
cke änuu någon ordenilig npplysvibg om ar-
vesteripgs-orsakerna blifvit meddelad af dem,
som beröfvat css friheten — och huru vi slut-
igen frigålvos, sedan ingen brotislighet, åtmin-
tone hvad mig heträffar, blifvit ådagelagd.
För beifran af det våld och den skymf, jag
skyldigt lidit, har jag anmält förbållandet hos
Ir Justitie Ombudsmwanren, alldenstund det-
a godtyckliga våld blifvit brgånget i la-
arnes namn. Visserlgen har jag icke någon
pprättelse att vänta, få framt tiderna äro så-
ana, att vissa delar af landets krigsmakt skola