derstödt den Brunsvigska dynastisn. under tystn önskan och hopp, att dev måtte bisehå!la de nu S martska styrelseprivciperna, men :tt Wihigs nk gifvit den sina välönskviugar och sitt bifall ennm dast under det uitryckliga förbehill, att revo-int lutionens grundsatser icke måtte glöramas. Det y! är besynnerligt, att en dyhk önskan så ofta beInc höfves; for vaniigt förstånd synes det, com om nl en genom en hvälfarog uppkommen dynasti nl borde hafsa ingenting avgeligrare än att hålla sig fast vid de grundsatser, på hvilka heliim hvälfningen och folj:kiligen deras upphöjrlse : hvilar. Och likväl har historien täta exempel!,l på denna dåraktiga inbillaing, at mn medjins tramgaåog kan försöka glömma sitt ursprung, of och att af en hvälfoing ingenting hehöfver qv:rinj stå mera än den ombytta persosalen! Reakt:o-i, ner och nya hvälfuiogar hafva vanligen sin rot i desna blindhet. Icke blott Con well och Napoeon, utan äfven Staartar och Boarboner fivgo lära sig, att man icke ostraffsdt glömmerl. u:spruoget af sia makt. Den ursäkt, som Stuartarnes avhängare anöra för deras felsteg, är den vanliga, att de missleddes och retades af sin omgifning. Ser man närmare på saken, så kan dock intet hba!tlösare förebärandtänkas. Hvem gaf dem denna omgifaing? hvem utsökte åt dem dessa of vermodiga, feg, bjerneoch bjetelösa Buck1: ghamar, desse vildsi:t despotiske St affordar, Landar, Jeff eyar. desse öppet sedeslöse Ka ligrewar, desse okuanige och krypsade Conwayar? ) Var det blott en ond fatalitet, som omkring monarkerna samlade dessa fega, krypande, ilskna, sedeslösa varelser, och som för a:la ädlare sinnade män stävgde bofvet och monarkens öra och afl gsnade hvarje man af kun-l, skaper, kraft och ära, hvilkerx m-jigen a miss-(. tag råkat komma med i kretsen eiler q arstod ji? sedan en förfluten tid? — — — Man måste, med ett ord, vara mera än lofligt enfa!dig ellerj. vidskepligt from, för att icke se, att hela den. l ursäkt, som skulle hg3a uti omuifnin.ens 10I flytande, är ett tom: prat. Sådan om.ifning, Isom de stickars mosarkerne ville hafva, sådan: i hade de. Det låg hos dem en vederw!ja mot. personer af upphejdare duglighet och tsnkasstt;, loch derföre aflagsnades alla dylik... Derenot! käade de sig sympathetiskt dragna till den Jåg Isicta, tomma, krypande medelmåtian; och ur I denna togo de naturligtvis en omg fning hvaraf de sjelfva hvarken fordunklades eller i sina nycker motsades. Ösa någon gång en man, i ordets vackra betydelse, blef inlockad uti styrelsen elier hofkretsen, så måste han antingen förderfvas, för att icke utskämma de öf.ige, eler ock afligsoades han inom kort. Detta var så kändt, att slutligen iogen dylik ens kunde: r I förmås att tränga sig in i den höga kretsen, med bhviikea man icke kunde hangla utan att: a fornedra sig i oationns ögon, och mot hvilken ; licgen vågade uppträda, utan att förfoljas såsom: upprorisk, såsom förbrytare mot Konungen per soaligen. -! Man talar om den lycka,, som vissa mor i I oo MR a i narker ägt att vara omgifna af upplysta, höga tänkta, o örskräckta, oegenvyttiga rådpifvere. I Men analytiserar man deona ,lycksn, så skall ,! men fincva, att den är ivgentiog annat än mo-. t narkens eget bjeria och förstånd, som drager o I till sig allt lika danadt och stöter från sig lågheten; ty lika omöjligt det är för det låga sio, Inet att till sig draga det upphiita och ädla, gilika omöjbgt är det för det bögsa sinnet att Itrifvas tillsammans med lågbeten och fegbeten. Någon gång har äfven den klagan varit hörd, gjatt inga dughga ämnen ti!l rådgifvare inom natitionen funnits att tillgå för regenten. Dettain-nebär icke blott en förolimpning, utan äfven njen durehet. Hvad som i denna del kan brista ojär egentigen förmågan att uppsöka det dusliga; if loch denna brist kommer af en annan, nemligen r, I bristen på wilja att uppsöka dugligheten. Denorina är alltid vidrig för små naiurer och missja I tänkt inför en neturhg skugg-rädsa. En nation, rlinora hvilken icke förmågor att styra den skulle finnas, förtjenade sannerligen icke att blifva tistyrd, om den ens kunde tänkas. je 1) En Statssekreterare, som kunde hvarken lisa . I