iar, pa KiRUutvd, OC tadut, at vd d XU VIS banter, in i dea rymliga gästsugan. Den var prydd med väggrouad eler utskurna tape; en munter brasa brann i spisen och täflade med solens jus, som föll in genom fensiret på taket och lekte på golfvet. Bordet var högtidligen du-adt och ena stor silfver-konna, jemte en hop mindr : silfverbägare, som voro dess förnämsta prydnader, vitaade, alt värden var en man af förmögenhet. Fill värdinnans ära bör ej blifva obemåldt, att hon af rent husbållsoi: knmappi sofvit en blund de tre sisia nätte.ns, då bon vän:ade Hertigens ankomst, för slagt, för bak, för tunnande och trattande, för bonaad: och fejande. För hennes nit hade den stora grskulhtiogen af nära en galis dimeasion fallit, oakiad: han fått lefva öfver sjeliva julen; men ru skulle han göra sia uppvaktaiog på Hertigeas bord. Samma öde hade den sto a gödkalfven och den krumhorniga gumsev, saint en stor mängd gäss och höns delat , och kottoch fisktu norna voro uppslagna. Imediertid satte nu gumman fram biott ena lätt frukost af ost, smör, mj Ik, torrt kött och fl.tkaka; och gömde det egentliga kalaset till qvalln. ty hon visste, ati H rtigea alltid fort expeirerade dessa mål, för att komma till sina göromål. Hertigen sjelf liste bordsbön, och en psalmvers sjöngs, hverpå bussarne grepo iodigt verket an. Imedleriid kom en mängd slädar, och ea hop bönder uppfyllde förstugan. Hertigen seg straxt upp ifrån bordet, ropade dem in, tog hvar och en väalig: i hand och feig.de, buru de mådde, samt underrättade sig om deras tillstånd. Flera af dem hade varit med på tingeti går och tackade Hertigen rät: ianeragt, for det hav befriat dem ifrån fogieas tyranni. Nu påbjöds en allmen förespinaiog, och hertigea sunt bans drabauter jemte bönderoa dammade af. De foljanie daga vas historia är snart berättad, så läcge remligen som daxsjuset räckte. Heriigea var oupphörligt ute i skog och mari; den enua masugoea och gruvan efier dea audra besökies, och nu ;gsrana reda togs på afkastaivgen och förvaltnivgea af dessa skartkamrar, som Carl brukade kalla term. Tåget gick riski genom skogar och ofver berg; och ån hölls kouselj i den ena bondgården ech än i den andra, till åkerbrukets förbättranie, uya pyhyggsns och hemmanz upptagande, skogars afrödjande, svedjors afbrännande och ansra dylika företag. De gamla gråhårige bergwnäonen och börderne blickade upp med förvåning och beundran på den fursie, som sat mdt ibland dem, och hviskade sins emelan, undrande, buru en herre, som varit sin mesta tid band storfolk, kunde förstå sig på åter och ing, ladugård och grufva, hkaså väl som de sjelfva, hvilka hela sin tid varit med. Carl utofvade en större makt ön envälsets öfver dem: han ianebade suillets och iosigternas öfvervälde. Om aftnarne deremot återvände Hertigen med sin svit till deras gamla och bederliga värd, Första qvallen på å:erresan väckte Herugen ter frågan om gif.ermålet mellan Tors:en Lennartssoa och havs gudotter, och frågase fadren om ban cj vissie, heruvida någon annan friare till dottren hade förstått att siälla sig in i mor Geriruds gusst. Gubben svarade, att Olof Nilsson i Saby på den sista tiden hace gjort sig mycket hemstadd i huset och tycktes hafva god: oga til tottren. M-a hvarken Acu. eiler jag kuuna häa honom. Det är ivgenting karlavulet hos bonom; ban gör sig alttid så söt och sliskig i mu. För gumman min bar ban väl pratat en hop, kan jag tro, efier hon berömmer honom. Men mutt samtycke får han aldrig.n ;Tack för det, svarade bertigen. Nu skall jag säga dig, hvar O:of Nilsson är. Han ligger i hveltset vid Örebro slott och tittar uu. strömmen om dagarna. Den skälmen hade varit i Sockh dm och fått sig några bref från Polen, som: ban skuile läsa upp bland allmoger i Sörmland, att väcka uppror. Ett par af miv: vånner lade vantsrue på honom och skickad: in bonom till mig. Nu sitter han och vänta på sin dom.n )Ja frtt! sale gubben; galgen är inte fö god åt en landsförrädare.n ,Goit! pu hafva vi spelet vunnet med gum man din, fortfor Heriigen; mvilt hon inte lår öäfvertala sz med godt och godo, så skräm