ng, för att beveka de beskedliga slagtoffreen!h tt med ifver och mannamod möta döden för!pi a heliga bevckelsegruader; och att Gud be-jtr tändigt blifvit inblandad i manifester och b5-1o er och lofsånger, vid hvilkas hidlighet hvarjest anot relgiös själ måste fasa, då krigsorsckernas!n erkliga halt besinnas. i Någoa gång har hindt, att under dylika stri-N fi u ler en strid om ideer även uppståit, vanligtis en strid, för att hindra dessa lumpenheicr ler skalkheter att ensamma ugöra krigseller tyrelseprinciper. Då har för en tid historen!r olifvit interessant, ty då har alltid frågan äfven !n vegynt göra sig gillande om något, som är he-n igt för fo ken; och striden har då blfvit flyt-i1 ad nära det område, der de arbeta på sina!n ingelögeoheter inom sig, och som är det mestiv åckande för den tänkande häfdeforskaren. Hvad li som i andra Europeiska länder blifvit uträttadt!I på detta fält, ligger för nära oss, för att ännu ill sin helhet kunna öfverses, och den mer än tvåls sekler gamla, organiserande striden i England c blfver derigenom så mycket intressantare, som; den är ensam. Den begyntes och, snart sagdt,a utkämpades under dessa svaga, lattsinniga, hög-l1 fördiga, oförbatterliga Stuartar, som syntes hafva kommit på throzen endast för detta ändamål lt Hade ce icke varit sådana de voro, så hade!s England kanske stått på samma punkt med det: öfriga Europa. Deras ov:sa, oupphiörliga ropl om prerogativet och kungamaktens omedelbara!1i delegation af Gudi retade; deras oförmåga att!: i något annat än ord vara stera, väckte för-: akt; deras tro, att de icke behöfde bålla något i! löfte, d:m de nödgats gifva sina undersåter (emedan de ansågo gudlist af undersåter att förelägga sin monark några vilkor eller affordra kungen några löften) förstörde allt förtroende; deras vaasinniga bemödande att tvinga undersåiernas samveten i religionssake-, satte kronan : på alla deras felsteg och fulländade deras olycka. I Deras styrelse är en måogfärgad profkarta af fel och brott, på hvilken mana hittar motstycken till rästan hvarje dålighet eller dimnret, som, under dylika forhil:anden, inaträffst eller inträffar på hvarje annat ställe. Stuartarne hade dock anhängare under sin lefoad och: försvirare efter sin död. Bes:ämdt visar sig imedlertid, alt detta: icke var af aktsing och kärlek för deras personer, utan af öfvertygelse eiler af böjelse för en illa förstådd royaut6. Ty personer fiovas verkligen, som tro, att fribet är oförenlig med folkens väl, och att deias enda. säkra och varaktiga lycka får sökas under den oinskränkta monarkien, under ,adersvildet Och de tro det, dels på grund af förnuftsslut,! till hvilka det förefaller dem att de kommit uader betraktande af verldsbändelserna och en j fantastisk filosof, dels, och för det mesta, på alldeles subjektiva grunder. Dettyckes vara smsk, vaca naturbehof hos vissa att låta trampa sig på nacken, Utirustade med mycken lätja, mycken okunnighet och tillika mycken lust att siga till anseende och till makt att i sin ordning förtrycka, berömma och uaderstödja de det st.lsskick, under hvilket ensamt deras egenskaper hafva utsigt till utmärkelse; 1y gunsten hos en kan förvärfvas lika val af odugligheten som af duglighetea, af okunnigheten som af bildningen, då deremot dugh;het och talanger, om än icke alltid den rena viljim, fordras för att viuna guast bos eu n-tion, så snart denna innehar den bildningsgrad, att dess gunst är värd att efiersträfva. Ovätivisa och förtryckande privilegier för den eoskil:ie trifvas också häst uader eit allmänt förtryck uppifrån. S:uartarne hade dersföre ett anbarg, lkasom hvarje likadan monark skall hafva et. Anmärkningsvärdt visar dock historien, att deita anbang nästan utaa undantag bestod af nationens sedeslösaste oc: i moraliskt hänseende lägsta del, jemie några iotrigan!a prestmän, som icke kunde lida motpartist, emedan detta ville afskära hierarkiens rizedom och verlisiiga mskt. Dessa skäl gälla äfven till största delen för dem, som eftcr dynastiens fordrifvande sökt taga den i försvar, urräkta dess fel och bevisa otillborligheten af dess afsättning. De försvara Stuartarna, emedan de önska, att deras efcerträdare ginge i deras fotspår; gjorde de sedna re blott detta, eller rättare kunde de göra det, så vore de förre lättare glömda af dessa trosförvandter, då deremot en sådan imitation skul