ng, för att beveka de beskedliga slagtoffreen!h
tt med ifver och mannamod möta döden för!pi
a heliga bevckelsegruader; och att Gud be-jtr
tändigt blifvit inblandad i manifester och b5-1o
er och lofsånger, vid hvilkas hidlighet hvarjest
anot relgiös själ måste fasa, då krigsorsckernas!n
erkliga halt besinnas. i
Någoa gång har hindt, att under dylika stri-N
fi
u
ler en strid om ideer även uppståit, vanligt-
is en strid, för att hindra dessa lumpenheicr
ler skalkheter att ensamma ugöra krigs- eller
tyrelseprinciper. Då har för en tid historen!r
olifvit interessant, ty då har alltid frågan äfven !n
vegynt göra sig gillande om något, som är he-n
igt för fo ken; och striden har då blfvit flyt-i1
ad nära det område, der de arbeta på sina!n
ingelögeoheter inom sig, och som är det mestiv
åckande för den tänkande häfdeforskaren. Hvad li
som i andra Europeiska länder blifvit uträttadt!I
på detta fält, ligger för nära oss, för att ännu ill
sin helhet kunna öfverses, och den mer än tvåls
sekler gamla, organiserande striden i England c
blfver derigenom så mycket intressantare, som;
den är ensam. Den begyntes och, snart sagdt,a
utkämpades under dessa svaga, lattsinniga, hög-l1
fördiga, oförbatterliga Stuartar, som syntes hafva
kommit på throzen endast för detta ändamål lt
Hade ce icke varit sådana de voro, så hade!s
England kanske stått på samma punkt med det:
öfriga Europa. Deras ov:sa, oupphiörliga ropl
om prerogativet och kungamaktens omedelbara!1i
delegation af Gudi retade; deras oförmåga att!:
i något annat än ord vara stera, väckte för-:
akt; deras tro, att de icke behöfde bålla något i!
löfte, d:m de nödgats gifva sina undersåter
(emedan de ansågo gudlist af undersåter att
förelägga sin monark några vilkor eller affordra
kungen några löften) förstörde allt förtroende;
deras vaasinniga bemödande att tvinga under-
såiernas samveten i religionssake-, satte kronan :
på alla deras felsteg och fulländade deras olycka. I
Deras styrelse är en måogfärgad profkarta af
fel och brott, på hvilken mana hittar motstyc-
ken till rästan hvarje dålighet eller dimnret,
som, under dylika forhil:anden, inaträffst eller
inträffar på hvarje annat ställe.
Stuartarne hade dock anhängare under
sin lefoad och: försvirare efter sin död.
Bes:ämdt visar sig imedlertid, alt detta:
icke var af aktsing och kärlek för deras
personer, utan af öfvertygelse eiler af bö-
jelse för en illa förstådd royaut6. Ty perso-
ner fiovas verkligen, som tro, att fribet är o-
förenlig med folkens väl, och att deias enda.
säkra och varaktiga lycka får sökas under den
oinskränkta monarkien, under ,adersvildet
Och de tro det, dels på grund af förnuftsslut,!
till hvilka det förefaller dem att de kommit
uader betraktande af verldsbändelserna och en j
fantastisk filosof, dels, och för det mesta, på all-
deles subjektiva grunder. Dettyckes vara smsk,
vaca naturbehof hos vissa att låta trampa sig
på nacken, Utirustade med mycken lätja, myc-
ken okunnighet och tillika mycken lust att si-
ga till anseende och till makt att i sin ordning
förtrycka, berömma och uaderstödja de det
st.lsskick, under hvilket ensamt deras egen-
skaper hafva utsigt till utmärkelse; 1y gunsten
hos en kan förvärfvas lika val af odugligheten
som af duglighetea, af okunnigheten som af
bildningen, då deremot dugh;het och talanger,
om än icke alltid den rena viljim, fordras för
att viuna guast bos eu n-tion, så snart denna
innehar den bildningsgrad, att dess gunst är
värd att efiersträfva. Ovätivisa och förtryckan-
de privilegier för den eoskil:ie trifvas också häst
uader eit allmänt förtryck uppifrån. S:uartarne
hade dersföre ett anbarg, lkasom hvarje lika-
dan monark skall hafva et. Anmärkningsvärdt
visar dock historien, att deita anbang nästan
utaa undantag bestod af nationens sedeslösaste
oc: i moraliskt hänseende lägsta del, jemie
några iotrigan!a prestmän, som icke kunde lida
motpartist, emedan detta ville afskära hierarki-
ens rizedom och verlisiiga mskt.
Dessa skäl gälla äfven till största delen för
dem, som eftcr dynastiens fordrifvande sökt
taga den i försvar, urräkta dess fel och bevisa
otillborligheten af dess afsättning. De försvara
Stuartarna, emedan de önska, att deras efcer-
trädare ginge i deras fotspår; gjorde de sedna
re blott detta, eller rättare kunde de göra det,
så vore de förre lättare glömda af dessa tros-
förvandter, då deremot en sådan imitation skul-