JeTUuT Ulyll 1I1UViI1aAULU9 IV! MMA SS) 66000
auditorium, hvars första chock kom åskådaren att
bäfva för den lilla femmänniga areopagen. Presid.
sansade sig dock snart, slog den knutna handen
flera gånger i bordet och ropade på tystnad
med en stämma, som höjde sig i samma min
bullret aftog.
Ändligen höjde hofrättsfiskalen sitt papper
och nyfikenheten medförde den efterlängtade
tystnaden. Eier en rubrik, som räckte en god
stund och uti hvilken hofkanslern, jusitiekans-
lern, Advoka fiskalea Fredholm och stadens
kämnersrätt figurerade, kom det ändtligen tiil
Hofratten, till ju-yn och till utslaget. Detta
var ej väl utsagdt, ianan auditoriam deröfver
anförde sina besvär på ett sätt, som vid dea-
na rätt aldrig tillförene varit åbördt; klackar och
käppar forde dervid i synnerhet ordet. Förgaf-
ves skrek presidenten och slog näfven i bordet;
man fruktade med fog, att den sista villan tor-
de blifva värre än den första, då presidenten
af en lycklig ingifvelse anmanade åhörarne, att
besiana på hvad rum de betunono sig. Detta slog
an; man tycktes för rummats skul glomma perso-
nerne och besvärshänvisningen kunde ändtligen
uppläsas, icke utan att, liksom allt det öfriga,
mottagas af åhörarnes protester.
Herr Assessor Crusenstolpes hållning var det
som gaf icke ringa upphöjning åt denua scen.
Han visade en värdighet och ett lugn, som
icke på något sätt förrådde de intryck, en
menniska med hans brinnande själ mås:e er-
fara af den olika rättvisan utom den kung-
liga rätten och inom densamma. HEudast vid
det ställe af u:slaget, som förklarade att de
om konseljen, fällda yttranden blifvit ansedda
lasteliga mot Konungenn, märkte man hos ho
nom en rörelse, som troget återspeglades i den
lagfarna åhörarepersonalens anleten. Det var
ett kuoifhusg, för hvilket hvarje af denna per-
sonals samvete syntes känsligt.
Af de i räten sittande personer, voro pre-
sidenten och Hofrättsrådet Hindbeck i första
rummet föremål för åhörarnes nyfikenhet. Om
Presidentens person kunde nawrligtvis irgen
misstaga sig. Så mycket svårare föll det sig
deremot att få rätt på Hr Hofrättsrådet Hind-
beck, efter hvilken alla sporde. Bemälde Hof-
rättsråd bade nemligen skjutit sin stol något till-
baka från bordet och satt derpå i en medhu-
kad ställaing, som betog de flesta nöjet gora be-
kantskap med hans utseende.
Troligea har aldrig Svea Hofrätts Sessions-
sal och knappast någon domsal i riket varit:
vitne till en scen, sådan som den nyss beskrif-
na. Man lyckönskade sig allmänt i går efter-:
middags öfver den mot förmodan fredliga ut
gången, men man kunde icke för sig döja, att
man derför mera hade att tacka tillfälligheten
än menskligt förutseende. Den verksammaste:
orsaken låg utan tvifvel deruti, att bildade och
för ordningen välsinnade personer utgjorde den
vida öfvervägande pluraliteten af åhörarne. Icke
dess mindre hade det, efter de flestas omdöme,
ej behöfts mer än en ringa anledning, en liten
tillökning i trängseln, för att tillvägabringa ett
tumult, der mången oskyldig kunnat komma att
lida, och som icke blifvit särdeles uppbyggligt
för något majestät, alldraminst för Hofrcättens
eget. Och huru nära hänger icke detta till-
samman med domaremagtens, och detta med
statens säkerhet. Ty derom äro alla ensc, att
mycket i staten kau vara odvgligt och ruttet,
och samhället ändock hänga ihop, så länge do-
maremagten ännu äger det nödiga förtroendet,
eit förtroende, som genom ingen yttre etikett,
atan blott genom rättvisa kan uppehållas. Den
som rubbar dewa — och dertill fordras i san
ning mycket, emedan nämnde magt är för sam-
hället, bvad luften för den animealiska naturen,
ett ämne, som icke närer, men som är oum
gängligt — han rabbar samhällets innersta fo-
gar. Detta förtroende utstod i går tydligen ett
hårdt prof, och vederbörande må med Gud och
sina samvetex afgöra, om det var nödvändigt el-
ler för rättvisan gagnande. Förvisso kan anta-
gas, att det icke utan fara förnyas. Allmänhe-
tens uppmärksamhet öfvergick hksom af instiokt
fråa de dagen förut så celebra jurymännen, till
Domstolen, som valt dem; de förra nedsjunka
med hvarje dag till sin förra individuella ohe-
ydlighet; Hofrätten och dess val intaga ovill-
corligt första rummet i diskussionen för dagen.
MM AA AMA Mm mm ——