nielssons arm och yttrat: ,peka inte bit! hvar-
efter en af de i vakten innevarande gardister-
ne, N:o 9 Högvall, ropat till Danielsson: ,vill
herrn göra sällskap, så skola vi gå ut., dertill
Danielsson förklarat sig berägen, med yttrande:
dig, bror, känner jag, dig kan jag göra säll
skap,, hvarvid Danielsson och Högvall utgått
ur vaktrummet, men alla de öfrige gardisterne
hade, jemte Öhrstedt, stadnat qvar inne i rum-
met; att Ohrstedt erinrade sig hafva, efter Da-
nielssons bortgång, tillfrågat manskapet, om de
ej trodde, att han måtte vara vriden, deruti de
alla instämt, hvarefter Öhrstedt tillagt, att han
tyckte det var synd om Danielssou och ej ville
göra honom något ondt; att då Öhrstedt något
sednare utkommit på gården, hade han der fun-
nit Danielsson qvarstående, och i anledning der-
af segt till honom: är det herrns önskan att
bli arresterad, så kan herrn väl bliv, då Dani-
elsson i detsamma hastigt skyndat ut på gatan
och aflägsnat sig, utan att, så vidt Öhrstedt kun-
nat iakttaga, han vid detta sednare tillfalle blif-
vit af någon bland manskapet öfverfallen; tilläg-
gande Sergeanten Orstedt, det han ej kunde
tro anva, än att Danielssou varit berusad. Ky-
paren Danielsson förklarade, att bau:ej kunde
bestrida, det han till Sergeanten Öhrstedt, på
dennes frågor till Danielsson, gifvit :de svar,
som Öhbrstedt uppgifvit, i hvilket afseende Da-
nielsson åberopade innehållet af sin afgifna skrift-
liga beräitelse; tillägg nde, att han ej kunde be-
stämdt uppgifra, af hvilken bland det närvaran-
de manskapet Danielsson blifvit misshandlad.
Härefter föreföll denna dag icke något an-
märkningsvärdt, utan vitnesförhören utsattes till
den 17:de, hvaraf vi i fortsittningen skole ;med-
dela det hufvudsakliga sammandraget.