valleri och 64 kanoner), under General vono Borstels befäl, sammandrages. Att Holländska trupper äfven skola framrycka, väntas med tämlig visshet. Första resultatet torde blifva besittnings:agande af Limburg och belägring af Venlo. Eogland, men isynnerhet Frankrike, skall komma i stort bryderi vid valet mellan försvar för de 24 artiklarna och för det faktiska tillståndet, förenadt med Limburgs och Luxemburgs sympathier. Konung Leopold skall hafva -beslutit trotsa stormen och derom skrifvit till svärfar, i termer som synts allt för djerfva i det fsrsigtiga Tuilerihofvet. Han skall vilja häldre gå från thronen än ge efter; och detta skall göra Franska regeringens ställning ännu betänkhgare. iranska bladen äro också rätt förtörnade öfver den sjelfständighet, som Belgien tyckes hafva lust att spela; man ger vinkar om otacksamhet för ÅAutwerpska krigståget, om allt för stränga gränstullar, om hotelsen att söka nya politiska och kommerciella förbindelser. Imedlertid medgifves, att iatresset och nationaläran icke alltid tillåta att lyssna till en rättmätig harm. — Härmed må nu förhålla sig huru! som häldst; det vissa är, att Franska trupperne fortfara att röra sig, ej blott mot norra grän-! sen, utan äfven i öster, i Strasburg, Sedan,! Metz, Mezieres m. m. I Deputerade-Kammaren: fortfar med budgeten, hvilka diskussioner icke företedt någonting särdeles pikant, med undantag kanske af den om! de för kröningsambassaden till England begärda! 600,000 f-ancs. Marsk. Soults val faon all. mänt bifall. I allmänhet beviljas alla de begärda summorna temligen lätt. Vid frågan om anslaget till Hederslegionen klagades starkt öfver! den lättsinnighet, hvarmed dekorationer utdelas! och ordens ära nedsättes. Hce Dugabe frågade! ministeren , om den uppgiftea vore sann, att en prefekt utdelat ordnar genom lottning. Sigill-:; bevararen svarade, att händelsen vore omöjlig, ! och att regeringen icke erhållit underrättelse om något dylikt. Om modifikationer i ministeren talas ännu; men någonting visst är icke kändt. Möjlighe-! ten för pu vararde styrelse att hålla sig uppe beror utan tvifvel derpå, huruvida Pairskam-! maren sätter sig på tvärn mot Deputerade i frå-!. om räneförvandlingen , och om följaktligen någon konflikt uppstår, till hyårs biläggande det , nu varande kabinettet icke är starkt nog. E Horaee Vernet reser åter till Berlin, som det säges, på K-jar Nicolai inbjudning. b Spanien. a Aer tyckes ett moln hafva uppgått på Don: Carlogs himmel, hvilket torde förebåda en storm. Munnagorris uppresningsförsök har 5 nemligea visat sig icke vara ett iofall af ett enda exalteradt hufvud, utan snarare ett uttryck af majoritetens iänkesätt inom de Baskiska pro-:f vinserna. En stor del af de trupper, som bestodo af nämnde provinsers folk, skola nemliGC gen hafva affallit från honom, under rop på s fred och previlegier, samt tvungit honom att c lemna Esteila, för att begifva sig till Onnate. k Uppgifterne äro olika om den korps, som börn jat uppresningen, antingen det varit d:te Navaresiska bataljomen i Estela, eller den tredje !it i Mannera, men de öfverensstämma deri, att 1 flera andra följt deras exempel. Ribera skall!si hafva skickat en korps Christinska trupper att h understödja denna uppresmng. Öfver London j berättas, att en Navaresisk bataljon insurgerat, RP och att infanten Don Sebastian tvingat Don lc Carlos att upplösa sin minister, hvarvid han sjelf ti blifvit utnämnd till generalissimus och Villa Real fill krigsminister. Hau troddes hafva för af-; äl sigt att göra ett förtvifladt försök att förena sig! med Cabrera, hvilken ännu hade 18,000 man! st under sitt befäl. Nämnde berättelse förmäler också, att den Baskiska provincialdeputationen d anmodat pretendenten, att flytta sitt högqvarter! fö frång Estella till Onnate, hvilket han äfven gjort. i Si Nå t,torde således hafva förefallit, som icke är i d till fhards fördel; men man måste vara lika var-Pp sam i.förlitande på uppgifter om Spanska folk-!b resningar, som om Spenska segrar. Sannolikt! d är dock; att den afkylda värman för Don QCar-jte los ibland Baskerne härrör från Spanska rege-m ringens beslut att flytta gränstull-linien — från fe Pyreneerne till Ebro, hvarigenom de ofvannämnda provinsernas handel med Frankrike blifvit 0 friare och deras privilegier till någon del er-1to