de vittnen, som dervid åsett förhållandet, få uppgifva en berättelse om hela förloppet af denna händelse, sådant jag det minnes. Jag vågar utbedja mig detta med så mycket större skäl, som jag till min förundran sett i flera af stadens tidningar införd en artikel underteckaad af Hr Kommendanten, Öfverste Devel, upptsgande innehållet af det kommendantsförhör, som några dagar efter händelsen blef hållet, och hvari det ibland annat förekommer att jag skulle inför detta förhör bafva medgifvit och till en del sjelf uppgifvit flera omständigheter, som alldeles strida cmot sakens sanna beskaffenhet, sådan jag tror, att den med ojäfviga vittnen skallkunna bestyrkas och hvarigenom hela saken fått ett utseende, som icke allenast visar, att mina ord vid nämnde törhör måste hafva blifvit felaktigt uppfattade, utan ock hos andra måste nedsätta omdömet om rmin person och mitt uppförande, som, ehuru låg och obetydlig min ställning i samhället är, jag likväl icke för min framtids skull gerna vill hafva fläckadt, då jag sådant ieke förijenat. Jag skall härvid ingalunda dölja hvad som möjligen kan läggas mig tilllast, men tror likväl, att detta icke varit nog for att rättfärdiga den behandling, jag vid ofvannämnade tillfälle erior. Hvad jag i detta afseende har att anföra, är fojjande: Ofvannämnde afionen den 25 April kl. 8 kom jag gående if:ån Slottsbacken och skulle passera kyrkogården utanför Storkyrkan, för att begifva mig till Trångsund. Ungefir midt på kyrkogårdea stodo då tvenne af Kongl. Ligardets till höst manskap och talade med ett: fruntimmer i shawlett, samt kurtiserade och svängde med h-nne, hvarvid hon tycktes lika yr som de. Vid förbigåendet, då jag skul!e passera helt nära utmed dem, är det en sanning, att jag sig på dem med en skrattande min, men likväl utan att säga ett ord, då den ena af manspersonerne till mig yttrade: ser du hit, så har du dig en djefvul, Jag befann! mig då ungefär på en los afstånd 5 I i dem, vände mig om och svarade: ,itt se på dig, måtte ej vara mycket farligt; samme person yttrade då: sade du det?, och kom dervid alldeles in på mig, hvarv.d jag svarade: låt du bli mig, hvarom icke, så är Excellensen Brahe känd; han kan skaffa dig 25 arsprygel i morgon,, hvarefter jag fortsatte mia gång; samma person ropade då på den andre och båda rusade efter mig, då jag var invid kyrkogårdsporten, under yttrande af flere oqvädinsord, hvilzas beskaffenhet jag likväl ej bestämdt minnes mer, än att äfven qvicfolket deltog deri och sade: håll bonden qvar, så skall jag springa efter underofficeraren,. De stälide sig då fram: för mig och sade med en befallande ton: vill du gå med oss i vakten ?, hvarpå jag sva: rade ,ja, Gud bevars, hvarföre icke; jag har ej gjort något ondtv. Under gåendet till vakten förhöll det sig likväl icke så, som i den omnämnda tidningsartikeln blifvit uppgifvet, utan anhåller jag, att vitnen må få höras derom,! huruvida icke gardisterne höllo mg i kragen och åtminstone en at dem dervid hade dragit I sabeln. Då vi iokommit i vakten, kom under; officeraren ut, och den ena karlen rapport:rade, hvarföre de fört mig in i vakten; men som han derunder afvek från rätta förhållandet, svarade jag, i det jag upplyftade ena armen, ,förlåt Herr underofficerare, får jag tala nu?, derpå han svarade: ppeka inte hit; här äro inga bönder, du har att tala med, och dervid slog undan min arm med handen. Detta förtröt mig, så att jag yttrande: då tiger jag: när underofficeraren är sådan, hvad skola karlarne vara då!) Härvid stvd unoderofficeraren först ett ögonblick och betraktade mig, samt började sedan fråga mitt namn och hvad jag var, hvarvid jag svarade så, som efter kommendantsförhören står uppgifvet i bladen, mm dan jag ansåg mig icke vara dem någon redo skyldig, då jag intet ondt hade begått. Jag önskade för öfrigt endast komma mina färde, hvilket förmodligen också underofficeraren såg, äfvensom att ingenting ondt hade blifvit begån get å min sida, emedan han sade: gå din väg. Jag gick då ut, icke utan att dervid erhålla ett par tre knuffar och, när jag huonit på gården, fick jag några slag på ryggen af sablar med flatsidan, hvilket jag förmodar, det någon af de många, som under tiden hade samlat gig Då Hlatson utanföre, torde hafva sett