Östgötha Banks sedlar hafva nyligen blifv träffade af ett interdikt i Götheborg, såsom y finna af en dervarande tidniog med gårdags posten. Åtskillige handlande hade nemligen öf verskickat till Banken i Linköping dylika sed Ilar, med begäran att få bankosedlar derför bi tillsända. Härpå har bankens direktion svarat att som direktionen väl vore pligtig inlösa d kreditsedlar, hvilka i kassakontoret inlemnas men icke att emottaga och besvara enskild personers bref till banken, så kunde direktio. nen icke vidare besvara dylika bref, ehuru penningar och postporto för den gången, enlig begäran, remitterades. I anledving häraf hafv: åtskillige af stadens förnämste handlande, såsom husen Wijk, Barelay, Carnegie, Ekman, Warp, Ungewitter, Kjellberg, Otterdahl, Dickson, Geyer och Renström, låtit i Handelstidningen införa en förklaring, att de icke vidare emottaga Östgötha-bankens sedlar i liqvid. Detta är den första större motgång, som träffat någon af provinsbankerna med deras sedlar, i fall det öfverbufvud icke snarare är att anse för nyttigt, att dessa sedlars cirkulation ej sträckerfsig öfver ett visst distrikt, och denna lofvärda försigtighet måhända legat i dircktionens plan, då den meddelade sitt afslag. I alla händelser lemnar detta en ny påminnelse om otjenligheten deraf, att privatbanker alls om alls skola få utgifva småsedlar, åtminstone under 10 Rdr, hvilket omdöme nu måhända i landsorten låter förfärligt peremtoriskt, men hvars riktighet hvar och en, som följt med bankernas historia i Amerika och England, sannolikt skall ins. Man kan aldrig nog ofta upprepa, att en banks egentliga bestämmelse ar, att göra de penningar och kassabehållningar, som finnas på många serskilda händer, fruktbara för industri-idkaren, det vill säga, att den genom sin soliditet och det förtroende, denna ingifver, skall kunna blifva en länk mellan kapitalisten och den ånebehöfvande, men icke att dess skuldsedlar skola få passera för mynt, som de verkligen cke äro, eller uttränga det sednare, minst ur den dagliga mindre rörelsen. Men hvad skall nan väl invända bäremot, så länge samma fel ridbäftar sjelfva riksbanken, der icke ens några lelägare finnas, som med sin egendom ansvara ör uppfyllandet af förbindelserna, i fall en häfig krisis skulle föranleda en ny sedel-emission, följdvaf statsmakternas behöfver, som i sacernas närvarande ställning mer än sannolikt Blefve följden, i händelse af ett fredsbrott?