1017 LUM dULldiCL dl UL selaDgEr; UHvURA ALlUCIC icke skola skämmas bort, ty hon förstår full komligt om hon förtjemar beröm för sin sån eller icke, och skall lika säkert skratta åt ci krass komplimang, som om någon med en gu vervantsmin förmanar henne att icke bli alltfö stolt över det bifall hon njuter o. s. Vv. Hr Bucks briljanta föredrag af ett adazio oci rondo för flöjt, af Tonlow, bidrog att förhöj: aftonens rjuning. Första afdelningen slutade med Abbåe Voglers, eller rät:are sagt Rousseau af Vogler bearbetade trichordium. Med all erkännande af denna bearbetnings godhet, ha rec. likväl svårt för att gå in på at det var si rätt att företaga densamma, och det vackra mer enkla themat förekom rec. här ungefärligen som för några år sedan den vackra Dalkullan på supEerne, ty themat i sig sjelf är lika främmande för denna lyx i stämledning och instrumentering, som den vackra Dalkullan för Stockholms :eleganter. Serdeles väcktes rec:s medlidande för themats öde vid det ställe der pollaccan inträder, och kan väl någon förnuftig menniska säga hvad den har der att göra! Vid detta trichordium hade maa ett nytt tillfälle att öfvertyga sig om huru oti!lräckligt och klent Kongl. theaterns kör är sammansatt. Detta gör också att de få som finnas måste skrika ut så att de i förtid förderfva sina röster, och knapt nog få komma under fund med hvad ens ett moderato vill säga. De mest vanlottade stämmorna äro utan tvifvel tenorerne och basarne; men denna brist tror rec. skulle lätt nog kunaa bli afhjelpt, utan serdeles betangande kostnad för theaterkassan, om man t. ex. för någon lindrig betalning för hvarje aftoa engagerade några af eleverne vid musikal. akademicno, bland hvilka säkerl. ej finnas så få som hafva goda röster; och då det största antalet utaf dessa utgöres af obemedlade ynglingar, hvilka hafva rött svårt att uppehålla sig här under det att de arbeta på sin examen, så skulle på sådant sätt en god lättnad bere das i deras näriogsbekymmer, på samma gång som theatern sättes i tillfälle att framställa en kör, som åtminstone vore försvarlig. Den gamla stammen har imedlertid den fortjenosten att vara säker, och inöfvandet af nya går naturligts tid så mycket lättare då de hatva pålitlig rotemåstare att trygga sig vid. Ett mera fulländadt och lysande föredrag ön det af ouverturen till Oberon, med hvilken andra afdelningen börjades, har man svårt att tå höra, Der var eld, verve och pricision — och då man hör ena sådan simfoni, skulle man djupt klaga, om det ögonblick snart vore för handen, då eit och annat af de vackraste bladen i denna konstoärskrans skulle falla bort.. Fru Gelhaar sjöng med mycken konstfirdighet Isabellas stora aria utur Robert le Diable. Då Fru G. återkommer från det varma Juftstreck), dit man af tidningarne ser att hon snart ämnar begifva sig, bör man hoppas att hon för med sig hem något af värman, ty, ehuru verkeligen vackert hennes föredrag i allmänhet är, eger det dock ännu nog mycket af fosforens egenskap att väl lysa men icke värma. Nu framträdde Hr IVolff. Det var ett föredrag så rent, att Gud vet om icke mången fiolinist förargade sig deråt. Hans konstfärdighet kom man ej i tillfäle att beurdra, ty den var för stor. Detta är ingen paradox. Låt neml, en eljest skicklig fiolinist spela den konserten af de Berriot, och du skall komma under fuad med hvad der fioves för svårigheter att öfvervinna — under Hr Wolffs stråke bilygdes de att låta sc sig. — En utomordentligt vacker ton eger HrW. derjemte; och, med ett ord, det fattas honom ingenting — om icke just det att ingenting fattas honom, ty bvart skall en stackars recensent ta vägen, som cj träffar på rågot att anmärka. När imedlertid det så sällan händer att man får tillfälle att göra denna anmärkningen, så står man väl ut med att kosta den på sig. fFDå vi hoppas att snart åter få höra Herr Wolff, samt han då utan tvifvel väljer kompositioner, genom hvilka han kan komma i till I) fälle att mera mångsidigt framställa sin talang, skall en mera detaljerad redogörelse för arten af densamma ej utebli!va. Rec. dricker ogerna öl ofvanpå champagne, l och stadnade derföre ej qvar för att höra pål uslavet vid fanor hvarmad hbansastan san