1017 LUM dULldiCL dl UL selaDgEr; UHvURA ALlUCIC
icke skola skämmas bort, ty hon förstår full
komligt om hon förtjemar beröm för sin sån
eller icke, och skall lika säkert skratta åt ci
krass komplimang, som om någon med en gu
vervantsmin förmanar henne att icke bli alltfö
stolt över det bifall hon njuter o. s. Vv.
Hr Bucks briljanta föredrag af ett adazio oci
rondo för flöjt, af Tonlow, bidrog att förhöj:
aftonens rjuning. Första afdelningen slutade
med Abbåe Voglers, eller rät:are sagt Rousseau
af Vogler bearbetade trichordium. Med all
erkännande af denna bearbetnings godhet, ha
rec. likväl svårt för att gå in på at det var si
rätt att företaga densamma, och det vackra mer
enkla themat förekom rec. här ungefärligen som
för några år sedan den vackra Dalkullan på su-
pEerne, ty themat i sig sjelf är lika främman-
de för denna lyx i stämledning och instrumen-
tering, som den vackra Dalkullan för Stockholms
:eleganter. - Serdeles väcktes rec:s medlidande
för themats öde vid det ställe der pollaccan in-
träder, och kan väl någon förnuftig menniska
säga hvad den har der att göra!
Vid detta trichordium hade maa ett nytt till-
fälle att öfvertyga sig om huru oti!lräckligt och
klent Kongl. theaterns kör är sammansatt. Det-
ta gör också att de få som finnas måste skrika
ut så att de i förtid förderfva sina röster, och
knapt nog få komma under fund med hvad ens
ett moderato vill säga. De mest vanlottade
stämmorna äro utan tvifvel tenorerne och ba-
sarne; men denna brist tror rec. skulle lätt
nog kunaa bli afhjelpt, utan serdeles betangan-
de kostnad för theaterkassan, om man t. ex.
för någon lindrig betalning för hvarje aftoa
engagerade några af eleverne vid musikal. akade-
micno, bland hvilka säkerl. ej finnas så få som
hafva goda röster; och då det största an-
talet utaf dessa utgöres af obemedlade ynglin-
gar, hvilka hafva rött svårt att uppehålla sig
här under det att de arbeta på sin examen,
så skulle på sådant sätt en god lättnad bere
das i deras näriogsbekymmer, på samma gång
som theatern sättes i tillfälle att framställa en
kör, som åtminstone vore försvarlig. Den gam-
la stammen har imedlertid den fortjenosten att
vara säker, och inöfvandet af nya går naturligts
tid så mycket lättare då de hatva pålitlig rote-
måstare att trygga sig vid.
Ett mera fulländadt och lysande föredrag ön
det af ouverturen till Oberon, med hvilken an-
dra afdelningen börjades, har man svårt att tå
höra, Der var eld, verve och pricision — och
då man hör ena sådan simfoni, skulle man djupt
klaga, om det ögonblick snart vore för handen,
då eit och annat af de vackraste bladen i den-
na konstoärskrans skulle falla bort..
Fru Gelhaar sjöng med mycken konstfirdig-
het Isabellas stora aria utur Robert le Diable.
Då Fru G. återkommer från det varma Juft-
streck), dit man af tidningarne ser att hon snart
ämnar begifva sig, bör man hoppas att hon för
med sig hem något af värman, ty, ehuru ver-
keligen vackert hennes föredrag i allmänhet är,
eger det dock ännu nog mycket af fosforens e-
genskap att väl lysa men icke värma.
Nu framträdde Hr IVolff. Det var ett fö-
redrag så rent, att Gud vet om icke mången
fiolinist förargade sig deråt. Hans konstfär-
dighet kom man ej i tillfäle att beurdra, ty
den var för stor. Detta är ingen paradox.
Låt neml, en eljest skicklig fiolinist spela den
konserten af de Berriot, och du skall komma
under fuad med hvad der fioves för svårighe-
ter att öfvervinna — under Hr Wolffs stråke
bilygdes de att låta sc sig. — En utomordent-
ligt vacker ton eger HrW. derjemte; och, med
ett ord, det fattas honom ingenting — om icke
just det att ingenting fattas honom, ty bvart
skall en stackars recensent ta vägen, som cj
träffar på rågot att anmärka. När imedlertid
det så sällan händer att man får tillfälle att gö-
ra denna anmärkningen, så står man väl ut
med att kosta den på sig.
fFDå vi hoppas att snart åter få höra Herr
Wolff, samt han då utan tvifvel väljer kompo-
sitioner, genom hvilka han kan komma i till I)
fälle att mera mångsidigt framställa sin talang,
skall en mera detaljerad redogörelse för arten
af densamma ej utebli!va.
Rec. dricker ogerna öl ofvanpå champagne, l
och stadnade derföre ej qvar för att höra pål
uslavet vid fanor hvarmad hbansastan san