Drottning Victorias anblick lemnade mig kall. Köld är det mest framstående draget i hennes person och sätt att vara. Såsom qvinna representerar hon det Engelska vackra könet. Alla henves rörelser äro afmätta, man skulle nästan kunna säga stolta, om icke denna deras karakter åter mildrades genom enkelheten i bennes uppförande. Att visa den ringaste simnesrörelse är, enligt Engelska sederna, ett fel, och derföre må också alla en Engelskas behag aldrig så mycket blända oss för ögonblicket, vår kängla höjer sig aldrig öfver det vanliga. Drottning Victoria är mycket liten till växten, och ingen af de många porträtter, dem man nu öfverallt ser uthängda i bodarna, är fullkomlig! likt. Hon har en fint böjd näsa, stora blå ogon, ljust hår, som lofvar att öfvergå till de så prisade kastaniebruna — ett element i Engelska skönheten — och ötver den skönt hvälfda, något höga, pannsn ligger håret enkelt benadt, tills det når det lilla örat. Läpparna svälla af lif och glöda af frisk rodnad, icke så de fylliga kinderna, öfver hvilka en matt, dock icke sjukhg, blekhet sprider sig. Hennes mun är alltid sluten, en anomali hos de Engelska sköna, hvilka så gerna vilja låta se sina vackra tänder. Hon har mycket anlag att blifva fet, liksom heonaes fader var, hvarföre man rådt henne att dagligen taga sig motion till häst, såsom det bästa preservatif. Man märker på Drottningens hållning, att hon i fullaste mått är medvetande af sia konungsliga värdighet. På den renaste Tyska uttryckte hon sin tack och sitt omdöme om konstverket, och af hennes miner och bemötande emot Friherrinnan kunde jag finna hela innerligheten af förhållandet dem emellan. dra