(Insändt.) ännu ett ord om nykterhetens befrämjande. En Insändare har funnit för godt att i Aftonbladet för den 19 sistl. Mars uppträda medlande mellan Hr Kyrkoherden Wulff och den, som för några månader sedan i Aftonbladet vågade cen tillrättavisning af hans omdömen angående Nykterhets-föreningar. Det har gjort Insändaren ondt, säger han, att se de krafter splittrade, som genom förening skulle med dubbel framgång verka för ett gemensamt godt ändamål, och han har således velat lyfta frågan till en punkt, der striden miste apphöra. En sådan föreningspunkt har Ins. dock ej uppvisat: åtminstone hafva icke vi genom hans uppgats funnit den väsendtliga skilnad uppbäfven, som der är mellan Hr Wulffs och vår åsigt. Ty hvad han anser för hufvudsak oeh såsom det första man har att göra för mvykterhetens befrämjande, nemligen krogarnes indragning, det anse vi såsom en sekundär fråga, och tro ej, att någon sådan blott prohibitiv åtgärd träffar det onda i grunden. Dryekenskapen har ju icke sin rot annorstädes än alla öfriga laster, och skall man gå radikalt till väga, så måste man söka betvinga sjelfva begärelsen dertill. Blir denna öfvervunnen genom nykterhets-reformen, så indraga krogarne sig sjelfva, ett feromen, som vi äfven hafva öfverallt der reformen går igenom. På minga orter i Sverge har derföre krogrörelsen redan lidit betydligt afbräck, och det har verkligen kommit derhän, att värdshusvärdar högljudt klaga öfver nykterhets-föreningarnes olyekliga verkan på deras h-ndtering. Den metod, Hr Wulf omfattat, förekommer oss således ärnu såsom rakt motsatt den rätta. Hur skall man rimligen kunna förkasta det positiva elementet i reformen och se all räddning i det negativa? Föreningsidden, som är så väsendtlig, misskänner han alldeles, ingenting tror han uträttas för nykterheten med tal, skrift och exempel — hela affären består för honom deruti att få de vinkande krogskyltarne, nedtagna; allt annat förklarar ban för hugg i vädret; och påstår, påtagligen utan kännedom om förhållandet, det : resultatet af alla nykterhets-föreningars verksamhet är jemt noll.n ; Imedlertid torde Insändaren, som känt sig manad att bilägga en tvist, den har ansett ber ro af ömsesidigt missförstånd, finna, att den är helt annat än ordstrid, och att det af honom gjorda förliknings-försoket nödvändigt skulle misslyckas. — Insändarens goda afsigt vilje vi dock respektera, äfvensom vi hålle honom räkning för den moderation och mångsidighet, han ådagalagt i sin uppfattning af nykterhetsfrågan. Han har rätt deri, att det onda, hvaremot re-:! formen är rigtad, utgör ett slags muniversalsjukdom, mot hvilken ej finns något ensamt. verkande medel,; men af alla, dem han uppräknat och rekommenderat, får han väl lemna företrädet åt det medel, som faktiskt bevisat sig vara det lyckligaste, neral. koalisationens makt eller kraften af förenade viljor, hvarförutan alla inskränkningar i tillverkning och för-säljsing, äfvensom alla deklamationer och protester mot bruket af rusgifterna, iogenting stort uträtta. Mot konventionella fördomar och missbruk måste man sammaasvärja sig och bli öfverens om nya grundsatser och nya vanor; mot den landsseden att supa, måste man söka till att få nykterheten antagen såsom landssed, och först när denna hinner bli habituel hos många, kan man anse omåttligheten såsom besegrad och hoppas att reformen går igenom. Det har imedlertid varit oss ett nöje, att gö1a Insändarens bekantskap och se, att föreningsidgen är honom kär; ännu mer skulle det glädja oss, om han ville meddela en detaljerad underrättelse, huru den inom hans närmaste omgifning har realiserat sig, och hvad resultater för folklifvet deraf uppstått. Gerna skulle vi å vår sida lemna en dylik redovisning i utbyte. (Insändt.) Då det allmänna intresset. serdeles nn canara