(Insändt.)
ännu ett ord om nykterhetens befrämjande.
En Insändare har funnit för godt att i Af-
tonbladet för den 19 sistl. Mars uppträda med-
lande mellan Hr Kyrkoherden Wulff och den,
som för några månader sedan i Aftonbladet vå-
gade cen tillrättavisning af hans omdömen an-
gående Nykterhets-föreningar. Det har gjort
Insändaren ondt, säger han, att se de krafter
splittrade, som genom förening skulle med dub-
bel framgång verka för ett gemensamt godt än-
damål, och han har således velat lyfta frågan
till en punkt, der striden miste apphöra. En
sådan föreningspunkt har Ins. dock ej uppvi-
sat: åtminstone hafva icke vi genom hans upp-
gats funnit den väsendtliga skilnad uppbäfven,
som der är mellan Hr Wulffs och vår åsigt.
Ty hvad han anser för hufvudsak oeh såsom
det första man har att göra för mvykterhetens
befrämjande, nemligen krogarnes indragning, det
anse vi såsom en sekundär fråga, och tro ej,
att någon sådan blott prohibitiv åtgärd träffar
det onda i grunden. Dryekenskapen har ju
icke sin rot annorstädes än alla öfriga laster,
och skall man gå radikalt till väga, så måste
man söka betvinga sjelfva begärelsen dertill.
Blir denna öfvervunnen genom nykterhets-re-
formen, så indraga krogarne sig sjelfva, ett fe-
romen, som vi äfven hafva öfverallt der refor-
men går igenom. På minga orter i Sverge har
derföre krogrörelsen redan lidit betydligt af-
bräck, och det har verkligen kommit derhän,
att värdshusvärdar högljudt klaga öfver nykter-
hets-föreningarnes olyekliga verkan på deras
h-ndtering. Den metod, Hr Wulf omfattat,
förekommer oss således ärnu såsom rakt mot-
satt den rätta. Hur skall man rimligen kunna
förkasta det positiva elementet i reformen och
se all räddning i det negativa? Förenings-
idden, som är så väsendtlig, misskänner han
alldeles, ingenting tror han uträttas för nykter-
heten med tal, skrift och exempel — hela
affären består för honom deruti att få de vin-
kande krogskyltarne, nedtagna; allt annat för-
klarar ban för hugg i vädret; och påstår, på-
tagligen utan kännedom om förhållandet, det :
resultatet af alla nykterhets-föreningars verk-
samhet är jemt noll.n ;
Imedlertid torde Insändaren, som känt sig
manad att bilägga en tvist, den har ansett ber
ro af ömsesidigt missförstånd, finna, att den är
helt annat än ordstrid, och att det af honom
gjorda förliknings-försoket nödvändigt skulle
misslyckas. — Insändarens goda afsigt vilje vi
dock respektera, äfvensom vi hålle honom räk-
ning för den moderation och mångsidighet, han
ådagalagt i sin uppfattning af nykterhetsfrågan.
Han har rätt deri, att det onda, hvaremot re-:!
formen är rigtad, utgör ett slags muniversal-
sjukdom, mot hvilken ej finns något ensamt.
verkande medel,; men af alla, dem han upp-
räknat och rekommenderat, får han väl lemna
företrädet åt det medel, som faktiskt bevisat
sig vara det lyckligaste, neral. koalisationens
makt eller kraften af förenade viljor, hvarför-
utan alla inskränkningar i tillverkning och för--
säljsing, äfvensom alla deklamationer och pro-
tester mot bruket af rusgifterna, iogenting stort
uträtta. Mot konventionella fördomar och miss-
bruk måste man sammaasvärja sig och bli öf-
verens om nya grundsatser och nya vanor; mot
den landsseden att supa, måste man söka till
att få nykterheten antagen såsom landssed, och
först när denna hinner bli habituel hos många,
kan man anse omåttligheten såsom besegrad
och hoppas att reformen går igenom.
Det har imedlertid varit oss ett nöje, att gö-
1a Insändarens bekantskap och se, att förenings-
idgen är honom kär; ännu mer skulle det glädja
oss, om han ville meddela en detaljerad un-
derrättelse, huru den inom hans närmaste om-
gifning har realiserat sig, och hvad resultater
för folklifvet deraf uppstått. Gerna skulle vi
å vår sida lemna en dylik redovisning i utbyte.
(Insändt.)
Då det allmänna intresset. serdeles nn canara