illuminationer och deputationer icke egentligen j
äro det, som utvisa huru det verkligen står tilll
i landet; hurusom vid samma tid, uti en i
detta blad offentliggjord skrifvelse från Fahlun!
en stark förundran uttrycktes deröfver, att
Landshöfdingen inför Konungen hade fram-
ställt den nöd, som redan då var känd att
herrska på många ställen i provimsen, ehuru
derna nu bekräftas af Hr Landshöfdingen sjelf
genom uppgiften om den stora skuldsättning,
som på flera orter äger rum och hvilken måste
vara tillkommen före denna vinter, då intet
hopp finnes om säkerhet ens för den undsätt-
ningsspannmål, som fordras att stilla den yt-
tersta hungersnödea. Man kan icke heller lem-
na oanmärkt, att invånarne i dessa bygder,
som eljest äro kände för kärlek till den torfva,
på hvilken de uppvuxit, genom annonser i
tidningarne utbjudit siaa hemmaunsdelar till un-
derpris, af hopplöshet att kunna arbeta sig ur
sitt skuldsatta tillstånd.
Inohållet af det ofvanståeade, i förening med
de i andra tidningar offentliggjorda bref från
Presterskapet, utvisar, attingenting af den hjelp,
som statens mellankomst eller den enskilda väl-
görenheten kan skänka de nödlidande, blir öf-
verflödigt. Men vi hafva egentligen upptagit
dessa detaljer, icke så mycket för att få be-
kräftadt ett förhållande, hvilket ingen mer än;
den, som häromdagen skrifvit notisen om Hr
Poppii afresa, ansett för blott rykten, somi
för att fästa såra läsares uppmärksamhet på:
några omständigheter af nästan ännu större vigt!
i så måtto, som de röra de begrepp, veder-!
börande göra sig om folkets tillstånd, och hvilka
visa sig både uti hushållningen med statens ut-
gifter och uti de ständiga fordringarna på högre
bidrag af nationen för hvarje riksdag, samt så-:
lunda verke på hela styrelsens gång och anda. !
Det kan nemligen icke vara utan vigt, att i,
närvarande ögonblick erinra, hurusom under ,
och kort efter H. M. Konungeas sednaste resa;
i landet; den officiella press:n endast var upp-;
fylld med blomstrande beskrifaingar om natio-!
nalrikedomens tillväxt, huru de vid sådana re-;
sor i alla tider vanliga fester, adresser, eller ,
andra artigh:ts- och vördnadsbetygelser för mo- :
narkens person, uttyddes såsom idel glädj-yt-.
tringar öfver de lyckliga följd rna af våra stats-
mäns förutseende och vishet, samt öfver den för-
träffiiga ekonomiska ställningen i landet, alldeles.
i likhet med det klangrika återljud, som nyligen
lät höra sig uti den Tyska exportartikeln, hvil-
ken för ett par dagar sedan stod att läsa i
detta blad.
När alla dessa omständigheter sammanläggas
med den klagan, som förspörjes nästan från alla
provinser af riket, utan att likväl någon total
missväxt eller annan allmännare kalamitet in-
träffat, hvad blir väl slutsatsen af allt detta, om
icke den, att oaktadt alla officiella tal och ha-
ranger, och i trots af Hr Justitie Statsministerns
aritmetiska beräkningar uti dess årliga berättel-
ser om egendomsköp och inteckningar, den sto-
ra massan af Svenska nationen likväl, efter en
25-årig fred, måste befiona sig i ett sådant
tillstånd åf svaghet och mattighet, som vi för
någon tid sedaa liknade vid belägenheten hos
en hängsjuk. Oaktadt den onda blod, detta då
väckte hos de devouerade, kan det likväl icke
anses öfverdrifvet, då den stora pluraliteten af
folket icke har krafter att från de bättre skör-
darne uppsamla så många kärfvar utöfver de
yttersta lefnadsbehofven och kronans andel i
den årliga afkastnivgen, att de äro skyddade
mot vådan af en enda mindre väl utslagen års-
växt.
SER SE
Medan man nu afvaktar återbesättandet af
mo dfsrandanlfatsaen I Tandthroksakademien efter