illuminationer och deputationer icke egentligen j äro det, som utvisa huru det verkligen står tilll i landet; hurusom vid samma tid, uti en i detta blad offentliggjord skrifvelse från Fahlun! en stark förundran uttrycktes deröfver, att Landshöfdingen inför Konungen hade framställt den nöd, som redan då var känd att herrska på många ställen i provimsen, ehuru derna nu bekräftas af Hr Landshöfdingen sjelf genom uppgiften om den stora skuldsättning, som på flera orter äger rum och hvilken måste vara tillkommen före denna vinter, då intet hopp finnes om säkerhet ens för den undsättningsspannmål, som fordras att stilla den yttersta hungersnödea. Man kan icke heller lemna oanmärkt, att invånarne i dessa bygder, som eljest äro kände för kärlek till den torfva, på hvilken de uppvuxit, genom annonser i tidningarne utbjudit siaa hemmaunsdelar till underpris, af hopplöshet att kunna arbeta sig ur sitt skuldsatta tillstånd. Inohållet af det ofvanståeade, i förening med de i andra tidningar offentliggjorda bref från Presterskapet, utvisar, attingenting af den hjelp, som statens mellankomst eller den enskilda välgörenheten kan skänka de nödlidande, blir öfverflödigt. Men vi hafva egentligen upptagit dessa detaljer, icke så mycket för att få bekräftadt ett förhållande, hvilket ingen mer än; den, som häromdagen skrifvit notisen om Hr Poppii afresa, ansett för blott rykten, somi för att fästa såra läsares uppmärksamhet på: några omständigheter af nästan ännu större vigt! i så måtto, som de röra de begrepp, veder-! börande göra sig om folkets tillstånd, och hvilka visa sig både uti hushållningen med statens utgifter och uti de ständiga fordringarna på högre bidrag af nationen för hvarje riksdag, samt så-: lunda verke på hela styrelsens gång och anda. ! Det kan nemligen icke vara utan vigt, att i, närvarande ögonblick erinra, hurusom under , och kort efter H. M. Konungeas sednaste resa; i landet; den officiella press:n endast var upp-; fylld med blomstrande beskrifaingar om natio-! nalrikedomens tillväxt, huru de vid sådana re-; sor i alla tider vanliga fester, adresser, eller , andra artigh:tsoch vördnadsbetygelser för mo: narkens person, uttyddes såsom idel glädj-yt-. tringar öfver de lyckliga följd rna af våra statsmäns förutseende och vishet, samt öfver den förträffiiga ekonomiska ställningen i landet, alldeles. i likhet med det klangrika återljud, som nyligen lät höra sig uti den Tyska exportartikeln, hvilken för ett par dagar sedan stod att läsa i detta blad. När alla dessa omständigheter sammanläggas med den klagan, som förspörjes nästan från alla provinser af riket, utan att likväl någon total missväxt eller annan allmännare kalamitet inträffat, hvad blir väl slutsatsen af allt detta, om icke den, att oaktadt alla officiella tal och haranger, och i trots af Hr Justitie Statsministerns aritmetiska beräkningar uti dess årliga berättelser om egendomsköp och inteckningar, den stora massan af Svenska nationen likväl, efter en 25-årig fred, måste befiona sig i ett sådant tillstånd åf svaghet och mattighet, som vi för någon tid sedaa liknade vid belägenheten hos en hängsjuk. Oaktadt den onda blod, detta då väckte hos de devouerade, kan det likväl icke anses öfverdrifvet, då den stora pluraliteten af folket icke har krafter att från de bättre skördarne uppsamla så många kärfvar utöfver de yttersta lefnadsbehofven och kronans andel i den årliga afkastnivgen, att de äro skyddade mot vådan af en enda mindre väl utslagen årsväxt. SER SE Medan man nu afvaktar återbesättandet af mo dfsrandanlfatsaen I Tandthroksakademien efter