Nyligen har man list i tiämingarna om sate
lan om tillsättoingen af den estetiska professionen
Lund, och det har väckt en icke ringa föruna-
dran, att bland vilkoren för kompetenseo for-
dras att dokumentera sig som fransysk, tysk och
engelsk språkmästare, som jemte dithörandelj
funktioner kommer att föreläsa och examinera
i estetiken. Regeringen har således redan för-
ändrat sina åsigter om nämnde vetenskaps vigt
och inflytande vid universiteterna? Icke länge-
sedan utöfvades detta kall af bibliotekarierna
vid de båda akademierna, och med hvad nytta
och framgång, vet en hvar, som freqventerat
deras föreläsningar. Den tid, som lemnades dem
öfrig af deras egentliga embetsgöromål, skulle
de egoa åt vetenskapen om det sköna, och med
hvad ifver och intresse de dermed skulle sys-
selsätta sig, är lätt att inse. Ofverhopade af gö-
romål, uttröttade af kroppsligt och andeligt ar-
bete skulle de icke ha samma rättighet som
andra att hvila efter sina mödor; det var icke
nog med de bibliognostiska studierna och bok-
samlingarnas scientifika ordnande och noggran-
na vård, som ensamt erfordra de största kraf-
ter och ansträngningar; nej, de måste äfven gri-
pa in i det verkliga lifvet och bilda ynoglivger-
nas hjeriaa och känsla och leda deras tanke
till spekulatif insigt och kunskap om det skö-
nas väsende och begrepp, och gifva åt deras
omdöme den säkerhet och hållning, som lärde.
dem att rätt urskilja och värdera konstens hö-
gre och ädlare verk. Också huru gick det?
Under årtionden utgjorde Eschenburgs theorie
der schönen Redekiänste vid Upsala akademi
den sacer codex, hvarur man hemtade lednin-
gen för bedömandet af vitterhetens alster. Det
var en glädje att afhöra föreläsningarna ,
som bedrefvos med en verklig nitälskan pour
la gloire de Dieu et pour la religioa. Det lju-
deliga, men något enformig2, föredraget hos den
gamle läraren kunde måhända närmast I knas
vid en älskelig vaggsång; ty de unge åhörarne
lekte så länge med fantasiens bilder, ulls de
vanligen försjönko i den Jjufvaste slummer, i
hvilken andeverlden troligen öppnade för dem
utsigten öfver en skönare poetisk verklighet.
Referenten minnes isynnerhet en gång, huru en
ung estetikus, som alltid saite sig midt emot pro-
fessorn, under en lektion råkade i ena dylik
extase. Boken låg uppslegen på hans knä och
med den mest spända uppmärksarohet följde
han föreläsningens milda värma, som koncentre-
rade sig i mål!ningen af Gessners idylliska stor-
het; men förmodligen potentierades honom ove-
tande åskådningees liflighet; han såg måhända,
huru der erste Schiffer omgifven af kärleksgu-
dar och zcficer nalkades strarden af sin lyckli-
ga ö; ty efter en slags aörostatisk eller nautisk
rörelse föll han med sjökort och kompass ör
ver bord och faun sig ej litet förundrad, då
ban uppvaknade på golfvet framför pro!essorn,
som gjorde en lång paus, men sedau åier bör-
jade i sin vanliga, afmätta takt. Vid yppad le-
dighet vid båda akademierna väcktes frågan om
estetikens behöflighet vid högre lärosäten. Mån-
ga togo naturhgtvis parti for och emot saken,
och motståndet hlef häftigare, derörce att fosfo -
rismens koryfger funno sig synnerligen intres-
serade af upprättandet af en särskild lärostol
för nämnde vetenskap, Man var van att anse
allt som kom ifrån den sidan såsom ett utiryck
af svärmeri och öfverspänning, och då Hr At-
terbom af opinionen designerades till förste pro-
fessorn i estitiken vid Upsala akademi, så ökades
derigenom bitterheten. De prskiiska männen
påstodo isynnerhet, att estetiken icke var någon
vetenskap, och att föredraga offentligen en sue
bjektif smaklära vore en otacksam och öiverflö-
dig möda, som snarare vore missbildande och
missledande för ungdomen, som hade att syssel-
sätta sig med allvarligare studier. Bättre vore
att använda anslagen till bildande af skickliga
embeismän; hjerta har naturen gifvit oss esteti
ken förutan, och kommer man htet ut i verl-
den, nog lär man sig att tycka om eller fördö-
ma vers och vältalighetskram, Som man hör e-
citeras omkring sig, och någon annan nytta har
mean troligen ej af alltsammans, än alt kunna vi-
sa sig ea parade på galadagar, då ca vilter
produkt passerar revyen i någon societet. Möj-
ligen kan ett sådant resonnemang hafva sin rik-
tighet från en viss synpunkt; men moeasklighe-
ten med sin högre bestämmelse och sina stora
- Oo m Par Po et