Nyligen har man list i tiämingarna om sate lan om tillsättoingen af den estetiska professionen Lund, och det har väckt en icke ringa förunadran, att bland vilkoren för kompetenseo fordras att dokumentera sig som fransysk, tysk och engelsk språkmästare, som jemte dithörandelj funktioner kommer att föreläsa och examinera i estetiken. Regeringen har således redan förändrat sina åsigter om nämnde vetenskaps vigt och inflytande vid universiteterna? Icke längesedan utöfvades detta kall af bibliotekarierna vid de båda akademierna, och med hvad nytta och framgång, vet en hvar, som freqventerat deras föreläsningar. Den tid, som lemnades dem öfrig af deras egentliga embetsgöromål, skulle de egoa åt vetenskapen om det sköna, och med hvad ifver och intresse de dermed skulle sysselsätta sig, är lätt att inse. Ofverhopade af göromål, uttröttade af kroppsligt och andeligt arbete skulle de icke ha samma rättighet som andra att hvila efter sina mödor; det var icke nog med de bibliognostiska studierna och boksamlingarnas scientifika ordnande och noggranna vård, som ensamt erfordra de största krafter och ansträngningar; nej, de måste äfven gripa in i det verkliga lifvet och bilda ynoglivgernas hjeriaa och känsla och leda deras tanke till spekulatif insigt och kunskap om det skönas väsende och begrepp, och gifva åt deras omdöme den säkerhet och hållning, som lärde. dem att rätt urskilja och värdera konstens högre och ädlare verk. Också huru gick det? Under årtionden utgjorde Eschenburgs theorie der schönen Redekiänste vid Upsala akademi den sacer codex, hvarur man hemtade ledningen för bedömandet af vitterhetens alster. Det var en glädje att afhöra föreläsningarna , som bedrefvos med en verklig nitälskan pour la gloire de Dieu et pour la religioa. Det ljudeliga, men något enformig2, föredraget hos den gamle läraren kunde måhända närmast I knas vid en älskelig vaggsång; ty de unge åhörarne lekte så länge med fantasiens bilder, ulls de vanligen försjönko i den Jjufvaste slummer, i hvilken andeverlden troligen öppnade för dem utsigten öfver en skönare poetisk verklighet. Referenten minnes isynnerhet en gång, huru en ung estetikus, som alltid saite sig midt emot professorn, under en lektion råkade i ena dylik extase. Boken låg uppslegen på hans knä och med den mest spända uppmärksarohet följde han föreläsningens milda värma, som koncentrerade sig i mål!ningen af Gessners idylliska storhet; men förmodligen potentierades honom ovetande åskådningees liflighet; han såg måhända, huru der erste Schiffer omgifven af kärleksgudar och zcficer nalkades strarden af sin lyckliga ö; ty efter en slags aörostatisk eller nautisk rörelse föll han med sjökort och kompass ör ver bord och faun sig ej litet förundrad, då ban uppvaknade på golfvet framför pro!essorn, som gjorde en lång paus, men sedau åier började i sin vanliga, afmätta takt. Vid yppad ledighet vid båda akademierna väcktes frågan om estetikens behöflighet vid högre lärosäten. Många togo naturhgtvis parti for och emot saken, och motståndet hlef häftigare, derörce att fosfo rismens koryfger funno sig synnerligen intresserade af upprättandet af en särskild lärostol för nämnde vetenskap, Man var van att anse allt som kom ifrån den sidan såsom ett utiryck af svärmeri och öfverspänning, och då Hr Atterbom af opinionen designerades till förste professorn i estitiken vid Upsala akademi, så ökades derigenom bitterheten. De prskiiska männen påstodo isynnerhet, att estetiken icke var någon vetenskap, och att föredraga offentligen en sue bjektif smaklära vore en otacksam och öiverflödig möda, som snarare vore missbildande och missledande för ungdomen, som hade att sysselsätta sig med allvarligare studier. Bättre vore att använda anslagen till bildande af skickliga embeismän; hjerta har naturen gifvit oss esteti ken förutan, och kommer man htet ut i verlden, nog lär man sig att tycka om eller fördöma vers och vältalighetskram, Som man hör eciteras omkring sig, och någon annan nytta har mean troligen ej af alltsammans, än alt kunna visa sig ea parade på galadagar, då ca vilter produkt passerar revyen i någon societet. Möjligen kan ett sådant resonnemang hafva sin riktighet från en viss synpunkt; men moeaskligheten med sin högre bestämmelse och sina stora Oo m Par Po et