skaper och skicklighet står med toma händer,
— d. v. förmodligen s. med toma hufven —
Skälet härtill söker förf. i de slappa pröfnia-
ningarna vid akademierna; och han gifver en
tafla af dessa examina. Hvad akademiska exa-
mina göra till eller från embetsmannaduglighe-
ten, torde imedlertid förtjena sin egen betrak-
telse. — Att fullständigt anställa en dylik är här
icke tillfället; så mycket torde dock kunna i
förbigående anmärkas, att stränga examina vid
akademierna blott kunna lemna en ganska o-
fullkomlig hjelp, så länge icke andra hinder un-
danrödjas.
Hvad förf. yttrar om svårigheterna för en
med djupare kunskaper utrustad man att finna
sig i routinens handtverksmessighet, är väl till
en viss grad sant; men vi anse den verkligen
litterärt bildade hafva ännu större svårigheter
alt kämpa emot. Så snart den litterära bild -
ningen är af äkta slaget, och ej ett blott in-
präglande af kompendier och pensa — så snart
den gått ända till invigning i vetenskapens hel-
gedom, till en amalgamering af alla själens funk-
tiooer med sträng vetenskaplighet och konse-
qvens — i samma stund är mannen också o-
brukbar i en svensk embetsmanna hierarki, så-
dan nemligen som den nu mera visar tendens
att blifva. En dylik själ förvärfvar ofta en
späns:ighet och sjelfständighet, som icke lides
hos deu unge tjenstemannen. Vi äro visst ic-
ke af den tankan, att kronans embetsmän böra,
eller ens få, stå i en prononcerad opposition
mot styrelsen och sina chefer; men vi kunna
också icke öfvertyga oss, att en krypande vilje-
och tanklöshet hos de underlydande nödvändigt
erford:as för machineriets gång, som man hörer
allt mer och mer antagas för princip. Den,
som smakat på vetandets källa och med hvars
natur det sammanvuxit, Aan aldrig blifva en
fullkomligt wviljelös lifegen, och detta, jemte dez
af författaren riktigt anmärkta fördomen mot
lärdom, gör alltid att den vetenskapligt bildade
ses med skefva ögon, med misstänksamhet, så-
som ett farligt djur, som man bör hålla ifrån
sig, så mycket möjligt är. Det är icke nog att
icke vara oppositionsman; man får icke ens ta
la med oppositionsmän eller diskutera satser,
hvaraf kätteri kan destilleras. Och alldenstund
alla ämnen inom politikens och statslärans om-
råde äro af denna beskaffenhet, så yttrar sig
den stränga renlärigheten uti att icke alls ge sig
in i någon diskussion. Man såge ge:na, att em-
betsverken så småningom blefve trappistkloster.
Det kan icke nekas, att atmosferen inom em-
betsverken på de sednare åren börjat blifva allt
mera trång och qväfvande, så att den 1 littera-
turen och vetenskapen med lif och själ invigde
icke trifves och icke är behaglig. Naturligtvis
ar icke fråga om förtorkade bokmalar, hvilka
säkerligen lika litet, som en efter läxelasning
nödtorftligen dimitterad pojke, duga till embets-
män; ty det är icke en dylik lärdom, utan en
lefnadsfrisk litteratur, en på vetenskapliga grun-
der stödd, men praktisk och tillämpande bild-
ning, som staten behöfver till sina bestyr. Det
är visst ieke exempellöst, att en duglig embets-
man varit bevandrad i arabiska och astronomi-
ens djupaste kalkyler, i Talmud och fluxionslä-
ran, i archeologi och andra dylika lärdomsgre-
nar; men det vanliga är det icke. Deremot tor-
de en man, som är grunadligen bevandrad i ma-
tematikens vanligaste grenar, i språk, i historia,
i filosofi och naturlärans grunder, under vanliga
förhållanden vara ett vida dngligare embetsman -
naimne än den, som har ingen eiler blott en
högst ytlig bekantskap med dessa ämnen.
Om civilisternas uppfostran i sjelfva em-
betsverken yttrar förf. ganska sunda reflexio-
ner. Han visar, att ingen praktisk skola der
finne: för dem, Imedlertid underskrifva vi icke
hars sats, att upphörandet af det nära, per-
sonliga, faderliga förhållandet mellsn förman och
underlydande, skulle hafva något synnerligt in-
flytande på de yngre 1ijenstemännens bildning.
Troligen hafva aldrig cheferne velat stå i sål
faderligt förhållande till sina underordnade som
nu; åtminstone har aldrig en så barnslig lyd-
nad blifvit fordrad. En antagliga:e orsak, hvar-
före de yogre få lära så litet, torde vara, att
så litet finnes att lära. Minst tro vi på förf:s
uppgift, att någon stolthet och sjelfständighet
skulle finnas, som hindrade en ung person att
ett råd utom expeditionsluntany eller
o on ss 1
p- - V -
RR - mA