hiitilis, är derföre också något, hvarom tänkesät
ten kunna anses vara lika på båda sidor. — At
imedlertid vederbörande skulle, blott for en så
den småsak, som att uppfylla ett gifvet löfte
honorera hvad år 1812 försäkrades på riddarhuset
nemligen att indragningsmakten skulle återlemna
så scart den kiisis, som då egde rumiden eu
ropeiska politiken, hade upphört, vore i våra da
gar någonting allt för romaneskt, att man skul
ie våga hoppas derpå. Visserligen äro vi p
cen lyckliga punkt, att de mest häftiga seide
åt makten, de blindaste advokater för godtyc
ket nödgas medgifva, att äfven hos den radikal:
och mest demekratiska fraktionen af pressen, d
v. s. hos Aftonbladet, under loppet af åtta år
som det redigerats af samma personer, ieke vi
sat sig det ringaste spår till något bemödande
att på annan väg, än den öppna öfve:tygelsens,
verka för reformerna; ätversom i öfrigt, un-
der hela den förflutna tiden sedan 1812, icke
ett tecken försports till några hemliga försök
ett störa lugnet eller genom olagliga medel in-
gripa i sakernas vanliga gång, så framt man ic-
ke såsom bevis på motsatsen vill draga fram så-
dsna rysl g tillämnade konspirationer, som den
Linbomska år 1817, gesälen Briöggers år 1820,
den förskräckliga skålen på Gottlsnd, ungefär
vid samma tid, sockenskomakaren Alexander
Jac-bssons tal på ett par krogar i hufvudstaden
några år derefter, och slutligen den så lyckligt
upptäckta Diben-Vegesachska korrespoadensen,
hvilka alla ledt till stora pompösa undersöknin-
gir i Svea hofrätt. I alla fall är det deck, att
döraa af den erforenhet man hittills haft, icke
sanno!ikt, att styrelsen godvilligt gifver efter en
tumsvagels bread af den makt, den en gång fått
i händerna. Att å andra sidan ett nytt förslag,
sådant, som det H. Ex. grefve Lagerbjelke vid
1828 års riksdag hade författat efter mönstret
af det beryktade —nej, vi bedja om förlåtelse,
berömda — Peyronnetska trycktvångsprojektet i
Frankrike under restaurationen, icke gerna går
Iram hos ständerna; derpå eger man nyssnämn-
je riksdsgs erfarenhet, och det är föga sanno-
ikt att nästa ständer blifva medgörligare. Detta
lagstiftningsärende blir således föga mindre be-
kymmersamt än sjelfva Trollhättefrågan; och
något hvar emotser utan tvifvel med nyfikenhet
hvad derutinnan å vederbörandes sida framdeles
san uppenbart varda.