hiitilis, är derföre också något, hvarom tänkesät ten kunna anses vara lika på båda sidor. — At imedlertid vederbörande skulle, blott for en så den småsak, som att uppfylla ett gifvet löfte honorera hvad år 1812 försäkrades på riddarhuset nemligen att indragningsmakten skulle återlemna så scart den kiisis, som då egde rumiden eu ropeiska politiken, hade upphört, vore i våra da gar någonting allt för romaneskt, att man skul ie våga hoppas derpå. Visserligen äro vi p cen lyckliga punkt, att de mest häftiga seide åt makten, de blindaste advokater för godtyc ket nödgas medgifva, att äfven hos den radikal: och mest demekratiska fraktionen af pressen, d v. s. hos Aftonbladet, under loppet af åtta år som det redigerats af samma personer, ieke vi sat sig det ringaste spår till något bemödande att på annan väg, än den öppna öfve:tygelsens, verka för reformerna; ätversom i öfrigt, under hela den förflutna tiden sedan 1812, icke ett tecken försports till några hemliga försök ett störa lugnet eller genom olagliga medel ingripa i sakernas vanliga gång, så framt man icke såsom bevis på motsatsen vill draga fram sådsna rysl g tillämnade konspirationer, som den Linbomska år 1817, gesälen Briöggers år 1820, den förskräckliga skålen på Gottlsnd, ungefär vid samma tid, sockenskomakaren Alexander Jac-bssons tal på ett par krogar i hufvudstaden några år derefter, och slutligen den så lyckligt upptäckta Diben-Vegesachska korrespoadensen, hvilka alla ledt till stora pompösa undersökningir i Svea hofrätt. I alla fall är det deck, att döraa af den erforenhet man hittills haft, icke sanno!ikt, att styrelsen godvilligt gifver efter en tumsvagels bread af den makt, den en gång fått i händerna. Att å andra sidan ett nytt förslag, sådant, som det H. Ex. grefve Lagerbjelke vid 1828 års riksdag hade författat efter mönstret af det beryktade —nej, vi bedja om förlåtelse, berömda — Peyronnetska trycktvångsprojektet i Frankrike under restaurationen, icke gerna går Iram hos ständerna; derpå eger man nyssnämnje riksdsgs erfarenhet, och det är föga sannoikt att nästa ständer blifva medgörligare. Detta lagstiftningsärende blir således föga mindre bekymmersamt än sjelfva Trollhättefrågan; och något hvar emotser utan tvifvel med nyfikenhet hvad derutinnan å vederbörandes sida framdeles san uppenbart varda.