Nad da GEL MEeje On oo ra 4 Aa
eren på det mest förbiodliga sätt behandalade
le ledamöter på denna sidan af kammaren, som
on vid valen skarpast anfallit. Högra centern
narövrerade på sitt h:ll för ati kompromettera
ninistören och draga henne in i sina leder, för
tt en gång , sedan reträtten blifvit afskuren,
fålla henne med en enda fläkt och återtaga sin
förra ställning. Manövern lyckades. Ministeren
som icke hadenågon på sin sidaoch emot sig tven-
se fiender, lurande på det ögonblick hon skul-
je falla, för att gripa qvarlåtenskapen, kastade
sig såsom den sista och bedröfliga utvägen i Hr
Guzots armar och sade: beskydda mig! Häri-
genom har händt, att det är de mäns, som mi-
nisteren förföljt vid valen, hvilka hålla henne
vid lif och gifva henne dagigt bröd, då
hon deremot bekämpar dem hon gynnat med sitt
inflytande, och de henne. Finnen J väl, miva
herrar, i dessa mot hvarandra stridande facta
tecken till ett system? hvem är då denna mini-
störe, som sammansätter sin armee af vissa ele-
menter och i stridens ögonblick låter enlevera
sig af fienden och sätter sig i spetsen för ho-
nom för att strida emot sina egna truppar? hvil-
ka ären J väl herrar ministrar; hvar är edertj
system, hvar är det mål, dit J sträfyen, hvar-
ifrån kommen J? J ären icke en ministere ur
densa kammare, J förskrifven eder icke från
dessa bänkar. Åren J en hof-minister? förkla-
ren Er! här sen J Er förnekade af alla denna
kammares sidor. Om Hr Presidenten sålunda
uttryckte voterings-uppmaningen: Alla de, som
äro af den tamkan, att ministeren äger kamma-
rens förtroende, behagade stiga upp, så skulle
knappt två eller tre ledamöter våga uppstiga.
Men om han sade: alla de, som äro af en mot-
satt tanka, behagade stiga upp, så skulle, i hän-
delse hvar och en följde sitt bjertas drift, kam-
maren resa sig i massa,
Jag vet i sanning icke hvad J ören; jag är
icke ens säker på Er politiska tillvaro. Ären
J en skugga, eller ärea J en verklighet? up-
penbaren Er!
Akten Er, att icke landets administration för-
gås uuder Edra händer. Om J ären svaga, så
lemnen rum åt starkare. Denna osäkerhet, det-
ta vacklande, skadar alla väsendiliga intressen.
Missbruken tillväxa, utan att J ägen hvarken kraft
eller vilja att afskaffa dem. Sen, ull hvilken
grad af politisk missaktning J sjunkit; de sär
skilda partierna inom kammaren diskutera ä-
renderna sinsemellan, utan att bekymra sig om
Er. J hafven nedsatt Er rättighet endast tili råt-
tigheten att vara närvarande vid öfverliggoingar.
Jag vill göra hvad alla menniskor redan gjort
och uian att vidare bry mig om ministeren,
skall jag endast i hast såga några ord, om det
begärda anslaget.
Till hvad ändamål vill man väl använda denna
ofantliga summa? Det är oss icke tillåtet, säger
man, att intränga i deana hemlighet, och lik-
väl hafva de, som deltagit i denna på förhand
illa anskrina fonds fördelning. för oss uppda-
gat något af dess hemligheter; det allmänna
ryktet har lyftat sista fliken af slöjan. De hem-
liga fonderna, mine herrar, begagnas alt köpa sam-
veten, att betala dem dyrt och kontent; de
tjena att förhöja sådana embetsmäns arfvoden,
som kammaren nedsatt; de tjena att betaa
fashionabla spioner, som, under de lumpnaste
förevändningar, intränga hos s. k. misstänkta
medborgare, och sedermera, med många van-
ställningar omtala de yttranden, de kunnat upp
snsppa; de tjena slutligen som tillgång för de
hof-aflöningar, hvilka Carl X utbetalte, och
hvarifrån revolutionen trodde sig hafva befriat
landet; de tjena, mine herrer, att föröka kor-
ruptionen och undergrälva den allmänna moralen.
a LL —
Och det är den styrelse, hvars första pligt
vore, alt veka för den allmänna sedligbetens
upprätthållande, som sjelf ger det första exem-
plet af en sådan immoralitet, det är hon, som
ger en belöning åt de lägsta passioner, som
uppmunirar angifvelsen, och som säger till er:
det är ett nödvändigt ondt!
Nej, mine herrar, det är icke ett nödvändigt
ondt! det goda har icke blifvit verlden gifvet
med vilkor att stå vid det ondas sida, och ssm-
fundets väl behöfver icke vara priset för en
dålig handling.
Säg, att det goda utgår från det goda, men
att det onda alstrar det onda, och J skolen
vara starkare med denna princip, än med alla
verldens millioner.