sorger så helt och hållet jupptages af pressen, ett de knappast hafva någon tid öfrig för administrationen, eller att man fjeskade mera för en tidningsskrifvare än för en ambassadör. Ett stort misstag vore äfven, om ministeren söndrade sig och den ene ministern hade sin tidnivg, den andre sin ÅAnnu sämre vore, om man vände sig till sådana, som förut smädat konungen, och beviljade dem gunstbevis. Af allt synes, att ministeren icke varit betjenad, utan beherrskad af en viss press, och framför allt att han blifvit illa lönad. Hela verlden hyllar pressens magt; den fattige artisten på scenen darrar för tidaingsskrifvaren; och regeringen måste äfven krypa under detta kors. Journalismen omsnärjde restaurationen. Utgifterne hafva nu biäfvit så stora mot fordom, äfven af det skäl, att man måst besolda två pressar. För att hafva blott en, måste man ega ett politiskt system och icke uttryckligen skryta, det man skiljer sig från hvarje (2) annan administration däruti, att man icke har något system, utan lefver för dagen. Under sådana förhållanden få vi tåla, att en salarierad press berömmer oss, för det vi höra till högra centren, en att vi höra till den venstra (allmänt skratt). Man ökar således blott oredan, i stället att hämma dea, om man helt beskedligt betalar tidningar för att försvara än den ena, än den andra satsen. Hemliga anslagen böra användas för att bekämpa oppositionen (alltid, välförståendes, med aktning for bevekelsegrunder); och det är genom anständighet och aktning, som oppositionspressen skall vinnas. Men om nu den salarie rade pressen icke tyckes tro sig hafva någon annan bestämmelse än att öfverfalla och dementera hela verlden, hvad skulle man då tänka om saken? Skulle det icke vara en dugtig dumhet af en mojoritet, sammansatt af hög:a och venstra centern, att anslå fonder för att skälla på hvarandra? En dylik opartiskhet och jema fördelaiog af förolämpningar skall visst icke vara i någons smak. En bland den salarierade pressens befattningar är att lofsjunga ministrarna. Talaren tyckte, att det är föga smickrande för så stora artister att beklappas af lönta klappare. Också måtte dessa dagliga rökverk under ministrarnes näsor förorsaka dem äckel. En annan sorts understöd finnes,, så fortfor Hr J., det som ges åt tidoingar, som skryta af en synnerlig stränghet. De aro fiendtliga mot ministerer; men till följe af, jag vet icke hvilka, hemliga öfverenskommelser skona de alltid någon viss af ministrarna. D. v. s. att det finnes visst pris på tidningarnas tystnad; och för min del, M. H., skulle jag nöja mig dermed,. Talaren sammanfattade sin framställning: Så tillställda understöd kunna ej vara ett styrelse-verktyg; de skulle föranleda en ömklig korruption, de skulle verka missaktning å en ging för pressen och för regeringen . Ått söndra, för att regera, är en gammal maxim, men förkastad af franska nawtion:ns högsinthet. Den kan aldrig hafva kommit från tronen, ty från tronen hafva alltid kommit fredens och enighetens ord. Fråga kan blott vara om dem, som styra (med eftertryck på ordet); och de, som siyra, äro (pekande på miaisterbänken) Hrr Ministrar. — Att regeringens fiender gjo t sina bemödanden att kasta oro bland oss, det begriper jag; men att de häruti skulle understödjas af ministrarna , det kan jag icke fatta. Framför allt borde det icke ansiå dem, som kalla sig en försoningsminister, och som icke blifvit emottagen under anuan titel. Men jag kan icke tro, att någon styrelse till den grad afskyr all sjelfständighet, att hon arbetar på att förstöra genom hvarandra alla parlamentära inflytanden, som blifvit förvärfvade genom så många ansträngningar. Jag kan ej tro, att en styrelse finnes, som skulle vilja göra allting omöjligt, för att så mycket säkrare sjelf vara möjlig. Jag kan icke tro, att man på ruinerna af alla högtänkta opinioner ville uppresa den oblandade ministerialismen och försöka att ur majoriteternas välde framdraga en lumpen kombination. i Jag voterar fonderna, icke åt ministeren, men åt konungens regering, som ej kan vara utan dem. Jag vill icke stänga affärernas gång. Jeg har såsom en loyal tjenare åtnöjt mig att utpeka farorea. Jag ville icke brådstörta en L.;e cam skulle förorsaka nytt bryderi: men