Kommersrådet hade härtill ännu ett skäl, näml
att mär Hr Landssekreteraren talade, funnes in-
gen, som uppfattade hans yttrande till proto-
kollet, hvilket dock vore a vigt, då deraf äfven
till stor del måste bero, huru de svar, som derå
temnades , kommo till protokollet. Att ett så:
dant förhållande icke finge ega rum, ansåg Kom-
mersrådet framför allt angeliget, vid sådana
tillfällen, hvarest på visst sätt alla d: närvaran-
de ledamöterne såsom talande, hvar och en för
sina aktier, kunde på visst sätt anses jifvige
och således sekreteraren ensam kunde och bor-
de vara att påräkna såsom en ojäfvig person,
hvilken skulle äga vitsord öfver hv2d som före-
fallit. . Kommersrådet trodde sig föröfrigt tem-
ligen lätt kunaa vederlägga de flesta af herr
Landssekreteraren nu framställda anmärkningar vid
kommitens utlåtande, men ansåg sig icke kunna
lemna detta svar att uppfattas till pro:okollet
af just dea, emot hvilken det komme att rik-
tas; han måste således uppskjuta dermed, till
dess en ojafvig person blefve förordnad att be-
strida protokollsföringen. Slutligen anmärkte
kommersrådet, i afseende på det egentliga äm-
net för öfverläggningen, att då He Möller hade
ingått i ywtranden rörande saken , hade han
derigenom redan sjelf öfverskridit sitt första in-
I
l
sasoem talande och röstade ior aktier 1 S
stämmande uti Hr Rosenblads begiran, att kom
mitgas utlåtande borde remitteras till direktio-
nen, innan någon diskussion företogs. i
Hr Rosenblad trodde, att någon våda svår-
ligea kunde uppstå deraf, att protokollisten til-
lika yttrade sig såsom aktieägare. Protokollet.
måste ju i alla fall efteråt justeras, och hvar.
och en ägde då rätt att tillse, det hans yttrande
blifvit rätt uppfattadt, hvarförutan flere anfö-
randen plägade skrifiligt inlemnas. Han kunde
också icke annat än förundra sig öfver det skäl,
Hr justitie-rådet hade begagnat, nemligen att
Hr Möller skulle hafva yttrat sig emot plura-
litetens tankav. Man kunde väl, efter kän-
nedomen om hvilka bland de närvarande le-
damöterne hade det största antalet aktier, mnå-:
gorlunda förutse hvilkendera tanken sluiligen
skulle komma att utgöra pluralitete.s, men att!
absolut veta det, vore likväl något svårt förr,
än efter voteringarne.
Hr Bergmästaren Bredberg förenade sig;
med justidie rådet Petterson, och ansåg Hr Rv j;
senblads invändning, att flere ledamöter pläga
I
i
inlemna sina anföranden skriftligt, icke i afse-
eude på pro okollets efterrättlighet kunna gälla
för flere än den, med hvilken sådant verkligen!
äger rum.
Hr Grefve v. Platen föreslog en jemkning i:
fråga om ålerremissen, på det sättet, att denna, !
till tidens vinnande, kunde ske på samma gång, .
både till kommitea och till direktionen. I frå
ga om protokollsföringen ansåg grefven oform-1
ligt att nu göra en förändring, då man icke ha-.
de höst någon beskylla Hr Möller att hafva!
fört ett origtigt protokoll. Int äffade en sådan
anmärkning, då ansåg grefven visserligen, att
anledning vore för handen till en sådan hem-
stallan, som här blifvit gjord; men intill dess det
förra skett, fanne han det helt och hållet o-
lämpligt att sätta i fråga Hr Möllers behörighet
att fortfara med protokollsföringen , i synnerhet
som Hc Möller äfven tillförene, vid förra sam-
mankomsten, om grefven ej misstoge sig, delta-
git i diskussionerna, hvilket likval då icke väckt
någon anmärkning.
Hr Lands-sekreteraren Möl:er förklarade
härefter, att han tillräckligt kände cen rätt ban
ägde att bevaka sin talan vid bolagsstämman i
egenskap af aktieägare; men då man satt i fråga
denna råttighets förenlighet med protokollsförin-
en, och huruvida den sednare af honom med
opartiskhet kunde verkställas, gaf han härmed
tillkänna, att han afträdde derifrån.
Hr Justitie-rådet Pettersson androg, att det i
hade varit långt ifrån hans tanka att vilja yrka,!b
det herr Möller skulle afstå från sia rättigheta
till talan i egenskap af aktieägare. Han tvifla- d
de för öfrigt visst ej på herr Möllers redlighet, n
lika litet som på hans kapacitet; så enfaldig 4
kunde han icke vara och han begrep icke, hu-.s
ru talarue på motsatta sidan alla tre kunnat!d
fatta hans yttrande så bakvändt. Hr justitie- si
rådet ville endast hafva hemställt, huruvida det äl
vore möjhgt för den, som sjelf verksamt deltog Ia
i debatten, att så noggrant i pennan uppfatta deja
Ja An CR 1 lar fär att ns
— OD
ÖÅ MA AM mm mm am mom mm Am
———A
Lak