Kommersrådet hade härtill ännu ett skäl, näml att mär Hr Landssekreteraren talade, funnes ingen, som uppfattade hans yttrande till protokollet, hvilket dock vore a vigt, då deraf äfven till stor del måste bero, huru de svar, som derå temnades , kommo till protokollet. Att ett så: dant förhållande icke finge ega rum, ansåg Kommersrådet framför allt angeliget, vid sådana tillfällen, hvarest på visst sätt alla d: närvarande ledamöterne såsom talande, hvar och en för sina aktier, kunde på visst sätt anses jifvige och således sekreteraren ensam kunde och borde vara att påräkna såsom en ojäfvig person, hvilken skulle äga vitsord öfver hv2d som förefallit. . Kommersrådet trodde sig föröfrigt temligen lätt kunaa vederlägga de flesta af herr Landssekreteraren nu framställda anmärkningar vid kommitens utlåtande, men ansåg sig icke kunna lemna detta svar att uppfattas till pro:okollet af just dea, emot hvilken det komme att riktas; han måste således uppskjuta dermed, till dess en ojafvig person blefve förordnad att bestrida protokollsföringen. Slutligen anmärkte kommersrådet, i afseende på det egentliga ämnet för öfverläggningen, att då He Möller hade ingått i ywtranden rörande saken , hade han derigenom redan sjelf öfverskridit sitt första inI l sasoem talande och röstade ior aktier 1 S stämmande uti Hr Rosenblads begiran, att kom mitgas utlåtande borde remitteras till direktionen, innan någon diskussion företogs. i Hr Rosenblad trodde, att någon våda svårligea kunde uppstå deraf, att protokollisten tillika yttrade sig såsom aktieägare. Protokollet. måste ju i alla fall efteråt justeras, och hvar. och en ägde då rätt att tillse, det hans yttrande blifvit rätt uppfattadt, hvarförutan flere anföranden plägade skrifiligt inlemnas. Han kunde också icke annat än förundra sig öfver det skäl, Hr justitie-rådet hade begagnat, nemligen att Hr Möller skulle hafva yttrat sig emot pluralitetens tankav. Man kunde väl, efter kännedomen om hvilka bland de närvarande ledamöterne hade det största antalet aktier, mnå-: gorlunda förutse hvilkendera tanken sluiligen skulle komma att utgöra pluralitete.s, men att! absolut veta det, vore likväl något svårt förr, än efter voteringarne. Hr Bergmästaren Bredberg förenade sig; med justidie rådet Petterson, och ansåg Hr Rv j; senblads invändning, att flere ledamöter pläga I i inlemna sina anföranden skriftligt, icke i afseeude på pro okollets efterrättlighet kunna gälla för flere än den, med hvilken sådant verkligen! äger rum. Hr Grefve v. Platen föreslog en jemkning i: fråga om ålerremissen, på det sättet, att denna, ! till tidens vinnande, kunde ske på samma gång, . både till kommitea och till direktionen. I frå ga om protokollsföringen ansåg grefven oform-1 ligt att nu göra en förändring, då man icke ha-. de höst någon beskylla Hr Möller att hafva! fört ett origtigt protokoll. Int äffade en sådan anmärkning, då ansåg grefven visserligen, att anledning vore för handen till en sådan hemstallan, som här blifvit gjord; men intill dess det förra skett, fanne han det helt och hållet olämpligt att sätta i fråga Hr Möllers behörighet att fortfara med protokollsföringen , i synnerhet som Hc Möller äfven tillförene, vid förra sammankomsten, om grefven ej misstoge sig, deltagit i diskussionerna, hvilket likval då icke väckt någon anmärkning. Hr Lands-sekreteraren Möl:er förklarade härefter, att han tillräckligt kände cen rätt ban ägde att bevaka sin talan vid bolagsstämman i egenskap af aktieägare; men då man satt i fråga denna råttighets förenlighet med protokollsförinen, och huruvida den sednare af honom med opartiskhet kunde verkställas, gaf han härmed tillkänna, att han afträdde derifrån. Hr Justitie-rådet Pettersson androg, att det i hade varit långt ifrån hans tanka att vilja yrka,!b det herr Möller skulle afstå från sia rättigheta till talan i egenskap af aktieägare. Han tviflad de för öfrigt visst ej på herr Möllers redlighet, n lika litet som på hans kapacitet; så enfaldig 4 kunde han icke vara och han begrep icke, hu-.s ru talarue på motsatta sidan alla tre kunnat!d fatta hans yttrande så bakvändt. Hr justitiesi rådet ville endast hafva hemställt, huruvida det äl vore möjhgt för den, som sjelf verksamt deltog Ia i debatten, att så noggrant i pennan uppfatta deja Ja An CR 1 lar fär att ns — OD ÖÅ MA AM mm mm am mom mm Am ———A Lak