-: porten. Diljetten var ilraa en af hans band
aisom beslutit upptäcka honom för att erhåll
o I nåd.
I Man föreställe sig M. Heraults glädje, stöd
a på ett så lifligt begär efter hämnd! Spione
t utsattes vid åtskilliga barnerer, isynnerhe: vic
1 den utvisade, och emot aftonen anlände forvag.
-inen från Lille: man omger den och följer der
till statiossplatsen. I det ögonblick de resande
- stiga ur vagnen, gripes den förklädde brottslio-
-j gen, hvars drag och klädsel inträffa med den
-jlemnade beskrifoingen.
! Hos polislöjtaanten vänvtade några män frår
Brössel, gamla vänner till der mördade, och
hvilka ville öfvertyga sig om Poulailliers brot
och mordet på en from andelig, hvars förlust
de begreto. Men hvem kan måla deras glädje
loch embetsmannens långa näsa, då den uppgif-
ne brottslingen igenkändes som den väl bekante
I Potter sjelf, lifs lefvande. Ursäkter, exklama-
tioner och utbrott af elakt lynne blsndade sig
om hvartannat, och dertill kom ännu en på sam-
ma gång anländ biljett till Hr Potter, i hvilken
Poulailler påminte honom om sitt löfte.
Fem gånger grep man Poulailler och lät ho-
nom åter rymma sin väg; qvinnor, forförda af
hans utseende, hans intagande sätt och genero-
;sit, bidrogo ständgt att befria honom ur rätt-
visans händer. Men hans slutiiga undergång
kom också genom en af hans mätresser, fröken
Kirbergen, hvilken af kärlek icke hade velat
lemna honom.
Öfvergifven för en annan mera ung och skön
älskarinna, hade hon tvenne gånger varit i lifs-
fara, den första af ett dolkstygn af Paulailler,
den andra af en giftdryck. Denne bof begag-
nade samma medel mot sina mätresser, som
Henrik VIII mot sina legitima gemåler.
Upptänd af raseri öfver hans otacksamhet för
så stora uppoffringar lefde och andades icke Wil-
helmina af något annat än behofvet af hämnd.
En ung tjuf, intagen af heunes behag (:y hon
var endast 30 år ännu) begaguades af henne för
detta ändamål: han inviterade Poulailler till ett
slutligt farväl,
Denne, glad öfver ett tillfälle att så lätt be-
fria sig ifrån en varelse som så mycket embar:a-
serade honom, iogick derpå och proponerade
till och med att tillbringa natten hos henne.—
Sedan de hvilat en stand började hon blifva il-
lamående. Poulailler märker det, och frågar
hvad som plågar henne.
— Åh ett intet; jag har blott tagit gift,
då jag icke kunnat öfverlefva dig.
— Ha! utropar tjufven förskräckt, du har då
förgiftat mig också?
— Detta skulle icke kunnat hämna mig; en
hastig död skulle blifvit för mild för dig. Nej,!
min vän, du skall frisk och sund utgå ur den-
na kammere, men du skall fortsätta din hvila i
conciergeriet, och i morgon sluta på greveplat-
sens stegel.
Poulailer ville ett ögonblick tveka, men hans
mätress klappade händerna, och genast inrusa-
de från alla sidor en mängd bevåpnade, som
kastade sig öfver och grepo honom, oaktadt hans
kraftiga motstånd. Hans död kom imedlertid
icke så fort som hans älskarinna förespått, ty i
hopp att utdraga ransaknmingen, och under den-
sammz vinna ett tillfälle till flykt, bekände han
på sig en mängd förut obekanta brott. Slutli-
gen blef han lagd på en pinbänk, och derefter
lefvande bränd.
Man beräknade, att mer än etthundrafemtio
personer af begge könen blifvit mördade af ho-
nom eller dess band. Motstånd förvildade hans
karakter, och gjorde honom mäktig till de vär-
sta grymheter. Utsigten till straff bidrog icke
att mildra hans grymhet. Vid ett tillfälle mör-
dade eller lät han mörda i byn St. Martin,
fader, moder, tvenne bröder, en nygift dot-
ter, hennes man och fyra deras slägtingar eller
vänner. Vid ett annat, då en af hans folk be-
dragit honom, utan att vinna något derpå, in-
murade man denne i hörnet af en källare; Pou-
lailler lät på väggen inrista den så bestraffade
olyckliges brott och epitafium.
Man upptäckte detta några år efteråt, då käl-
laren, der denna vilda hämnd blifvit utförd, öf-
vergått till en annan egare. — Krönikan tillägger,
såsom kronan på denna tragiska upplösning, att
i Poulaillers hembygd, der hans fader, moder,
bröder och systrar ännu lefde mycket aktade,
försäkrade man, ati natten efter hans afrättning
Ila Zömhannadae tanrnat sara lånokosa tider etatt