för att betrygga en annan. Parlamentet b!efve
upplöst. På valscenea skulle icke blott Whigs
och radikaler mötas såsom fiender, utan äfven de
radikale sjelfv2 dela sig i tvenne partier, de mo-
derate och ultra-radikalerne. Hela partiet skulle
råka i söndring och upplösning. Några valmin
kunde förskjuta kandidater, som visat sig allt-
för moderata, mea andra skulle komma ihåg
Canada, ock förkasta dem, som visat sig
alltför ob:tänksamma. Un att äga profetisk
gåfva, kan man förutsäga, att? Hrr Molesworth,
Leader och Grote skulle falla såsom de första
offreu på Whig-ministeras graf. I det nya par-
lamenset skulle Tories få en stor majoritet. Sex
år skulle förflyta, innan ew nytt parlament blef-
ve valdt. Och hvad vore väl fördelen häraf
för reformvännerne? En osäker, aflägsen och
mörk utsigt, att Whigs och radikaler måhanda
om 20 år skulle i förening kunna hilda en mi:
nistt:! Och för denae fogel, som ännu icke
ens är ägg, skulle reformvännerne ge till spillo
all kr-ft och enhet inom deras parti, den säkra,
om ock småningom skeeude, sammansmältnin-
gen af deras intressen med kabinettet, och de-
ras slut!iga öfvervigt, samt Diottningens bety-
denhet, värdighet och moriska inflytelse, den-
na Örottning, som ännu icke lyssnat till några
ingifvelser om reformer utan mått och klokhet.
Föreningar emellan motsatta partier, för att slå
ett tredje ur fältet, hvilket hvartdera står när-
mare i opinioner, än den fiende, hvarmed mar
föreuar sig, hafva alluid varit förhatliga. Til
och med om ett förbund slutes, om Sir Rober
Peel förenar sig med Sir William Moleswortl
och lånar de konservativas hela vigt åt de ul
tra-radikales planer, kan försöket dock ick
lyckas. På sin höjd skulle 10 bland de ultra
radika!e rösta med Sir William, 10 åtminstont
bland de moderate konservative skulle vägra at
låna sig åt den sällsamma koalition, Peel slutit
Jemuvigten emellan partierna skulle, liksom nu
blifva till regeringens fördel, och det förhatlig;
af förbundet och det förödmjukande i nederla
get falla på de båda ytterliga partierna.
RR RR