för att betrygga en annan. Parlamentet b!efve upplöst. På valscenea skulle icke blott Whigs och radikaler mötas såsom fiender, utan äfven de radikale sjelfv2 dela sig i tvenne partier, de moderate och ultra-radikalerne. Hela partiet skulle råka i söndring och upplösning. Några valmin kunde förskjuta kandidater, som visat sig alltför moderata, mea andra skulle komma ihåg Canada, ock förkasta dem, som visat sig alltför ob:tänksamma. Un att äga profetisk gåfva, kan man förutsäga, att? Hrr Molesworth, Leader och Grote skulle falla såsom de första offreu på Whig-ministeras graf. I det nya parlamenset skulle Tories få en stor majoritet. Sex år skulle förflyta, innan ew nytt parlament blefve valdt. Och hvad vore väl fördelen häraf för reformvännerne? En osäker, aflägsen och mörk utsigt, att Whigs och radikaler måhanda om 20 år skulle i förening kunna hilda en mi: nistt:! Och för denae fogel, som ännu icke ens är ägg, skulle reformvännerne ge till spillo all kr-ft och enhet inom deras parti, den säkra, om ock småningom skeeude, sammansmältningen af deras intressen med kabinettet, och deras slut!iga öfvervigt, samt Diottningens betydenhet, värdighet och moriska inflytelse, denna Örottning, som ännu icke lyssnat till några ingifvelser om reformer utan mått och klokhet. Föreningar emellan motsatta partier, för att slå ett tredje ur fältet, hvilket hvartdera står närmare i opinioner, än den fiende, hvarmed mar föreuar sig, hafva alluid varit förhatliga. Til och med om ett förbund slutes, om Sir Rober Peel förenar sig med Sir William Moleswortl och lånar de konservativas hela vigt åt de ul tra-radikales planer, kan försöket dock ick lyckas. På sin höjd skulle 10 bland de ultra radika!e rösta med Sir William, 10 åtminstont bland de moderate konservative skulle vägra at låna sig åt den sällsamma koalition, Peel slutit Jemuvigten emellan partierna skulle, liksom nu blifva till regeringens fördel, och det förhatlig; af förbundet och det förödmjukande i nederla get falla på de båda ytterliga partierna. RR RR