— Och hvem är då monseigneur? frågade banditen. — Ah, det är en af våra prelater med kors och mit:a. Han håler mig väl, på kyrkan: räkning, och jag måste visa honom uppmärksamhei. — Naturligtvis! svarade Poulailler. Man anlände till porten; platsen var fri, och banvditen följde förtjuserskan, men var knappas inkommen, forr än en vagn stadnar utanför huset. Den sköna faller nästan i vanmakt, af förskröckelse och besvär honom vid allt heligt att dölja sig i ett annat rum. Han går och pre. laten stiger in; en springa på dörren låter honom skåda hans apostoliska magnificen:; på dess bröst strålar et kors af ovanligt stora diemanter, buret på en dyrbar kedja; en briljanterad kordong och agraff af briljanter pryda hatten; stenar af ett sällsynt biixtrande vatten betäcka fiugrarna. Detia är för mycket på en gåog för röfvaren att endast vara en blind åskådare af. Hasvgt inträder han och förkunnar sin vilja, med spänd pistol framör den högirvördiges bröst, till prelatens och hans dams oändliga bestörtning. Biskopen bar en alltför stor fruktan för sitt heliga lif, att ens med en enda rörelse lita förmärka något missnöje; med en honom egen skicklighet i att plundra, har Poulailler inom några ögonblick bragt allt af prelatens ädla stenar, guid och klingande mynt i sina fickor; och sedan han af den sköna fordrat en liten belöning för det intressanta möte hon förskaffat honom, aflägsnar han sig under ett gapskratt. Sällan hade han gjort ett så godt kap. Upptand af förbittriog öfver en så oförvä-. gen cjerfhet lät polislöjtuanten bland sina tjensteandar utlofva ena belöning af100 pistoler, jemte en tjeost med 2000 livres afkastning åt den som lemnade Poulailler i hans våld. M. He-; rault hade nyss slutat sin dinr en dag, då han underrättades, att grefve Villeneuve vänatade i hans kabinett. Eadast tvenane familjer funnos då i Frankrike af detta namn, en i Provence: och en i Languedoc. M. Herault stiger in i sitt kabinett; en person af hyggligt utseende, klädd med lika mycken lyx som smak, begär, ett enskildt samtal. Befallning gifves ait ingen får inträda. LL Nå vel, herr grefve! bvad behagas? Åh!! en bagatell, min herre, endast 1000 pistoler; ni har utlofvat 100, samt en tjenst med 2000 li yres afkastning, för Poulallers inställande ; jag. afstår tjensten mot den liila förhöjningen. —I Hvad ni kuade lemna i mitt våld denna tjuf? — Ja, ty Poulailler är — jag sjelf, som dödar . er med denna förgiftade dolk, om ni yttrar ett ljud eiler försöker försvara er. Betänk er väl, en rispa är dödlig. j Efter detta djerfva tal, med en min som icke , uttryckte något skämt, framdrager Polailler ur fickan några fina men starka tåg, binder polis-j löjtnantens händer, utan något motstån1l, och, fastgör honom vid låset på en dörr; derpå öpp4 nar hen pulpeten och borttager alla penningar! och redbarheter. Efter en djup bugning och under achållan att M. Herault icke ville göra sig besvär att följa honom, aflägsnar han sig med lätta steg. Sc Först en timma derefter beslutade sig betjeningen att gå in i kammaren, der polislöjtnanten, uppfylld af blygsel öfver sitt äfventyr, i stället att ropa på hjelp, fåfsngt försökte med tänderna sönderbita sina starka fjettrar. Man se 4 a Å -ora