ryckt tull hans hjelp emot rikstorest, och att
han sjelf medförde en tropp krigsmän, förkastar
Magnus, han, som nyss var en så väldig kämpe,
icie allenast Daoskaraes bjelp, utan skickar af-
ven Sturen med dess folk till Matts, att hjelpa
denne foördrifva hans egne bundsförvanter. Då
Matts sedermera stormar Stegeborg, blir han
likväl åter den starke kämpen i andra akten,
och afslår tvenne stormningar. Matts är allde-
les desperat, men då han får höra att Birger
blifvit galen, bevekes med ens hans sinne. Han
erinrar sig att
S3jelf vilden höjer
ej vapen emot den, hvars hjessa invigts
åt eviga, fördolda makters hämnd,
och hedningen af vördnad för olyckan;
ju ansåg den vansinnige som fridlyst,
Han låter inställa stormen, ångrar det utgjut-
na blodet, upphäfver domen öfver Birger, och
ropar till Magnus att komma ner från borgmu-
ren; denne, som åter får ett anfall af den hel-
gons-paroxysm, hvaraf vi förut sett honom an-
fäktad, då ban, försmående konungakronan,
skickade den Danska hjelpen tillbaka, kommer
också verkligen ner, uppger det fäste han så
väl försvarat, och lemnar sig till fånge på sitt
hedersord åt Matts, hvarjemte han obetingad in-
går på det af den sednare stipulerade vilkor, att
om någon py uppresning skedde i hans namn,
skulle både han och hans far vara oåterkalleli-
gen förfallna under dödsstraff. Scenen förflyt-
tas för ett ögonblick till Kolmården; allmogen
församlar sig der i hopar från spridda håll, och
Sturen förenar sig med dem, för att gå till
Stockholm och befria Magnus, som, eftsr hvad
de erfarit, följt riksföreståndaren dit som fånge.
I Stockholm träffa vi Matts Kettilmundson sys-
selsatt med att tala metafysik, derunder han
bland annat säger att:
Hvar handling är en skymt af andeverlden
och det närvarande är endast det
förflutnas framtid.
Man tröttnar likväl vid all ting, äfven vid att
tala i gåtor, helst när man är för sig sjelf, och
ingen är tillstädes att beundra desamma, hvar-
före också Matts snart byter om ton, och yttrar
sig dervid om sina råd, hvilka han hitstämt till
sig:
: Dröngöter äro de — suphalsar — frossa
vid bordet bort den tid, som tillhör staten.
Bäst som det är lyfter sig likväl hans ande å-
ter till högre rymder, och han förkunnar, för
sina råd, hvilka nu kunde höra och förvånas
öfver de vackra fraserna, att
Sista årens härd
sitt mörka liktåg slutat. NWyfödd freden
sig solar glad på våra blåa berg,
och striden, slumrande i jernets ådror,
biott återväckes at en oväns slag.
Hvad den nyfödda friden och den slumrande
striden beträffar, så tyckes det likväl dermed
hafva sig något tvistigt, ty straxt derpå berättas
det. att Birgsr återfått förståndet och vore på
vägen från Stegeborg till Stockholm, samt att
Sture med en upprorsskara, står färdig att be-
storma slottet och befria Magnus Birgerson.
Matts Kettilmundson liter slå upp portarne, e-
mottar ensam de upproriske, och Sturen, den
tappre, bjeltemogige Sturen, samt en mängd kri-
gare och de frie bönder,, låta af honom ensam
upptukta sig som skolgossar, och aftåga med o-
förrättade ärender. Sedan de gått bort, börjar
Matts imedlertid fundera på obehaget af dylika
afbrott i fridens ljufva slummer, de der sauno-
likt ofta nog torde förnya sig, i fall icke något
afgörande steg tages, och han finrer alltså med
sina råd nödvändigt att afrätta den unge Mag-
nus, som på god t:o lemnat sig i hans bänder:
Domen är redan längesedan i beredskap upp-
satt och renskrifven, herr Matts behöfver endast
tekna sitt namn derunder. Några rader på per-
gamentet, det är fullbordst, och Sparre motia-
ger dokumentet för att verkställa beslutet.
Helgonet Magnus sitter imedlertid och väntar
på hvad som skall ske. Arved med Eilisif häl-
sar på honom och vill förmå honom att rädda
sig undan bödelsvärdet, som — Arved har det
från säker källa — redan är lyftadt öfver ho-
nom; han skall fly under skydd af den munk-
förklädnad, hvari Eilisif för sådant ändamål in-
kommit; hon sjelf, den sköna flickan, har be-
lutat bli qvar i hans ställe; men han är bun-
ten af sitt löfte; Arved deklamerar fåfengt för
onom om Virginius och Brutus; han är obe-
eklig, och förklarar: As