(Insändt.) I anledning af Landshöfdingen Friherre Mörners tal för Wester Norrlands hushållssällskap. Uti Norrlandstidningen för den 17 Febr. läsa vi et tal, hållet af Hr Landshöfdingen och I Kommendören Friherre H. Mörner, vid öppnandet af Wester Norrlands läns husbållningssällIskaps sammankomst på dess stora högtidsdag. Den större offentlighet detta tal sålunda erhållit ger oss snledning att, under det vi göra all möjlig rättvisa åt det nitiska och välvilliga, som alltjemnt framlyser uii alla Hr Frih. såväl offentliga, som enskilta handlingar, kasta en flygtig granskande blick öfver några punkter deruti, hvilka förefalla oss mörka, ja till och med osannolika — ty välviljan hindrar icke alltid Hr Frih. ifrån den menskliga svagheten, att misstaga sig. Alt skörden sistlidet år utfallit mindre formånlig, är beklagligen en erkänd sanning; också har Regeringen varit betönkt, att medelst ett räntefritt lån at 19,000 Rdr B:co ögonblickligt afbjelpa det onda. Men hvartill äro dessa medel använda? Hafva de behöfvande, hvilka lidi: af missväxt, erhållit samma till låns, eiler hafva de bekommit spanmål på kredit till ett emot detta förskott emotsvaraude belopp? Nej! den betydliga summan blef fördelad på fyra enskilda förmögvare personer i länet, hvilka kunna till egna spekulationer begagna medlen, och sedan emot koniant betalning (lånevilkoren förbinda dem icke, att utborga varan) hålla ett mindre parti spanniål til afsalao; likväl icke till billigare priser än mindre gynnade handlande äro glade få afyttra sina för egna medel inköpte lika betydliga lager. Hvarje sann fosterlandsvän skall lika med Hr Frih. med grämelse se, att en så betydlig qvantitet bränvin, som öfver 319,000 kannor, inkommit till länet. Likväl inbegripes häri det betydliga qvantum, som gått öfver Sundsvall till Jemtland, och som icke ingått i Hr Frih. beräknivgar. Hvar och en sådan omfattar med glädje cet svagaste hopp, det ringaste tillfälle, som kan yppa sig till hämmande af den öfverhandtagande syndafloden. Vi älska likväl icke att tro, det verkligen fyllerilasten är så allmän på vår ort, som Hr Friherrns tal tyckes äsyfta; änvu. mindre finna vi billighet uti, att tillvita städernas handlande-korps benägeuheten att sprida: den. Vi skulle tagit oss friheten tillråda Hr Frih. att, innan det beryktade talet sammanskrefs, taga litet mera notis om några enkla landets detaljer, eller att till det ninsta verkställa några praktiska rön uti bränvinsbandning, och vi försäkra då, att förtjensten på försäljning af bränvin icke blifvit så klar, som Hr Frih. täckes påstå, och vi hade till folje däraf kanske sluppit få läsa i tryck berättelsen om Br Frib. vigiga upptäckt, att på dylik handel förtjenas 150 pCnt, öfven antaget att varan först blifv:t uppblandad med 33!, pCent vatten. Vi måste tillstå, att visjelfva vid första på-eendet blefvo villseförde, ech med nöje omfattade denna ovärderliga uppfinning, att i hast blifva rik — ty hvilken är icke i sin mån mer eller m ndre egennyttig? Högeligen belitne med Hr Frih. för sin del alldeles oegennyttiga afsigter (och hvilken annan hade icke skaffat sig patent hirpå), cöpte vi att börja med en kanna 6 gradigt bränvin, blandade enligt Hr Frih. föreskriit 27,11 del säger 1073 jungfrur vetten deruti, rörde ls: väl tillsammans, framtoge Collins af Kongl Ve li enskaps Akademien gillade och antagne brän-( vinsprofvare, men fingo, o ve! det troligen förji Hr Frih. oväntade resultat, att vårt goda rensmakande 6 gradiga bränvin blifvit förvandladt ill — engradig lank. Aw sälja denna varal!