(Insändt.)
I anledning af Landshöfdingen Friherre
Mörners tal för Wester Norrlands
hushållssällskap.
Uti Norrlandstidningen för den 17 Febr. lä-
sa vi et tal, hållet af Hr Landshöfdingen och
I Kommendören Friherre H. Mörner, vid öppnan-
det af Wester Norrlands läns husbållningssäll-
Iskaps sammankomst på dess stora högtidsdag.
Den större offentlighet detta tal sålunda er-
hållit ger oss snledning att, under det vi göra
all möjlig rättvisa åt det nitiska och välvilliga,
som alltjemnt framlyser uii alla Hr Frih. såväl
offentliga, som enskilta handlingar, kasta en
flygtig granskande blick öfver några punkter
deruti, hvilka förefalla oss mörka, ja till och
med osannolika — ty välviljan hindrar icke
alltid Hr Frih. ifrån den menskliga svagheten,
att misstaga sig. Alt skörden sistlidet år utfal-
lit mindre formånlig, är beklagligen en erkänd
sanning; också har Regeringen varit betönkt,
att medelst ett räntefritt lån at 19,000 Rdr
B:co ögonblickligt afbjelpa det onda. Men hvar-
till äro dessa medel använda? Hafva de behöf-
vande, hvilka lidi: af missväxt, erhållit samma till
låns, eiler hafva de bekommit spanmål på kre-
dit till ett emot detta förskott emotsvaraude be-
lopp? Nej! den betydliga summan blef fördelad
på fyra enskilda förmögvare personer i länet,
hvilka kunna till egna spekulationer begagna
medlen, och sedan emot koniant betalning
(lånevilkoren förbinda dem icke, att utborga
varan) hålla ett mindre parti spanniål til afsalao;
likväl icke till billigare priser än mindre gyn-
nade handlande äro glade få afyttra sina för
egna medel inköpte lika betydliga lager. Hvar-
je sann fosterlandsvän skall lika med Hr Frih.
med grämelse se, att en så betydlig qvantitet
bränvin, som öfver 319,000 kannor, inkommit
till länet. Likväl inbegripes häri det betydliga
qvantum, som gått öfver Sundsvall till Jemtland,
och som icke ingått i Hr Frih. beräknivgar.
Hvar och en sådan omfattar med glädje cet
svagaste hopp, det ringaste tillfälle, som kan
yppa sig till hämmande af den öfverhandtagan-
de syndafloden. Vi älska likväl icke att tro,
det verkligen fyllerilasten är så allmän på vår
ort, som Hr Friherrns tal tyckes äsyfta; änvu.
mindre finna vi billighet uti, att tillvita städer-
nas handlande-korps benägeuheten att sprida:
den. Vi skulle tagit oss friheten tillråda Hr
Frih. att, innan det beryktade talet sammanskrefs,
taga litet mera notis om några enkla landets
detaljer, eller att till det ninsta verkställa nå-
gra praktiska rön uti bränvinsbandning, och
vi försäkra då, att förtjensten på försäljning af
bränvin icke blifvit så klar, som Hr Frih. täc-
kes påstå, och vi hade till folje däraf kanske
sluppit få läsa i tryck berättelsen om Br Frib.
vigiga upptäckt, att på dylik handel förtjenas
150 pCnt, öfven antaget att varan först blifv:t
uppblandad med 33!, pCent vatten. Vi må-
ste tillstå, att visjelfva vid första på-eendet blef-
vo villseförde, ech med nöje omfattade denna
ovärderliga uppfinning, att i hast blifva rik —
ty hvilken är icke i sin mån mer eller m ndre
egennyttig? Högeligen belitne med Hr Frih. för
sin del alldeles oegennyttiga afsigter (och hvil-
ken annan hade icke skaffat sig patent hirpå),
cöpte vi att börja med en kanna 6 gradigt
bränvin, blandade enligt Hr Frih. föreskriit 27,11
del säger 1073 jungfrur vetten deruti, rörde ls:
väl tillsammans, framtoge Collins af Kongl Ve li
enskaps Akademien gillade och antagne brän-(
vinsprofvare, men fingo, o ve! det troligen förji
Hr Frih. oväntade resultat, att vårt goda ren-
smakande 6 gradiga bränvin blifvit förvandladt
ill — engradig lank. Aw sälja denna varal!