te. Underlöjtnanten och korporalen — ,mästaren och lärpojken, — ,bruksinspektoren och hammarsmeden, och ,hvarför icke — tillägger han, — äfven tryckeriägarn och sättaren: — se der de exempel, med hvilka han anser förhållandet mellan ett regementes chef och dess subalternofficerare lämpligast qvadrera. Virekommendera denna åsigt till flitigt inskärpande hos lärpojkarne och tvifla icke, att den bör blifva ganska ny tig, att hos dem förekomma alla olämpliga invändningar och betänkligheter mot läran om den passiva lydnaden, sådan man nu ofta ser den tillämpad i handling. Isynnerhet ar det ju allt skäl, att då den foörderfliga tidsandan arbetar på att i andra yrken göra ,mästarens godtyckliga makt öfver lärpojkarne mera beroende af lag och mindre despotisk och tryckande, samt att införa mera humanitet i alla förhållanden dem imellan, någon ersättning bör tillkomma den godtyckliga maktens princip på annan väg, för det afbräck den derigenom kan få vidkännas inom det borgerliga lifvet. Hvad annars beträffar exemplet af tryckeriegaren och sättarne, som utan tvifvel varit ett ganska lyckligt argumentum ad hominem, så hafve vi dervid endast att erinra, att sättaren med flit och arbetsamhet kan förtjena icke obetydligt mer om året än underlöjtnanten har i lön, ehuru den förre icke behöfver hålla sig uniform, hvaremot vi ganska mycket betvifla, att det finnes någon boktryckeriegare, som, när han afräkvar räntan på det kapital, som ligger i hans utensiha eller vinst han kan göra på förläggarekspekulationer, kan räkna hälften så stort ofverskott årligen, som regementschefens apanage An