te. Underlöjtnanten och korporalen — ,mä-
staren och lärpojken, — ,bruksinspektoren och
hammarsmeden, och ,hvarför icke — tillägger
han, — äfven tryckeriägarn och sättaren: — se
der de exempel, med hvilka han anser förhållandet
mellan ett regementes chef och dess subaltern-
officerare lämpligast qvadrera. Virekommendera
denna åsigt till flitigt inskärpande hos lärpojkar-
ne och tvifla icke, att den bör blifva ganska
ny tig, att hos dem förekomma alla olämpliga in-
vändningar och betänkligheter mot läran om den
passiva lydnaden, sådan man nu ofta ser den
tillämpad i handling. Isynnerhet ar det ju allt
skäl, att då den foörderfliga tidsandan arbetar på
att i andra yrken göra ,mästarens godtyckliga
makt öfver lärpojkarne mera beroende af lag
och mindre despotisk och tryckande, samt att
införa mera humanitet i alla förhållanden dem
imellan, någon ersättning bör tillkomma den
godtyckliga maktens princip på annan väg, för
det afbräck den derigenom kan få vidkännas
inom det borgerliga lifvet. Hvad annars be-
träffar exemplet af tryckeriegaren och sättarne,
som utan tvifvel varit ett ganska lyckligt argu-
mentum ad hominem, så hafve vi dervid endast
att erinra, att sättaren med flit och arbetsamhet
kan förtjena icke obetydligt mer om året än
underlöjtnanten har i lön, ehuru den förre icke
behöfver hålla sig uniform, hvaremot vi ganska
mycket betvifla, att det finnes någon boktryc-
keriegare, som, när han afräkvar räntan på det
kapital, som ligger i hans utensiha eller vinst
han kan göra på förläggarekspekulationer, kan
räkna hälften så stort ofverskott årligen, som
regementschefens apanage
An